Orange är en rar kanariehona, både mor och mormor till några av våra stamfåglar. Men så slutade det att bli något. Hon brukar bygga och ruva men inget mer. Ibland i tomt bo, ibland på något tomt ägg. Men hon får hållas. Nu bor hon som ensam hona med de fyra undanflyttade hanarna i Royal Suite. Hon är tuff nog att inte låta sig trakasseras. När det stod klart att Nacki och Rosa skulle bo i egen kupé tänkte jag flytta dit Orange också. Men hoppsan… plötsligt låg hon visst på två ägg! Hon fick stanna kvar förstås. Vem vet vad som händer.

Lägger ut några bilder på aktiviteten i fågelhuset. Pricken och Nacka matar sina kullar duktigt. (Klicka för större bilder.)

En unge i Helmuts bo tittar förundrat på fotografen och duckar sedan raskt ner i sänghalmen igen.

Skönt med egen kupé, tycker Rudolph & Pärlvit. De höll på att bli galna i den andra voljären med två andra par. Nu har de flyttat till stora reservburen och coolat ner sig. Man måste alltid observera hur djuren mår, alla kan inte älska alla och ibland kan det gå snett. Det höll det på att göra när holkarna kom upp…

Sigge valde Isadora, bara så där. De gick i holk och låg snart på fyra ägg, helt okomplicerat. Gustaf och Lili tog längre tid på sig men till sist kröp de in i egen holk, de också. Kvar satt Rudolph och Pärlvit, provocerade av att vara sist. Kanske fick de prestationsångest.

De var helt fixerade vid Sigges holk. Det började försiktigt, men till slut satt de mest hela tiden och kikade in på det ruvande paret. Tänk att inte få ha nåt privatliv i bostaden utan ständigt ha ett par bevakande ögon i dörrhålet. Störtlöjligt.

Vanligen brukar hona och hane turas om med ruvningen men Sigge vägrade lämna Isadora ensam därinne för det hände att Rudolph eller Pärlvit dunsade dit in och störde. Och när båda blev störthungriga och kom ut för att äta och duscha samtidigt fick de ingen ro eftersom holken var obevakad. Helsjukt. Rudolph höll på att bli galen och steppade runt på holktaken som en pirre. Där bröt vi.

------------

Det innebar att lilla lessonfamiljen måste flyttas igen, tillbaka till sin gamla bur. Saken komplicerades av att honan just lagt fem nya ägg i holken och börjat ruva. Flyttningen gjordes när honan gått in i holken. Med ena handen för hålet lyftes holken med honan och ägg tillsammans. Då vet honan att det är hennes ägg och holk fast på nytt ställe. Operationen lyckades och honan fortsätter ruva men rusar ut varje gång vi kommer in. Det lugnar sig nog med tiden. Samtidigt fick vi städat alla reservburarna och det känns alltid skönt.

Nu har Rudolph lugnat ner sig totalt. Pärlvit har alltid varit cool. Nu sitter de lugnt tillsammans, äter tillsammans, har varit och tittat i sin egen holk och Rudolph sjunger sina trevliga serenader tätt intill nätet när man står och pratar med honom. En väldigt rar liten nymfpojke som behövde särskild ro.

Den större voljären är nu riktigt tom. Där syns bara de två holkarna för paren fortsätter ruva gemensamt av bara farten. Det tar väl ett tag innan dom litar på att ingen stör. Nu kan de åtminstone äta och duscha tillsammans och koppla av en liten stund. Frid och fröjd.