Äntligen var då OS igång. Damkronorna vann sin första match med 3-0 mot Schweiz, det var då för väl. Första skidskyttetävlingen blev en besvikelse för "experterna" som räknat in den ena svenska medaljen efter den andra. Och våra medaljhopp fattade inte vad som var fel för "allt kändes bra". Inte första gången sånt händer.

Vi har upplevt OS förr där inget stämt. OS där hela skidlaget fått maginfluensa i tur och ordning, OS med rena vallningskatastrofer och OS där en dopad vinnare åkte ifrån alla som en raket och flinade över axeln. JAG GLÖMMER ALDRIG JOHAN MÜHLEGG I SALT LAKE CITY SOM KNÄCKTE VÅR PER ELOFSSON SÅ HAN GICK IN I VÄGGEN OCH ALDRIG BLEV SIG LIK IGEN.

Man är luttrad och räknar därför inte med något. På OS blir det aldrig som man tänkt. Vissa talanger toppar formen och slår alla med häpnad, andra blir så nervösa att inget stämmer. Nu diskuteras om det ändå inte var vallningens fel för vår svenska skidskyttetjejer. Men det ordnar sig säkert - det gör det!

OS-medaljer är egentligen orimligt överskattade och den eländiga dopingen kan fördärva allt. Sedan Mühleggs doping i Salt Lake räknar jag alltid med att det händer igen - som t.ex nu med Kuzmina som vann skidskyttet och plötsligt åkte fortare än någonsin. Ja, varför inte...? Man kan inte lita på nån.

Låter jag grinig så är det bara förnamnet. Värken är tillbaka, det rycker galet i mina "restless legs", vännerna har haft "vinterkräk" och kölden håller sitt gastkramande grepp om vårt Nordpolen. Idag fick Husbonden hacka bort halvmeterhögt med is under garagets luftvärmepump för att den ska kunna fortsätta tappa ut vatten. Något är galet med den där... den är säkert dopad ;-)