Stora bördor har bokstavligen lyfts från våra skuldror… och från voljärernas tak. Snön är avskottad och de bågnande takreglarna återgick genast till sin forna form. Vi är verkligen lättade. Ett mycket viktigt arbete är gjort. Även växthuset befriades från sin börda, liksom verandataket.

Husbonden fick i egenskap av mod och styrka sköta grovjobbet, medan det svagaste könet - jag - fördelade nedfallande massor ovanpå de redan höga vallarna.

Trädgården ser nu ut som ett enda stort alpmassiv i miniatyr med sina uppstickande Matterhorns av varierande höjd och formation. Vi måste ju fram till dammen ibland, till fågelhuset, till växthuset, till verandan med ved, till soptunnan… Man vet snart inte var man ska lägga snön. Livet kan ju inte göra paus för att det snöar. Och hundarna måste ha dalgångar mellan alpmassiven till sin rastning. Där kutar de runt i sin vita värld och letar efter varann. Man får hoppas att ingen lavin utlöses av hundskall.

Stackars alla buskar som befinner sig underst. Morronsoffans trädgårdsexpert rådde redan efter första snöfallet i december att skaka snön av buskarna. Ha ha ha… Det gjorde vi då, men sen har vi haft fullt sjå att leka snöslunga. Med dagens temperatur lämpad för fruset avtryckarfinger (+2,4) kunde jag äntligen dokumentera eländet för mannaminnet.

Lägger ut lite klickbara bilder på vår alpvärld i miniatyr, inklusive dammvaken för gårdagens tillbud.