Lilla Huset väntar nu ivrigt på OS men varnar för en övertro på våra svenska skidskyttetjejer. Tyskorna tycks oss både för starka och många. Det vill till ett under för att slå dem. Och visst låter den tyska publiken hotfull när de vrålar för varje träff. Lite som massornas jubel på Hitlers tid.

Söndagens titt på Vinterstudion bjöd på en härlig OS-klassiker från 80-talet med Gunde Svan, Ottosson, Wassberg och Mogren när de tog guld i stafett 4 x 1 mil. Sverige tävlade i clownprickig pyamas. Vi har alltid haft konstiga skidkläder, någon mer än vi som minns spindelnäten?

Lilla Huset slogs också av det faktum att bortsett från bilden av Wassbergs frusna skägg en gång, så var dåtidens skidsport totalt befriad från dagens snorande. De såg så fina och rena ut, inget som hängde och slängde ur munnen. Vad har hänt på 20 år?

Idag snoras och dreglas det nåt bedrövligt i spåren. Kanske mest i skidskyttet. Jag snackar män, alltså. Kvinnor dreglar, med mycket få undantag, aldrig. Antingen har de vett på att torka sig om munnen eller så tycker grabbarna att det är eftersträvansvärt manligt, animaliskt och primitivt på nåt sätt. Något som ska visas upp.

Värst är norrmännen med Björndalen i täten. Har vi fått en ny slemkultur? Utöver den kiss- och bajskultur komikerna befunnit sig i alldeles för lång tid. Är det ett norskt fenomen? Frågan äger sin riktighet för det finns en norska som dreglar också. Det enda kvinnliga undantaget?

Där står killarna på skjutvallen med munnen öppen och dreglet rinnande i en decimeterlång, eller värre, sträng medan dom skjuter. Armen slängs över axeln för att få fram geväret men munnen torkas inte. Nu när skidskyttet blivit en populär tv-sport kräver jag som tittare en diskvalificering av detta oskick.

Voffo e det på dette viset?