Fågelperspektiv

Alla inlägg den 7 januari 2010

Av Margus - 7 januari 2010 19:03

Rysningarna sköljde genom hela kroppen. Tårarna flödade i kapp med dem som fick gå. TV-programmet Kraschen HÄR skildrade stämningen vid uppsägningarna så himla bra. Herregud, så ledsna de var. Precis så är det. Detta bör ses av varje svensk med tryggheten kvar, av sympati med dem som drabbas nu. Det bör sändas på tv om och om igen så att ingen missar det. Egentligen borde vi bära sorgband om armen allihop över vad som nu sker med människor i vårt land.

Plötsligt kom alla känslorna tillbaka från 1991. Jag kände igen stämningen, kände den inpå bara kroppen. Jag vet hur det är att undra vem som får gå. Vet hur det känns att få lappen om uppsägning. Vet hur det känns att få mattan undanryckt och att lämna arbetskamrater. Och kastas ut i en OBEFINTLIG arbetsmarknad. Ingen gjorde ett sådant tv-program på den tiden. Enda trösten: vi var i "gott sällskap".

När själen hamnar i kris bryter kroppsliga sjukdomar ut. Så är det. Jag fick min kroniska tarmsjukdom omgående. Många av de som nu drabbas kommer också att bli sjuka. Och nu är det värre. Jag var 40+ och "för gammal". Så var det då. Alla arbetsgivare hade fått för sig för att aldrig anställa någon över 28 år. Där gick gränsen. Det stod nästan klart utskrivet i jobbannonserna. Senare har de insett hur mycket kompetens som gick förlorad, men för sent. Då hade jag efter elva års slitsam arbetslöshet och två operationer fått sjukpension. Äntligen befriad.

Under 90-talet försvann EN HALV MILJON arbetstillfällen inom loppet av TRE år. Sug på den! Arbetslösheten ökade från 2 procent 1990 till drygt 8 procent 1993. När man räknade alla totalt, även de som var i åtgärder, var vi 20 procent arbetslösa i mitt område 1993. EN FEMTEDEL AV BEFOLKNINGEN. Enligt en undersökning upplevde 43 procent av de drabbade arbetslösheten som omskakande eller direkt plågsam. Så blir det nu också.



Starta eget-mantrat var nytt då. Det blev till ett hån för den som var akut sjuk. Vi fick stämpla obegränsat, vi deltog i åtgärder för nya jobb, om inte det lyckades fick vi nya a-kassedagar, en ny frist. Sjuka kunde sjukskrivas utan att jagas. Så gör det goda samhället för dem som råkar illa ut. Ett samhälle som inte ser ner på de försvagade.

Jag blir bedrövad när folk lite slarvigt och småhurtigt svarar "tja, arbetslösheten kommer väl att öka förstås" när de tillfrågas om vad man tror om 2010. Det är ta mej sjutton inget som ska avfärdas slarvigt. Inte heller utsagor som "det har samhället klarat förr, så det går bra nu också". Samhället, ja. Men för de drabbade är det inget mindre än en personlig katastrof som kan slå ut i kronisk sjukdom och psykisk ohälsa. Samhället ska ta hand om dem som slås ut i strukturomvandlingens spår.

I kväll ser jag del 2 av Kraschen av sympati med de drabbade.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18 19 20
21
22
23 24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Januari 2010 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards