Plötsligt händer allt på en gång. Killen som rättade till nocken kom samtidigt med elgubbarna som bytte mätarskåpet. Och... häpp... precis när vi skulle sköta fåglarna bröts strömmen för en timme. Pippisarna har alltid mat kvar och solen sken in som ledljus. Började med allt man inte behöver el till. Vattenbyte, diskning och fröblåsning fick vänta. Och kom jag faktiskt ihåg att sedan flytta fram tiden på våra ÅTTA tidur!

   Guud, så skönt att få in mätarskåpet på insidan. Och så snyggt det blev. Se bara på det gamla...!! Detta har vi längtat efter länge. Nu kan inga bovar bara sticka in näven i det och mörklägga hela gården. Och vi slipper felsöka utomhus i snöstorm eller ösregn. Automatsäkringar och jordfelsbrytare, kan veta. Dessutom omfattar brytaren även garage och verkstad - efterlängtat det med.

Och nocken... den hade bara vridit sig. Värre var det inte. Hur det gått till kan ingen fatta, men nockpannorna täckte till slut inte takpannorna och det har regnat in på det underliggande gamla spåntaket länge nog. Äntligen är det tillrättat inför kommande vinter. Drar en lättnadens suck.

Mitt i middagen kom Posten med leverans från foderbilen.se. Vi prövar nu Eukanuba till hundarna för det gamla Robur smular så hemskt. Posten har fått mer att göra med all e-handel. HURRA, för oss på landsbygden! Det kan betyda att vi får ha LANTBREVBÄRARN kvar. Jag bidrar på mitt sätt med internetköp. För igår kom även BOKEN som jag beställt. Återkommer till den "för nu är min tid ute". 

Ikväll skippar jag tyvärr mötet med vår nybildade Fotoklubb. Intressekonflikt... INOM MIG, vill säga. Jag väljer istället Kyrkans samtalsgrupp Det Goda Samtalet där ämnet för kvällen är "Vem är Gud". Det ni...

De rödgröna såg för goa och nöjda ut när budgeten presenterades i morronsoffan. De kommer att bli överens! Allt annat vore självmål. Det är rent av löjligt av journalister att försöka leta splittring här. Det syns och hörs lång väg att de är överens om såväl vägen som målet. Känner på mig att detta går bra. Oppositionen ger verkligen intryck av trygg och lugn harmoni i förvissning om att inget ska hindra dem att bli sams.

Äntligen pratas det människovärde och välfärd igen. Som alla ska vara med och betala. Att få såväl sjukvård, skola, vägar, kommunikationer som äldrevård, sjukförsäkring och a-kassa värda namnen är ju VÄRLDENS BILLIGASTE FÖRSÄKRING. Jag fattar inte hur en del människor går på snacket om att mer pengar i plånboken skulle lösa alla dessa delar. Att betala för allt detta ur egen ficka blir svindyrt.

SKATTEN ÄR EN GENIALT BILLIG FÖRSÄKRING MOT VÄLDIGT MYCKET.

1) Äntligen ute på nätet igen. Internetanslutningen krånglade (grrrr), men IT-tekniker som man blivit med tiden visste jag att dra ur alla kontakter till modem och router en stund för att sen plugga in med färska anslutningar. Si... det funkade. Själv är bäste dräng. Alltid störande med avbrott.

2) Apropå störande... huselektrikern har dragits med hjärtproblem och har i dagarna fått nytt hjärta! Snacka om avbrott. Huuu.... Vilken fasansfull upplevelse. Blir tårögd av blotta tanken. Hoppas att allt går som det ska.

3) Han skulle bytt vårt elskåp och huvudmätare men i morgon kommer elbolaget istället. Det sitter nu UTANPÅ lagården, är av murket trä med en yttepytte-varvel på. OM några bovar skulle få för sig att mörklägga hela gården har det bara varit att stoppa in armen och vrida om spaken...!!! Sånt gör mig nojig.

Skåpet är ju av gammalt datum, typ 30-talet eller så... då Sverige var ett snällt land och ingen gjorde så, åtminstone inte på landsbygden. Men nu...! Jag anser att sådan inbjudan inte hör hemma i moderna tider. Men gissa om jag fick argumentera för saken för att få in skåpet på insidan.

- "Näe, vi brukar inte göra så", hette det. "Vi måste ju komma åt att läsa av".

Komma åt! När då! Sedan fem år tillbaka läser vi årligen av själva och skickar in uppgiften via mail till elbolaget. De kommer bara stickprovsvis. Och det är inte märkvärdigare än att abonnenten är skyldig att ge tillträde för avläsning när så påfordras. Det tog skruv, men tänk att man ska behöva...

   Orangeriets första paprika! Jag trodde Husbonden skämtade när han kom in med den. Men så var det. Enligt sortbeskrivningen skulle den bli gul, men... grönt är skönt.

Men vad händer i läkarkåren? När det lilla spädbarnet på Astrid Lindgrens Sjukhus avled med höga doser tiopental i blod och urin och läkaren anhölls ryckte hela läkarskrået ut till högljutt försvar fast dom OMÖJLIGT KAN VETA exakt vad som hänt i varje detalj. Läkardrevet hördes i debatter och tv-soffor. Kollegerna var fullt beredda att försvara en eventuell barnadråpare - ja, för ingen visste ju, och vet fortfarande inte, exakt vad som hänt utan en brottsutredning. Och nu har sjukhuspersonal låtit tillkännage att man inte längre vågar ge svårt sjuka patienter så mycket smärtlindring som  tidigare. Ett förtäckt hot? Även om socialstyrelsen nu konstaterat att inga fel begåtts kvarstår brottsmisstanken.

Läkarkåren styr alltså landet nu. Läkarmaffian (stafettläkarföretagen) skinnar landstingen (OSS) på miljarder till följd av den läkarbrist de själva åstadkommit genom att medvetet hindra utbildning av läkare i tillräcklig numerär (enl. Uppdrag Granskning).

Läkarna är beredda att med enorma resurser rycka ut till försvar för en dråpmisstänkt kollega utan att veta vad som hänt (fallet är sekretessbelagt). Och nu ska inte svårt sjuka patienter få tillräckligt med smärtlindring. Aktionerna ser sjukligt samordnade ut i mina ögon.

Men... att ställa sig på de sjukas sida gentemot Försäkringskassan och regeringen för att försvara de diagnoser man ställt på sina patienter, det vågar man inte! En samlad aktion från läkarkåren vars yrkesheder solkats av Fk hade inte suttit fel. Det hade verkligen varit att ställa sig på patienternas sida, vilket väl är läkarnas egentliga uppgift.

De nyanskaffade nymfungarna mår fint. Var just ute och kikade innan ljuset släcks och nu äter dom. Gänget har ägnat dagen åt att svinga sig i trapetserna och pröva alla sittplatser i sin nya bostad. Troligen är de uppiggade av allt fågelliv runtomkring. För vid middagstid utbröt fullt tumult i fågelhuset...

När jag kom in på middagskoll flaxade nymfer överallt i hela fågelhuset. (Tack Gud, för att vi har dörr mot trappan till loftet.) Ja, det var inte nykomlingarna som var lösa... utan våra gamla. Gallerdörren var oreglad! Lätt gjort när vi har magnetlås också (vi har glömt det förr). Nya rutiner för koll och dubbelkoll stundar!

Nyfikenheten på det nya gänget hade lockat ut dem och när flera tunga nymfer landar på gallerdörren samtidigt duger inget magnetlås. Upp for alltså dörren under kackel och skrik. Tre nymfer hängde på lessonburarna, två var i krukväxterna, andra var i kanarieavdelningen och somliga var överallt! Östen var så trött av ståhejet att han dråsade ner på mattan (lättfångad).

Och Sussie... stackarn, hade fastnat med stjärten i flugremsan (fniss... vilken syn). Hon lyckades slita loss flugremsan och flög med denna dinglande efter sig tillbaka in i bostaden, men flugremsan fastnade i lövverket och där hängde hon. Hihi... och stackars... ojojoj (blandade känslor inför denna komik).

När jag hjälpte henne loss rök förstås åtskilliga stjärtfjädrar (AJ...!!) men loss kom hon och jag stod där med klibbremsan i händerna. Och nymferna fortsatte flaxa medan jag nödtorftigt tvättade av klibbet. Nå... till slut var alla insamlade och dörren låst. Puh... Inga döda punkter här.

"Min livsregel är väldigt enkel.

Jag går upp om morgonen och till sängs om natten.

Däremellan håller jag mig sysselsatt så gott jag kan."

Cary Grant       

... skola vi häva upp vår röst och kräva vår rätt!

Efter några blodiga fingrar och bågnande trumhinnor kom nymfbebbarna ned i transportlådorna för sin första färd ut i livet. Nymferna går inte frivilligt med på att lämna barnkammaren, oftast sker detta under högljudda protester. Detta var inget undandtag. Nu blev dom särskilt morska eftersom hela gruppen om fem följdes åt.

Flisan tog skilsmässan med upphöjt lugn även om ögonen fick extra glans. Är alltför bekant med känslan. Hur man än älskar sina bebisar kommer den tid då demåste lämna barndomshemmet och dra ut i livet. Annars skulle våra respektive hus sprängas. Jungfruresan gick fint och efter sedvanlig märkning med fotringar - under nya protester - släpptes de in i vårt gamla lessonrum för en tid. De hade några timmar på sig att pusta ut före nattens välbehövliga vila.

När nykomlingarna är gamla nog och vi ser vilka kön det är ska vi flytta ihop dem med partner ur vår egen stamtrupp. Nytt friskt blod, är det tänkt. Jösses vad söta de är!

För landkrabborna i Lilla Huset vilka dagligen trampar Västgötaslättens jordar går det ungefär ett decennium mellan varje glimt av saltvatten. Således var detta en upplevelse utöver det vanliga. Vi är uppfödda vid havet fast på ömse sidor om Sverige så det kniper lite i hjärterötterna för varje vågskvalp. Husbonden greppade raskt en näve blöt tång att lukta på och ville knappt släppa taget. Och Ulrik (gamlingen) som är uppfödd på Orust i bakgrunden kanske erinrade sig några bekanta dofter där vi stod.

Vi besökte bloggvännen Flisan och hennes sambo för att hämta ett gäng nymfungar, men dagens avfärd liknade ingen annan i hela mitt liv. Förr var jag exemplariskt strukturerad och välplanerad, och 'packad' redan dagen före...;-) Idag var det snarare ett under att vi kom iväg utan att behöva vända efter nåt glömt. Packandet för en HALV DAGS utflykt tog en timme...

Herregud... jag måste äta något, tyckte jag. Grep i förbifarten en muffins, bredde en knäckemacka och svepte en dl morotsdryck. KARTAN! påminde Husbonden. Fram med pärmen där den låg. Hundarnas vattenskål, vatten, stövlar (mina) och kameraväska var med. Koppel likaså... en kvart försenade.

- Vi glömde transportlådorna för fåglarna! In efter dem i fågelhuset. - Men gurkan då (obligatorisk vätskereserv för resande fågel)! In och skära gurkskivor. - Och handdukar att lägga över dem! Ny tur mot huset. På väg mot garaget kom jag på: Mina bilglasögon!

Slutligen satt vi i bilen. - Vi får nog ha flexikopplen också, det blir ju promenad! Och jag MÅSTE nog ha korsetten ifall ryggen bråkar! Ur bilen en sista gång och hämta. Tre kvart försenade. Jag har aldrig upplevt nåt liknande. Men det var värt allt trassel och vi fick en jättefin dag i trevligt sällskap. Och fotominnen.