Öm i axlarna efter allt rivande. Har rensat ur pärmar med dokument efter mina bortgångna föräldrar. Mamma dog 2005 och pappa 2008 och jag skötte räkenskaperna för båda mot slutet. Nu var tiden mogen och det fanns mycket papper att göra sig av med. Deklarationer, kontoutdrag och ... you name it. Döda personer kan inte åtalas, alltså måste man inte spara allt i fem-tio år. Är man död så är man.

Tänk om man kunde avsluta sitt eget "pappersliv" lika enkelt, bara riva och slänga istället för tynga ens tillvaro. Ser nästan fram mot det... nä NU skämtar jag, faktiskt;-)

Pappas gulnade pensionsbesked från 30-talet låg också där, på styv kartong och seriöst formulerat nästan som ett gammalt aktiebrev. Högtidligt sägandes att detta var något mycket värdefullt. Annat är det nu... när Folksam med ett pennstreck halverar ersättningsbeloppen för begravning. Pappas hela belopp betalades i alla fall ut ograverat, men så var det inte Folksam heller. Med ens fick jag tre pärmar lediga, vilka kommer väl till pass för en hamster.

För övrigt höras grodorna ihärdigt kväka om natten vid fiskdammen i det milda vädret.

Det är mycket man inte fattar, men just nu grubblar jag över handikappföreningar som skickar ut vykort till alla (?) svenska hushåll i hopp om att man ska betala för korten genom bidrag. Häromdagen kom julkort från "Diabetes Wellness Network Sverige". Andra år har man fått kort från mun- och fotmålande konstnärers förbund osv. Detta kostar förstås fruktansvärt mycket pengar.

Vore det inte bättre att använda pengarna till behjärtansvärda ändamål direkt än att skicka vykort till hela befolkningen (eller hur många som nu får korten), undrar jag. Hur har man råd med dessa massutskick?

Rebellen i mig vaknar när jag utsätts för utpressning. Även när den är av förment "vänligt" slag som denna. Jag vill inte i mitt hem utsättas för påtryckningar där jag ska känna mig lumpen, egoistisk...whatever... om jag inte betalar en slant för att dom skickat gåvan jag inte bett om. För det ÄR utpressning.

Dom borde skicka ett trevligt informationsblad istället. Jag vill inte se hur dom vräker ut pengar för att eventuellt få ännu mer tillbaka senare. Då sparkar jag bakut i ren protest.

Två ljuvliga kuddar inköptes å dagens Hantverksmässa på Byn. När man skyltar med sånt här smälter en gammal farmartös. Kunde inte välja, var tvungen att ta båda. Blir lycklig och glad av att titta på dem. Den lilla kalvasken (nedan) införlivades också i Lilla Husets bohag. Jag älskar tomma askar. De är fulla av möjligheter. Som oskrivna blad i block och almanackor. Tänk så mycket man kan fylla dem med...

   Hantverksmässan på Byn hålls nu för 20:e året i rad (har inte missat många). De arrangeras av Byns Hantverksförening som har många aktiva hantverkare i trä, metall, pärlbroderier, sidentryck mm mm. Nytt är cementgjuteri på ett konstnärligt plan. Vi sneglade på en adventsljusstake i betong (vad kan bli mer stabilt än det?) men när kassan länsats på favoritobjekten avstods detta. Nästa helg hålls en liknande mässa i Grannbyn, men då har vi annat för oss.

Därpå bjöds lunch hos Vännerna strax intill Mässområdet. Visst låter det pampigt... Mässområdet... hehe, det är skolans aula. En vansinnigt trevlig dag och hundarna fick Med Beröm Godkänt. Mellan tuggor avhandlades flera punkter på dagordningen, bl.a. huruvida Årets Julbord skulle begås eller förbigås. Diskussion var nästan överflödig ty efter flera år kände vi alla behov av att slippa gå på lokal. Bestämde oss istället för Hemma-hos.

Bloggreklamen var på tapeten liksom Byns inavelskonstellationer. De senare går vindlande gångar mellan nästan alla våra bekanta på orten och är hart när omöjliga att följa. Mötet ajournerades i kvällningen för att återupptas vid nästa träff.

Dagen har såklart ägnats åt det evigt larviga klockställartramset som mänskligheten envisas med för att rycka upp oss själva med rötterna två gånger om året. Vi behöver inte detta! Inte alls. Ingen kan övertyga mig om att detta  larv tillhör livets nödtorft. Det är bara så förbaskat barnsligt alltihop.

Vad var det för fel på den gamla vanliga normaltiden? Den fungerade tidigare. Om den inte passar vår moderna livsstil, så ändra då livsstilen - inte tiden. Vi mår inte bättre av att försöka ANPASSA TIDEN  EFTER VÅR LIVSSTIL. Tvärtom... vi rycks upp med själen två gånger om året HELT I ONÖDAN.

Ingen går opåverkad genom detta. Vi blir mer eller mindre vilsna allihop och det tar en eller två veckor innan man har anpassat sig. För inte så länge sen föreslog man i USA att vi alla skulle gå över till sommartid (!) hela året (!).

Man tar sig för pannan. Jaja, visst kan man förändra normaltiden hit eller dit, alla förslag för att komma ifrån dessa ständiga växlingar är bra, men vad är det för fel på den gamla normaltiden. Suck.

   Håhå jaja, snart är det läggdags och visst blev man lite matt efter dagens städning i fågelhuset. Tre timmar. Men denna gång slapp vi våtstädning, bara ut med gammalt material och in med nytt. Gällde även småträden inne i kanarieavdelningen.

Då var det skönt att ha middagsrester från gårdagen, ris- & kycklinggryta, kändes nästan som om det var serverat när man kom in. Bara värma i mikron. Kvällens äpplepaj med vaniljsås var också en upplevelse - särskilt för hundarna vars ögon var som tefat vid de bekanta dofterna. De skulle blivit hemskt ledsna om vi hade glömt dem.

Sen kom jag till den sena städningen på kontoret... eller i hjärnan, om man så vill. Sortering i gamla samlingar kräver mycket tankearbete. Pappas dokumentskåp startade alltihop. Det har stått på verandan sedan han dog i maj 2008. När brevkorgarna blev överfulla fick jag ögonen på detta gudabenådade skåp - fullt med tomma lådor. Nu är de inte tomma längre;-) Och brevkorgarna innehåller bara aktuella grejer.

I morgon åker sommarflaggan ner från fågelhuset

och ÅTTA tidur ska ställas om därinne!

Godnatt gott folk, och Trevlig Övergång!

Blev urförbaskad när jag upptäckte att det börjar visas reklam i våra bloggar på Bloggplatsen. Ruth har kopierat ett särdeles flagrant fall med TVÅ reklamblaffor SAMTIDIGT på en blogg, se HÄR.

Som den rebell man är född till skrev jag genast till Bloggplatsen och sa NEJ TACK. Det kommer dock inte att hjälpa, REKLAMEN ÄR HÄR FÖR ATT STANNA.

Fick följande svar från Bloggplatsen:

"Gällande reklamen har vi följande informationstext på bloggen för de som numera har reklam på sin blogg:
      "Allt eftersom vi får fler bloggare så krävs fler och fler servrar m.m vilket gör att vi måste få intäkter för att kunna fortsätta driva sidan. Vi har försökt haft bloggarna reklamfria så länge det bara gått (3,5 år), men nu har vi kommit till ett läge där det är så pass många bloggar och besökare att det är ohållbart att fortsätta driva tjänsten utan reklamintäkter.
      Självklart så förstår vi missnöjet kring detta, och att en del kan absolut inte stå ut med reklam på sin blogg. Därför finns alternativet att betala för att ta bort reklamen från sin blogg. Ett mål med att få reklamintäkter är även att kunna erbjuda fri uppladdning av bilder, gratis SMS-bloggning m.m samt att vi ska få mer resurser till att vidareutveckla bloggarna fler funktioner."

Anledningen till att alla inte har fått reklam på sina bloggar beror på att vi utvärderar olika annonsörer och nätverk för att se vilka intäkter man kan få, och då har vi av naturliga själv valt att börja med relativt nyregistrerade bloggar." Slut citat.

Tackar för svaret med intressanta upplysningar! Denna info borde ha varit publicerad på Bloggplatsens inloggningssida, enligt mitt förmenande. Det hade givit svar på en massa frågor som genast infinner sig.

Men TVÅ reklamblaffor SAMTIDIGT  på en och samma blogg är verkligen att ta i!

Hur många gånger har vi inte hört detta:

Husqvarna säger upp massor av folk, lägger ner ett par fabriker i Sverige och flyttar tillverkningen till Polen och Kina. - "För att kunna fortsätta att vara VÄRLDSLEDANDE"...! Ha!

OM de känner ett hot mot sin "världsledande" ställning NU så är det inget mot vad de kommer att uppleva SEN när kineserna tar över på allvar. Det är rent löjligt att kämpa emot.

Varför måste alla sträva efter att vara världsledande? Alla företag KAN INTE vara det. Några måste ha en VANLIG verksamhet på en VANLIG nivå och tjäna LAGOM med pengar för att gå runt. Det är minsann inte det sämsta.

Det vore kanske bäst om alla företag med STORHETSVANSINNE gick omkull och gav plats för nya mindre företag som nöjer sig med att gå runt med en liten vinst. Företag som inte måste vara aktienoterade på Börsen och bli utsatta för spekulationer, utan är sig själva nog. Som kör SIN grej för SIN marknad. Sverige har massor av sådana företag som klarar sig hyfsat. Vi har fått nog av storhetsvansinne nu!

----------------

Och Folksam som plötsligt sänker försäkringsersättningen till pensionärer vilka betalt höga premer hela livet...! Och sen låser in sig och sätter ut vakt för att man INTE VÅGAR möta kunderna. Så gör företagen idag. Gömmer sig bakom telefoner och knappval där man aldrig någonsin når fram till cheferna. INGEN VÅGAR TA ANSVAR, men betalt kan dom ta. Husbonden SÄGER NU UPP en nyligen tecknad grupplivförsäkring I REN PROTEST innan han förlorar för mycket pengar där och det ska dom få höra (pengar talar...). Bättre att spara själv ju.

------------------

Det var ännu en drapa vilka bloggen försöker undvika men tydligen inte kan låta bli. Daglig målsättning är få, korta och snälla inlägg om TREVLIGA saker (f-n trot). Men sen fjuttar Ekot på stubinen och det mal i skallen och måste kommenteras.

------------------

För övrigt såg jag att vår hemsida firar ett år. Fortfarande jätteglad - och häpen - att jag fick till den. Den tänkta ombyggnaden blev aldrig av inom angiven tid. Tog nu bort löftet om ombyggnad under våren 2009 - verkade änna löjligt så här i oktober. Det blir när det blir (om jag låter bli ilskna utbrott i bloggen). Ty denna blogg lider ej av storhetsvansinne.

Nu har denna blogg tjabbat politik och samhällsfrågor tre dar å rad så Bloggen är alldeles trött på sig själv. Nu dyker vi i stället ner i havens djup - i akvariets fisksamhälle. Lilla Huset har idag utökat med 100 fiskbebisar och flera nya plantor. Det nya filtret har gett oss hopp om marinbiologin. Här har nya fiskarna gjort entré och växterna står på kö. Syns verkligen inte 100 fiskar mer? Nä, de är yttepyttesmå. Akvariet är på 240 liter.

 Fr.v.   mässingsbarb-unge,    platy,    pansarmal albino

Det är en känslig historia att köpa nya fiskar och få dem att överleva flytten. De blir stressade så klart, inte bara av flytten utan också av nya "basilusker". Under minst en timme ska man fylla på vatten från nya akvariet till påsen där de ligger, varje kvart - innan det går att släppa ner dem. Annars kan de dö i chock.

Albinon ovan är min personliga favorit. En algätare som städar akvariet. Pansarmalar är så flitiga och jobbar så livligt att de ofta får lägga sig och vila. Det har den gjort här ovan.

Fr.v.  guldbarb/mässinsbarb  och siamesisk flying fox

Här är våra gamla favoriter. Fullvuxna. Barberna c:a 5 cm och siameserna 10 cm. Barberna är glupska födgenin, snälla och matfriska. För mig: Fisken Fisk. Alla våra fiskarter är snälla sällskapsfiskar som kan hållas gemensamt i ett akvarium. Så vill Lilla Huset ha det.

   Malen Malin, en fläckig enstöring som städar akvariet nattetid, vaknade till av misstag när de nya gjorde entré. Hon tillbringar dagarna upp-och-ned i en stengrotta. Här smyger hon i buskaget för att se vad som händer. Hon är den största fisken i akvariet med sina 15 cm. Ful men charmig. En av våra gamla fiskar blir exakt likadan, och tänk... vi tyckte Malin verkade glad över sällskapet. Hon flaggar med en imponerande ryggfena när hon är vaken och på hugget.

Bilderna är tagna med 1/30 sek. För att få till det  i akvariets dunkla belysning användes ISO 3200. Nya Nikon jobbar bra.