Ett "jyyp" och sen är isen bruten... Så går det till när sebrafinkar finner varann.

Det började med att sebrahonan låg död i går morse. I och för sig väntat, hon var lite risig i två dagar. Far och son sörjde. Och vi som inte tänkt skaffa fler sebrafinkar...  Vi får se... sa vi, med halvt löfte och en from förhoppning. Vi skulle nämligen leverera en grön lessonpojke. Turligt nog fanns där även två unga vackra sebraflickor (ovan t.h.) Pojkarna kan ju inte sitta ensamma och sörja, tyckte vi.

   När flickorna placerades i egen bur med ett "jyyp" svarade pojkarna med en rad tutanden. Vi trodde allt var klart, men näedå... Tyst hela dagen. Änklingen syntes sitta ute och titta sig omkring. Han letade efter frun och trodde nog vid första jyypet att hon vaknat till igen. Jamen... man blir ju så ledsen. I morse satt han så sorgsen i en vrå och sörjde (t.v.). Vi kunde inte hålla oss, flickorna måste in med ens.

På med nya fotringar, en svart och en gul och sjuss in i voljären. Frrrrrtt, smattrade vingarna... "jyyp, jyyp". Gissa om han sträckte upp sig, änklingen. Va! Vad var detta? Tjejer! Tuteri-tuteri-tut! Från båda pojkarna ljöd serenader av trumpetstötar. Sällskapet följde lätena och fann varann genast i flocken bland måsfinkar, risfåglar och kanarier.

Senare på dagen syntes änklingen studsa ur och i foderskålarna för att visa att här är det fritt fram. Och honan kunde ta seden dit hon kommit. Sebrafinkar är otroligt charmiga glädjespridare, så fulla av energi och livsglädje.

   Hahaha... här är grejen för mig.

Fluktade just runt i Naturkompaniets nya katalog som kom igår. Fick nästan fnissanfall över den här grejen. Drömmen för en person med mitt kontrollbehov... "Midjeväska med två praktiska fack och flera fickor. Bälte med rostfri vajer som hindrar tjuvar att skära av bältet. Hänglås ingår!" (449 kr, som hittat...;-)

Jag menar... kan det bli säkrare. Höjden av paranoia... Över min döda kropp, typ. 

Näe, jag ska ingen ha. Nöjer mig med små nätta pengabälten i nappa för sedlar, leg och kontokort. Men OM jag skulle ut i vida världen och resa så... då var det givet. En höjdare. 

Naturkompaniets katalog var Lilla Husets nöje i morgonstunden. Priserna är rejält tilltagna men så har dom kläder och prylar som tål en snöfärd på ryska tundran efter draghundar också. Inget för mig således, men jag får kickar av PRAKTISKA prylar med fickor och fack och söljor och dragkedjor och sånt...

Fnissigt nog har artiklarna amerikanska namn typ; Eagle Creek, Undercover, Icebreaker, Owl Shirt, Expedition Down, North Face Himalayan Parka, Barents Winter osv. Dom vet att sända ut de rätta signalerna...

Husbonden blev lite sugen på en en grönlandsjacka. Mest för att han upplever nästan alla andra herrjackor i handeln som "gubbiga". Ja, kanske det. Men nu drar vi ut till Fågelhuset.