I sanning ett remarkabelt tal. Det är nya vikten för Toste, Vännernas hund. Han har bantat FYRA KILO, en enastående bedrift.

Grabben är en stadig bit i sig själv med kraftig benstomme och minst lika kraftig päls. Svårt att se vad som är lagom. Men att han skulle gå upp så mycket av ett medicinskt foder kunde man ju aldrig tro …

   Toste blev sjuk i februari 2008. En urinvägsinfektion föranledde en felmedicinerad sulfakur som slutade i alla biverkningar som gick att få. Han hamnade på Djursjukhuset med förändrad blodbild, ökad kaliumhalt, yrsel och kräkningar. När sjukhuset rättat till förgiftningssymptomen konstaterades en förstorad prostata och en tumör på testikeln som var kvar i bukhålan. Testikeln opererades bort (samt den friska) och han ordinerades medicinskt foder (Specific, för njurproblem) tills alla värden rättat till sig.

Detta åt han i ett år. Mådde bra men fick FEM KILOS ÖVERVIKT. Han som ska väga max 15 kg, vägde 19,6. Katastrof! Många tror att det enbart beror på kastreringen, men… om man äter ett foder (för njursjuka) med 18 (!) procents fetthalt och inte ökar motionen så händer förstås saker.

Det är i sig upprörande att ett medicinskt foder avsett för sjuka hundar innehåller så mycket fett. Många sjuka hundar kanske inte kan öka motionen. Att gå upp fem kilo i vikt är en hälsorisk.

Tack vare det veterinärmedicinska bantningsfodret Royal Canin Satiety Support (speciellt för hundar) kunde Toste sedan gå ner hela fyra kilo på åtta månader. Mycket fibrer och lite fett. Fodret är så fiberrikt att han blir fruktansvärt mätt. Givan måste delas upp på tre tillfällen för att han alls ska få i sig den. Men matte och husse har varit nitiska.

Han är nu nere på 15,6 kilo. Gissa om glädjen står högt i tak. Nu vågar man åter vara stolt som uppfödare.

... vid datorn och brottas med teknik när solen skiner från klar himmel. Nä, Lilla Husets hjärntrust somnade ute i solen istället för att stånga pannan blodig med videofilmer. Och fasen vet om inte solen tog lite, trots att det är mitten av september.

"Tänk på vilodagen, så att du helgar den", säger budet. I och för sig var det inte söndag, men meningen är att man vilar från arbete minst en dag i veckan.

Sen intogs äpplekaka och vaniljsås (verkligen fluffig med OBH:s lilla röda) framför tv-reprisen av Ruths gubbar, en härlig dokumentär om dalkullan som snidat figurer och hästar från hela sitt liv. Inte samma skicklighet som Döderhultarn, men tusan så livfullt. Den timmen berikade mitt liv!

Väl inne på recensioner måste jag tyvärr tillkännage Lilla Husets besvikelse över Oldsbergs variant av Här är ditt liv. Stelt, händelselöst och ospontant. Efter förra veckans premiär med Mikael Persbrandt tänkte vi faktiskt strunta i alltihop. Ingen skugga över Gunvald Larsson himself, men programmet blev trist. Gästerna tilläts aldrig att delta och bli spontana och stämningen var fel. Så in i hoppsan stelt och rumphugget.

Husbondens fotbollsintresse tog över så vi såg avsnittet med Sven-Göran Eriksson i alla fall. Aningen bättre än premiären men vi saknar Lasse Holmqvists variant med glädje, mycket skratt och spontana infall. Herregud så roliga programmen var då. Trösterikt att Svennis haft ett normalt familjeliv trots alla mer eller mindre sanna fruntimmershistorier. Just nu känns det dock som att Oldsberg skulle låtit bli detta program.