Jag har en ny idol - Peter Apelgren. Ja, man har ju sett honom förut, bl.a i På Spåret. En spontan, levande och varm humorist från Göteborg. Att han därtill är musikalisk med fin sångröst visste jag inte. Ännu mindre att han också är konstnär, men det passar ju så bra in på det andra. Vilken tur att jag såg säsongens första Doobidoo. Men… varför hade han en för liten kavaj med för korta ärmar…?

--------------------

För övrigt tänkte jag ta upp nåt helt annat:

Förra helgen var det årlig husbilsträff på Byn. 150 imponerande åk radade upp sig på parkeringen vid skolan. Och det slog mig att… Husbil, det ska man ha. Om man ska resa alltså. Nuförtiden är dom så himla genomtänkta och välutrustade och jag förstår mer än väl folk som semestrar i detta rullande hem. Bättre än husvagn! En kan sova när den andre kör.

Man behöver inte ens uppsöka campingplats. Man bara kör in på närmaste parkering mitt i centrum och knoppar in där. Så gjorde jag i England på 70-talet där man minsann inte campar fritt i naturen.

Hade då ett gammalt VW-skåp (se bild), provisoriskt omgjord till kokvrå med gasspis och hemsnickrad sovbrits. Långt ifrån den lyx som finns idag. Men bilen gjorde många mil tur och retur till Kiruna där luftintaget fick tejpas igen mot myggen (se pilen). Samt England –Skottland på 14 dagar. I albumet hittade jag även kortet VI FLYTT' INT' från kampanjen mot utflyttningen från Norrland.

Den som inte läst bloggens reseminnen i tre delar kan kika HÄR, HÄR och HÄR.