Viktminskningen har stannat av. Den har praktiskt taget stått still sedan hösten 2007 när jag promenerade av mig tolv kilo. Sen händer inget, och inget… och inget, trots att jag går eller cyklar. Jag var till och med på väg att gå upp nåt kilo när grusvägsracet periodvis ställdes in men det är återställt. Klart att förbränningen minskar när man inte längre släpar på tolv extrakilo. Det säger ju sig självt.

Nu har jag bestämt mig för att gå ner minst två kilo till (måste ha marginal inför rökstoppet). Är annars nöjd med nuvarande vikt – men INTE MED MAGEN. Den ska tränas in nu, den hänger för mycket. Ska leta upp bra övningar för detta. Vet att det bli slitigt. Har faktiskt upptäckt att vi har en jättebra soffa för situps. Det vill säga nertill, att lägga fötterna under – som hävstång.

Idag kom mina beställda blyvikter för vrister och handleder. Extra belatsning när man går eller tränar måste väl göra nåt. Husbonden tyckte att jag kan lägga tolv kilo i en ryggsäck när jag går istället ;-) Hehe, ja… egentligen. Förr drog jag på det oavsiktligt. Fast det var jämnare fördelat.

Nä, inga tolv kilo sten på min känsliga rygg. Börjar med vikterna. Ett halvt kilo på varje arm och ben är två extra kilon. Alltid gör det väl nåt och sen kanske man kan öka. Framåt marsch…

Ett tidshål är till exempel när man står och väntar på att tvättmaskinens lucka ska öppnas. Tid till spillo.

Komikern och författaren Lasse Eriksson från Piteå uppmärksammade oss 2003 på vardagens tidshål i boken "Jag har kokat tvåhundratusen potatisar".

Hans definition av dessa tidshål löd:

"att deras varaktighet bestäms av datastyrda processorer och, för det andra, av att de är så korta att man inte hinner göra något annat men tillräckligt långa för att adrenalinet ska börja bränna sönder kroppen inifrån."

Han menade att tidshålen stressar oss genom den handlingsförlamning de försätter oss i. Andra tidshål är att vänta medan bensintanken fylls eller t.ex att stå i kö.

Apropå väntan har Lisa Syrén från Sveriges Radio andra idéer. Hon är något av afrikakännare och berättar i Land:

"På landsbygden är det mesta sig likt. Tiden har inte gått så fort som i staden. Eller inte gått alls. För med det afrikanska tidsbegreppet går det ingen tid om man inte gör något särskilt. Sug på den! Det är en intressant prövning för oss européer. Det innebär till exempel att du kan få vänta en och en halv timme på en kopp kaffe och att bussen inte går förrän den är fullsatt. Ingen stress för tiden går ju inte när man bara väntar."

Aha... gäller det natten när man sover också, tro? Eller är sömn "något särskilt"? Jag säger som Lisa: Sug på den!