Ett sista inlägg ur hästperspektiv. För denna gång. Men det är varken första eller sista gången det skrivs om hästar här. En så lyckad dag måste ju dokumenteras grundligt. Ovan: Shirehingsten Zeke igen.

Lindar (9 år) i härlig trav med flygande man och svans så som nordsvenskar hava för sed. En svensk lantras.

Zeke ännu en gång. Som balsam för mitt ryggskott.

- Hejdå allihop! Gjorde jag succé eller.., ropar Zeke när allt är över.

Jaaaa, det var en oförglömlig dag som för mig fortsatte framför datorn. Jag höjer ljudet på hög volym och hans gnäggningar ekar i Lilla Huset.

Vilken dag!

Gissa om jag följde den maffiga shirehingsten som en liten fluga. Med ens var alla bilder på nordsvenskarna lite mindre värda. Det här överträffar nästan mina försvunna englandsbilder där jag på 1970-talet fotade shirehästar på Royal Agricultural Show.

Många bra bilder blev det också, men filmerna vill jag absolut bjuda på först. Här visas Zeke för premieringsförrättaren i olika gångarter. Den granna hingsten är nio år och uppstallad i närheten där vi bor. Alla kameror smattrar för fullt.

Stod just och sörjde att jag missat ardennerna vid hästpremieringen idag. De var på annat ställe i går, när jag istället kikade på knabstruppare, man kan ju inte vara överallt. Men så hände nåt...

Kloppeti-kloppeti-klopp... hördes det borta i allén. Det klack till i mitt hjärta och ett sus hördes i publiken när det gick upp för alla vad det var... en SHIREHINGST (världens största hästras). Min absoluta favorit. Jag rös av glädje och tårarna rann till.

Fick därmed en riktig drömdag på Byns hästpremiering och stannade extra tid för att fota och filma så mycket jag orkade. Kameran måste ju testas. Att jag därtill fick in den på You Tube är en höjdare i sig. Maxat!