Våtarv hör till fåglarnas absoluta favoriter. Har man ett stånd av denna snabbväxande, sköra men samtidigt frodiga växt kan man skatta beståndet till fåglarna hela sommaren.

Kanarierna höll sig framme som vanligt, men även risfåglarna (ovan) lockades fram av godsakerna och lät sig fotograferas.

Våtarv kallas ibland för fågelgräs och det kan man förstå. Tyvärr får det också heta nate, men det är helt fel. Nate växer i vatten.

Pärlvit hade vakten i dag. Här satt hon ensam och njöt av att tempen gått ner något från igår.

Ormvråken patrullerade i svepande glidflykt fram och tillbaka över fältet utanför. Hon reagerade inte.

Försommarens kråkskräck har alltså gått över. Då skrek nymferna för allt som flög utanför, kråka som svala. Nu har intrycken sorterats… det är bara höken man måste akta sig för. Ingen annan fågel hotar.

Läget är lugnt, signalerar hon här.

Efter regnet i natt var det djungelkänsla. Tropisk fukt omgav Lilla Huset. Kunde tyvärr inte njuta av detta som brukligt, urlakad efter en veckas solpress.

Försökte vila under Palmen, en rönnsumak som breder ut sin lövkrona som ett stort parasoll. Under detta erbjuds skugga hela dagen. Här låg jag i baden-baden. Inte kunde jag vila. Flugorna störde så jag drog ett lakan över mig. Hade myror i hjärnan... letade fotomotiv, hoppades att svalorna skulle flyga över mig, Pärlvit satt ensam som fotoobjekt och bara väntade, risfåglar och kanarier hade fått våtarv… det fanns massor att titta på. Släpade mig upp och fotade en stund för att sen återvända till Palmens skugga.