Vi satte in nytt till nymferna i dag. Dom blir alltid lika barnsliga när något hänt i deras frånvaro.

- Va...! Vad e de fråga om! Vad har hänt! Vad har dom gjort!

Skrik, skrän och flax föregick kvällens inträde. Man studerade inredningen noga genom hålet före inhoppet. När några tagit första steget var det lättare för resten. "Kan dom, kan väl vi" liksom.

Sen hade dom jättekul i flera timmar. Vi såg genom fönstret hur de romerska ringarna gungade och slängde. Flocken var märkbart upplivad av ny grönska.

Precis i solnedgångens sista sekund hann jag fota dem.  Just så här var avsikten med det extra fönstret mot väster - med kvällsolens sista strålar rakt in i voljären.

 -----------------

Annars var det med blandade känslor som Fjortis och Elvira lämnade oss idag.  Fjortis funkade inte i flocken och paret blev därmed sittande inomhus i onödan.

Tack och lov har vi hittat en snäll matte åt lessonparet, men saknaden känns i hjärteroten. Vi har ändå haft dem i fem år.

Tack, snälla Jenny, för underbar bild i din blogg HÄR! De ser ut att trivas från första stund.

Så skönt att de har varandra! Undrar om de känner igen sin son som flyttade till samma ställe för tre veckor sen?

Vi låter ljuset lysa i den tomma buren ett tag. Annars blir det ännu tommare. Särskilt så här i solnedgången.