I ett anfall av lättsinne inhandlades en indianinspirerad tunika som driver det dystraste tungisnne på flykten. Husbonden avrådde från denna djärva impuls à 150 kr (!). Vis kvinna lyder råd, tänkte jag och gick ett varv extra. Insåg några meter bort att jag skulle sakna den oerhört om inte... Och slog till. Efter visning på hemmets catwalk blev Husbonden mäkta förtjust. Ha... det visste jag väl.

Att fotografera densamma vid hemkomsten var hart när omöjligt på Årets Blåsigaste Dag. Men vinden hämtade tydligen andan just när bilden knäpptes. Där skymtar vid sidan av tunikan även några sjalar. Bland annat... en röd palestinasjal (!), efterlängtad sedan decennier. (Undras om man kan få till en sån där "Yassir Arafat-look"...?)

Efter lite småprat med bekanta och kaffe med dopp hos Missionskyrkan var dagen fulländad. Somnade nöjd i trädgårdens "läigaste" hörn i en knirkande korgstol medan Husbonden planterade nyköpta växter och vinden dånade drog fram över skogen.