Just i detta nu pågår mitt älsklingsprogram Skavlan på tv, men jag går undan för att slippa se Reinfeldt, en av de medverkande.

Har nåt viktigare på hjärtat...

Tipsades om en artikel i Aftonbladet idag där två erfarna män från kyrkans värld sjunger ut om sjukförsäkringssystemet. Det är Martin Lönnebo (79), biskop emeritus, Linköping, och KG Hammar (65), ärkebiskop emeritus, Lund, som med all sin teologiska och medmänskliga kunskap och livsgärning i ryggen tycker att den svenska staten nu gått för långt. Inte en dag för tidigt.

Det aktuella ärendet rör ännu ett behjärtansvärt fall, en pyskiskt skadad kvinna som kränkts och förföljts av Försäkringskassan genom att betraktas som brottsling. Artikeln kan läsas HÄR. Jag ska här bara citera dessa kloka män i några meningar:

"Rättvisa innebär att var och en bör få sin rätt."

"En stat som inte är styrd av rättvisa, vore bara ett stort rövarband, säger Augustinus."

"Själva ordet sjukbidrag kan ju också bokstavligt tolkas som ett bidrag till försörjningen när man är sjuk."

Så sant som det är sagt. Tänk att Kyrkans Män måste rycka ut mot Rövarbandets härjningar.... Undra på att jag lämnade tv:n...

För nu är det som förr i världen, när det var Kyrkan folk fick vända sig till i nöd. Artikel om Frälsningsarmén i Malmö kan läsas HÄR.

Vanilli är nr två ur Grits första kull. Äntligen lite brokiga ungar. Vi har längtat efter just dessa ungar för färgerna har sett spännande ut. Tvärs emot vår vana har vi döpt just denna långt före uthoppet, bara på grund av färgen… vaniljsås. Dessa ändras väl med tiden, de gör de alltid. Men det kan ju ingen ta hänsyn till nu.

(Milli) Vanilli ser hemskans trött ut på bilden. Undra på det. Det tar på både psyke och krafter att komma ut från det trygga boet. Jämförelsevis är de gråbeige ungarna trista, men när de väl fixat till sig i "hårremmen" är de snygga …på sitt vis och poserar bättre med någon vecka på nacken.

Medan hundarna snarkar å det väldigaste firar jag i kväll att flyttningen av gamla blogginlägg till mer passande kategorier äntligen blev helt klar. När bloggen startade i mars 2007 skrevs alla inlägg under "Allmänt". Under de snart två år som gått har jag flyttat några då och då. Nu gav jag mig sjutton på att få det klart och det blev det. Lite träligt, men trägen vinner.

En annan tung grej att ta hand om är bloggens gamla You Tube-snuttar som inte längre kan visas pga. upphovsrätten. Varför ha dem kvar då. Möjligen kan jag ändra till en länk istället. Men DET blir en senare historia.

Önskelista på sånt som Lilla Huset behöver men köplusten är borta just nu pga. finanskrisen. Får skaffa lite då och då:
1) Lamineringsmaskin, 2) Snabbtelefon till fågelhuset så att  vi får in kvittret i bostaden, 3) Fotopapper, 4) Akvarellfärger, 5) Systemkamera, 6) Filmkamera med stativ, 7) Visitkort. För att inte tala om att jag behöver kläder. Det som är så jobbigt…

Glädjer mig åt att regeringen tvingas backa igen… för vilken gång i ordningen. Är det inte a-kassereglerna så är det bonusar i statliga verk. Snart borde dom backa på sjukkassereglerna också. "Maudan" som ansvarig näringsminister för dessa omdiskuterade bonusar flinade inte riktigt lika brett på tv ikväll. Då log JAG i mjugg.
Leenden ja… Mona Sahlin visar numera ett underfundigt leende som ruvade hon på en hemlighet. Det bör vara en sjutusan till lösning, hoppas Lilla Huset. Ler gör jag därtill konstant under Antikrundan. Upptäckte jag i kväll. Märkligt vilka trevliga vibbar det programmet sänder ut. Rena hälsokuren.

Såg och hörde lärkor idag på promenaden. Härligt. Första tranan landade vid Hornborgasjön den 2 mars, enligt rapport i radio och tv! NÅGOT STORT OCH GOTT ÄR PÅ GÅNG.

Har återupptagit mina grusvägsrace efter en dryg månads uppehåll. Allt bara stannade av inför ingreppet i början av februari och ny medicinering, men nu måste det igång igen. Vädret är gott. Luften frisk. Väglaget utan halka. Måste ha fart på livsandarna igen. I väntan på gåandet har jag lyckats hålla vikten i schack med minskat sockerintag. Kämpa, kämpa, kämpa… mot förfallet.

Bild från fågelhuset på brokig måsfinkmor med utflugen unge får ersätta dito på trana och lärkor.

------------

När nu Livet återvänder tänker jag… vem bryr sig om Universums tillkomst. Jag menar… Universum är oändligt, så enastående enormt, så ofattbart och mirakulöst att Människan aldrig får grepp om det. Känns skönt att veta. Hur vi än far, flyger, gissar och forskar kommer vi aldrig att få grepp om Universum.

Kan vi inte bara vara nöjda och tacksamma för vad vi fått. Varför kan vi inte bara ta hand om det liv och den Jord vi fått att förvalta. Låt Universum vara i fred. Varför måste Människan hela tiden jaga Något Annat, Något Bortom.

Människoartens försök att efterlikna Big Bang och att leta liv på andra planeter är så patetiska. Kan vi inte bara låta bli. Om det nu finns liv därute, och det är väl möjligt, är jag inte säker på att dessa varelser ens vill veta av Jordens löjliga figurer som kommer flygande. Låt de "gröna marsianerna" vara, eller vilka de nu är. Blir så trött på Människoarten ibland. Njut bara!

Metall försöker rädda jobben med sitt omdiskuterade avtal. Om det lyckas vet ingen. Metallbranschen är särskilt hårt krisdrabbad och riskerar massarbetslöshet. Att inte göra något är möjligen fegt. Avsikten är i alla fall ambitiös medan regeringen lämnar walk over och hävdar att Marknaden ska lösa detta. Marknaden…(!!!) som är orsak till alltihop. Ja, vem står egentligen för arbetslinjen nu, undrar jag. Inte högeralliansen i alla fall som lägger ansvaret för arbetslösheten på den enskilde. En egendomlig metod som inte alls fungerar i lågkonjunktur.

Metall har vågat se sanningen i vitögat. Har dagens kritiska röster verkligen vågat det? Visst hoppas vi alla att vi inte ska vara bland de uppsagda, men säkra är vi inte. Arbetstagaren har idag inget att sätta emot. Men… använt på rätt sätt har vi mer makt än vi vet om…

Om detta har Maria-Pia Boëthius skrivit följande:
"Lönearbetarna får agera globalt försäkringsbolag åt dårkapitalisterna och rädda deras havererade banker och företag med sina skattepengar."
"Vi måste komma ihåg att det är lönearbetarna som just nu räddar världen med sina skatter."
Detta innebär att "vi har mycket mera makt än vi vet om – och det är dags att sätta den i rörelse".

Nu måste jag bara ta bladet från munnen och fräsa ifrån…
Kan journalister inte redogöra opartiskt för något nu längre? Sedan Metall i går öppnade för lokala avtal om tidsbegränsad arbetstidsförkortning har medierna oupphörligt tjatat om "lönesänkningar". Många lyssnare och tv-tittare har därmed missförstått saken. Vad är det för fel på att berätta som det ÄR. Det tycks som vårt statliga Public Service verkar ha ett egenintresse i att hetsa arbetare mot fackföreningen. Är Public Service så beroende av högerregeringens välvilja att man inte kan berätta sakligt om vad som händer i denna oroliga värld. (Idag har dom faktiskt stämt ner tonen lite och använder dess rätta namn; permitteringsavtal och arbetstidsförkortning.)

Likadant när sossarnas nye partisekreterare Ibrahim Baylan tillfrågades i radio om vad sossarnas tapp i opinionsmätningen berodde på. Helt korrekt att fråga partisekreteraren som för partiets talan och ska hålla sig à jour med trender och utveckling och vara drivande i partiet.

Men… VEM frågade man sedan…? Jo, ulltotten Lars Stjernqvist….!!!!! Som var partisekreterare FÖRE Marita Ulvskog, Baylans företrädare. Långsökt, men man anar varför. Jo, Stjernqvist är emot vänstern. Vad är det vårt Public Service håller på med? Driver egen högerpolitik? För vem?

Fem måsfinkbarn har lämnat sina bon idag. Två av dem låg uppe hos kanariehonan Tuvalisa som ruvar på egna ägg. De är så rara där de ligger. Måsfinkar är väldigt sociala. Men… läget förvärrades när Pappa Måsfink landade på bokanten för att mata sina små. Tuvalisa lyfte huvudet och avvaktade, sneglade åt höger och vänster, undrandes vad som pågick. Nä, den störningen kändes too much. Jag klev in för att lura ut dem, vilket gick bättre när Tuvalisa lämnade scenen. Jag fick lyfta ut dem, en och en. Oooo, de var så beskedliga och mjuka. De placerades längre bort på grenarna istället… och Tuvalisa återvände… tacksam.

Samtidigt kikade jag in hos Helmut som kläckt ett av sina fem ägg i andra kullen. Ungarna är så små, så små så de nästan får plats på en tumnagel. Ett livets mysterium.

I lessonvoljären ruvar gröna honan Mamageno sex ägg i holk. Dags för kläckning där också. "Blåan" (fantasilöst namn på blå hona) framlever dagarna i holk nr 13, ruvandes på en hemlighet. Hon valde en annan holkplats än sin vanliga vilket rörde till det för tredje lessonparet vilka ännu inte förlikat sig med detta faktum men börjar nalkas den sista holken, hus nr 12.
Även Fjortis och Elvira (lesson de också) har bröllopsbestyr i reservburen. Aha… hon tillbringar mycken tid i holken nu.

Vad har vi här då...? Storsjöodjuret i dammen...? Nähähäedå, bara ett trist pumphaveri som håller en på tårna. Normalt strul som hör till hemmansägarens lott. Inte bra för fiskarna syretillgång därnere. Aldrig får man vara riktigt glad.

Den kraftiga kaskaden (som måste dämpas med en regel) kommer från reservpumpen som fick sänkas ned i den öppna vaken när originalpumpen UNDER ISEN slutat pumpa. Kanske är det bara en ispropp...

Lilla Huset väntar på islossning för analys och åtgärd.

Snö hela dagen. Först lite tunt, sen lite mer. Måste till slut skovla undan blasket från gångbanorna. Vill ju trots allt ta mig till fågelhuset i sandalerna.

Äntligen… ser nu fram mot en hel vecka utan tvångsmässiga utryckningar till vårdapparaten. Ska bara hämta fler giftsprutor på Apoteket en dag, hehe. Ej tidsbestämt, då går det an.

Att tvingas till cellgift är något av en livskris, verkar det. Släpar mig fram i dvala, med mer eller mindre konstant huvudvärk i en hjärna totalt tömd på energi. Är det verklighet eller "bara" biverkningar, tro.
Inser att jag deppat en hel månad nu. Sånt här kan aldrig förutses. Tycks ha nått botten… just idag. Nu MÅSTE det vända, för så mycket djupare kan stämningsläget knappast bli. Håhåjaja.

När Husbonden är på jobbet dansar inte denna råttan på bordet. Men hon tar lååång lunch med dagstidningen utbredd över hela bordet under mumsandet. Mysigt att förena nytta med nöje.

Imponerades idag av metallfacket som förhandlat fram tillfälligt permitteringsavtal under rådande undantagstillstånd. Hörde presskonferensen på webben. Befriande med Stefan Löfvens kraftord mot regeringens ovilja att hjälpa. Synd att de klipptes bort av media inför kvällsnyheterna. Vad ska IF Metall annars göra när de riskerar massarbetslöshet till sommaren – med a-kassan söndertrasad av högerregeringen. Avtalets 80-procentiga ersättning ger ju mer än a-kassan.

Hoppas bara att möjligheten nyttjas istället för uppsägningar. Har mycket svårt att förstå kritiska röster som talar om "lönesänkning". Ty vad är alternativet?! Hoppas många jobb räddas. 

Löfvens vettiga och sanna ord måste bara återges här och nu. Och måtte högerregeringen snarast få skämmas för sin människofientliga attityd:

- Att skicka industriarbetarna rakt ut i arbetslöshet istället för att utbilda är resursslöseri. Om ingenting görs riskerar tiotusentals duktiga män och kvinnor att slås ut från arbetsmarknaden. De ska inte ensamma behöva bära all oro för vad som ska hända med jobben och ekonomin. Hela samhället behöver ställa upp för dem, för jobben och tryggheten.