Såg och hörde lärkor idag på promenaden. Härligt. Första tranan landade vid Hornborgasjön den 2 mars, enligt rapport i radio och tv! NÅGOT STORT OCH GOTT ÄR PÅ GÅNG.

Har återupptagit mina grusvägsrace efter en dryg månads uppehåll. Allt bara stannade av inför ingreppet i början av februari och ny medicinering, men nu måste det igång igen. Vädret är gott. Luften frisk. Väglaget utan halka. Måste ha fart på livsandarna igen. I väntan på gåandet har jag lyckats hålla vikten i schack med minskat sockerintag. Kämpa, kämpa, kämpa… mot förfallet.

Bild från fågelhuset på brokig måsfinkmor med utflugen unge får ersätta dito på trana och lärkor.

------------

När nu Livet återvänder tänker jag… vem bryr sig om Universums tillkomst. Jag menar… Universum är oändligt, så enastående enormt, så ofattbart och mirakulöst att Människan aldrig får grepp om det. Känns skönt att veta. Hur vi än far, flyger, gissar och forskar kommer vi aldrig att få grepp om Universum.

Kan vi inte bara vara nöjda och tacksamma för vad vi fått. Varför kan vi inte bara ta hand om det liv och den Jord vi fått att förvalta. Låt Universum vara i fred. Varför måste Människan hela tiden jaga Något Annat, Något Bortom.

Människoartens försök att efterlikna Big Bang och att leta liv på andra planeter är så patetiska. Kan vi inte bara låta bli. Om det nu finns liv därute, och det är väl möjligt, är jag inte säker på att dessa varelser ens vill veta av Jordens löjliga figurer som kommer flygande. Låt de "gröna marsianerna" vara, eller vilka de nu är. Blir så trött på Människoarten ibland. Njut bara!