Fem måsfinkbarn har lämnat sina bon idag. Två av dem låg uppe hos kanariehonan Tuvalisa som ruvar på egna ägg. De är så rara där de ligger. Måsfinkar är väldigt sociala. Men… läget förvärrades när Pappa Måsfink landade på bokanten för att mata sina små. Tuvalisa lyfte huvudet och avvaktade, sneglade åt höger och vänster, undrandes vad som pågick. Nä, den störningen kändes too much. Jag klev in för att lura ut dem, vilket gick bättre när Tuvalisa lämnade scenen. Jag fick lyfta ut dem, en och en. Oooo, de var så beskedliga och mjuka. De placerades längre bort på grenarna istället… och Tuvalisa återvände… tacksam.

Samtidigt kikade jag in hos Helmut som kläckt ett av sina fem ägg i andra kullen. Ungarna är så små, så små så de nästan får plats på en tumnagel. Ett livets mysterium.

I lessonvoljären ruvar gröna honan Mamageno sex ägg i holk. Dags för kläckning där också. "Blåan" (fantasilöst namn på blå hona) framlever dagarna i holk nr 13, ruvandes på en hemlighet. Hon valde en annan holkplats än sin vanliga vilket rörde till det för tredje lessonparet vilka ännu inte förlikat sig med detta faktum men börjar nalkas den sista holken, hus nr 12.
Även Fjortis och Elvira (lesson de också) har bröllopsbestyr i reservburen. Aha… hon tillbringar mycken tid i holken nu.

Vad har vi här då...? Storsjöodjuret i dammen...? Nähähäedå, bara ett trist pumphaveri som håller en på tårna. Normalt strul som hör till hemmansägarens lott. Inte bra för fiskarna syretillgång därnere. Aldrig får man vara riktigt glad.

Den kraftiga kaskaden (som måste dämpas med en regel) kommer från reservpumpen som fick sänkas ned i den öppna vaken när originalpumpen UNDER ISEN slutat pumpa. Kanske är det bara en ispropp...

Lilla Huset väntar på islossning för analys och åtgärd.

Snö hela dagen. Först lite tunt, sen lite mer. Måste till slut skovla undan blasket från gångbanorna. Vill ju trots allt ta mig till fågelhuset i sandalerna.

Äntligen… ser nu fram mot en hel vecka utan tvångsmässiga utryckningar till vårdapparaten. Ska bara hämta fler giftsprutor på Apoteket en dag, hehe. Ej tidsbestämt, då går det an.

Att tvingas till cellgift är något av en livskris, verkar det. Släpar mig fram i dvala, med mer eller mindre konstant huvudvärk i en hjärna totalt tömd på energi. Är det verklighet eller "bara" biverkningar, tro.
Inser att jag deppat en hel månad nu. Sånt här kan aldrig förutses. Tycks ha nått botten… just idag. Nu MÅSTE det vända, för så mycket djupare kan stämningsläget knappast bli. Håhåjaja.

När Husbonden är på jobbet dansar inte denna råttan på bordet. Men hon tar lååång lunch med dagstidningen utbredd över hela bordet under mumsandet. Mysigt att förena nytta med nöje.

Imponerades idag av metallfacket som förhandlat fram tillfälligt permitteringsavtal under rådande undantagstillstånd. Hörde presskonferensen på webben. Befriande med Stefan Löfvens kraftord mot regeringens ovilja att hjälpa. Synd att de klipptes bort av media inför kvällsnyheterna. Vad ska IF Metall annars göra när de riskerar massarbetslöshet till sommaren – med a-kassan söndertrasad av högerregeringen. Avtalets 80-procentiga ersättning ger ju mer än a-kassan.

Hoppas bara att möjligheten nyttjas istället för uppsägningar. Har mycket svårt att förstå kritiska röster som talar om "lönesänkning". Ty vad är alternativet?! Hoppas många jobb räddas. 

Löfvens vettiga och sanna ord måste bara återges här och nu. Och måtte högerregeringen snarast få skämmas för sin människofientliga attityd:

- Att skicka industriarbetarna rakt ut i arbetslöshet istället för att utbilda är resursslöseri. Om ingenting görs riskerar tiotusentals duktiga män och kvinnor att slås ut från arbetsmarknaden. De ska inte ensamma behöva bära all oro för vad som ska hända med jobben och ekonomin. Hela samhället behöver ställa upp för dem, för jobben och tryggheten.