Hela Västsverige håller andan i oro för Saab. Det mesta går på sparlåga. I avvaktan och skräck.

I medio av februari har vi sisådär 12 minusgrader om nätterna här. Ingen verksamhet utomhus, folk håller sig i stillhet och inne. Man kunde nästan tro vi bodde i norr, för där är det verkligen kallt, typ dryga trettio. Men där studsar dom väl omkring med sina sparkar eller pilkar efter fisk ute på isarna eller nåt sånt. Där bor ena riktiga friskusar! Här får vi aldrig tid att vänja oss vid kylan som dom. (Fast Husbonden HAR fällt några träd mitt på dagen. Och jag har varit hos tandläkaren.)

Om somrarna gnäller jag när värmen stiger över 25 grader för jag är en sån där växelvarm typ, på kokpunkten när det är hett och stelfrusen när det är isigt. Måste jag välja skulle jag kanske ändå välja vintern för man KAN klä sig, värma huset samt förvara mat... men vad gör man mot stekhet värme…? Brinner upp och matförgiftas…?

Nä, jag är en sån där tråkig lagomsvensk. Allt ska vara lagom. Lagom rusch, lagom ro, lagom glad, lagom ledsen, lagom pigg, lagom trött osv. Åt fanders med alla ytterligheter.

Om det ändå vore så väl att det blev en lösning för Saab. Just nu pågår väl utpressning på högsta nivå, men att skrota hela Trollhättan…? Då bleve det verkligen kris i Västsverige. Undrar om regeringen tänkt så långt.

Nån som minns Saabs första logga? Här är den. Nostalgirysningar. Ett industri- och kulturminne.

Och nu spelar proggbandet Kebnekaise igen, 30 år äldre. Inte en dag för tidigt.