Fy hundan, uschapuscha och brrr.... isvindar igen! Minus 6,7 just nu... och fiskdammen som var på väg att tina upp, suck. Efter dagliga grusvägsrace när vädret var tjänligt, var det idag läge att hoppa upp på Silenzio igen och cykla i 45 minuter. Mycket nöjd med ökningen av tiden.  400 kalorier var således förbrukade innan Husbonden hade lunchen klar. Det finns hopp.

Haffade grannarna i förbifarten för kaffepaus när de vandrade i svinkylan  och vi precis var klara i fågelhuset. Först kikades på bestyren inne hos fåglarna, sen utbyttes nytt och krytt och gemensamt skäll på tillståndet i vårt nya "skitland" (travesti på Littorin). Där ser man... även före detta borgerliga avskyr jakten på sjuka och utförsäljningen av Apotek mm. mm. Det finns hopp.

Mona Sahlin skötte sig bra i kvällens Agenda. Kritiken mot den sjuka försäkringskassa börjar äntligen leta sig fram till politikerhåll där jag menar att roten till det onda sitter. Socialförsäkringsministern Cristina "utbränd" Husmarks uteblivande i sammanhanget talar ett tydligt språk. Journalisten Björn Elmbrandt gjorde finfina analyser om vad som beror på vad. Det finns hopp.

Kvällens höjdpunkt var bygdegårdens premiärvisning av en film om byhålans lanthandel, gjord av ett proffs. Lilla Husets invånare var där och fröjdade sig. En riktig höjdare. Den kommer säkert på tv framöver. En positiv grej mitt i allt elände. Det finns hopp.

En sann historia ur levande livet för sisådär 30 år sedan... 

Denna historia handlar om en harlekintecknad grand danois-flicka vid namn Olivia. Grand danois är som många vet en av de större hundraserna, modell kalv. Olivia var ingen undantag. En svartvit kalv på knappt två år, mycket välutvecklad inte minst på höjden samt en yster och glad människoälskare.

När Olivia var på promenad i samhället med matte Lisa skulle just en äldre dam passeras. Damen stod och tittade i ett skyltfönster. Innan matte visste ordet av hade Olivia rest sig på bakbenen och omfamnat den äldre damen bakifrån med armarna uppe på hennes axlar. Matte blev fullständigt skräckslagen, väl vetande vilken tyngd och vilken chock detta kunde medföra.

Den äldre damen vänder sig chockad om och utbrister lättad:

"Åh, vilken tur! Jag trodde det var en karl".

Kanarieflickorna trycker hårt på sina ägg. TuvaLisa matar något däruppe (hon hade fyra ägg). Helmut har fem ägg, Annagreta två, Grynet fyra, Gulan tre och Grit ett.

Måsfinkarna bygger överallt och man får hela tiden serva med kokosfibrer och annat för att dom ska ge sjutton i att tjyva från andras bon. Det är bara tjyveri och rackarspel med dom där kanaljerna. Vi får nog skaffa fler måsbon.

Risfåglarnas djupa djungelsång "krrrrr-tjecke-tjecke-tjeck tjokk-tjokk" blandas med kanariehanarnas skarpa drillar som vibrerar i luften när pojkarna luftar lungorna. Förvånande att det inte blivit mer bråk bland kanarierna. Ibland är det Pricken, ibland Bruno, Rusty eller Nacka som matar samma honor. De är för söööta.

I Royal Suite är flera holkar i java-kolonin (eng. namn för risfåglar) bebodda. Det är för gulligt… när vi kommer in i rummet ser vi små gummor som kikar ut bakom gardinerna i var sina hus. I dag räknades äggen in för första gången… massor.

Hemlighetsmakeriet har nått sin kulmen i fågelhuset.

Alla nymfer har hyrt varsin stuga i kungliga sviten – i var sitt hörn. Utom Lillis och Isabell. Dom har bokat en, men inte kommit sig till riktigt än. Det blir nog, för Lillis är rätt irriterad på Pappis dominans och utmanar honom då och då på dennes planhalva. Rätt tufft. Ja, han måste ju testa… allt medan Isabell låtsas som det regnar. Kroppsspråket är bedårande.

Pappi patrullerar sitt revir varje kväll under högljutt larmande. "Bara så ni vet, så är reglerna dom samma i morron när vi vaknar"…!! Samtidigt är han såå nyfiken på hur det går i dom andra holkarna och i går kväll kunde han inte hålla sig...

Han smöööög hukande med stooora kliiiv omkring på tjocka repet, hoppade till grova grenen, närmade sig Thomas holk på omvägar för att få en kik in. Han smög så tyst han kunde upp på väggen och närmade sig ingångshålet med lång hals och ögonen på skaft. Obetalbart. Thomas ena fru som satt på taket hoppade då in för att skvallra, varpå Thomas kom ut och fräste åt Pappi: "Gå genast hem och sköt ditt"! Enastående.

Nymfernas ruvande är ännu ganska färskt p.g.a den nya möbleringen. Ingen kände sig hemmastadd, det tog tid att muta in reviren. Man ser att de behöver lite space runt holken för att känna sig trygga.

Oj, här sitter jag och babblar som om det vore ägg därinne - utan att veta ett skvatt. Vi låter det bero. Dom får hållas för vi kan ändå inte påverka saken. Det blir en överraskning.