Har på nytt fått cortison i armbågen. Jag blir galen. Den 24:e oktober opererades min inflammerade slemsäck (bursit) bort efter två års besvär. Trodde jag skulle bli besvärsfri och kunna vara ’som en vanlig människa’. Nehej, så roligt skulle man inte få. Ungefär vid jul började armbågen uppvisa irritation igen. I söndags var det för jä-ligt, rött, varmt, svullet, ömt och värk under natten.

Sökte distriktssköterskan i måndags. Husläkaren ställde vänligt upp, vände och vred, rev sitt hår och rynkade brynen. Vad göra? Till mig kan inte ges antiinflammatorisk medicin på grund av min Crohns, det ökar blödningen. Inte lämpligt med den förträngning jag har nu och väntad coloscopi inom kort. Fy tusan.
Läkaren valde alternativ II: sprutade in cortison och ordinerade Zon gel för armbågen. Hem och hoppas. Redan på hemvägen kändes lindring. Nu efter några dagar, tja… kanske hoppfullt.

Men kontentan efter två års lidande och två operationer (först vårtan, sen bursan) är att arm och armbåge inte kan användas normalt. Har fått ett handikapp. Undrar om man kan anmäla för felbehandling. Men vad skulle en läkare göra när en djupgående vårta hade växt in i slemsäcken…? Min vanliga otur bara…

 Julgalten, Fnykis och Kurrekluck

Spån i huv'et... hade vi fram tills nu. Sågverkskris = kutterspånskris. Inte fattade vi såpass förrän man sa det rent ut till oss. Men då… åharreguud… MARSVINEN…!!! Vad ska dom ligga på?

Hoppade som hastigast in till Bysågen där vi köper i lösvikt, självplock ;-) Vi var lite lata i somras och tog bara ETT lass för halva behovet. Tänkte… vi hämtar mer i höst. Men si det blev inget väder att hämta i, bara regn och rusk med spånhögen under bar himmel. Nu stod vi där med vår tvättade hals och förbannade vår lättja från i somras. Nu fattade vi att mängder av hästägare stod i samma situation…!!! Till hästar går det åt lass i mass. Gulp.

Wilma myser i spånen.

------

Bysågens jättehög var borta… De hade en pytteliten nykuttrad hög som Husbonden fick löfte på. Up, up and away… efter inköpsrundan, på med overallen och iväg med min bil för att packa i säckar. Den andra bilen, den ende med dragkrok, var på reparation! Under tiden blev den klar, bort och hämta, hem efter kärran där ena bromsen låst sig, sparka, slå, lirka och iväg efter våra 13 säckar. Vilket slit! Vi brukar vara två om saken men han uppoffrade sig ädelmodigt för små grynen hemma i dockhuset som nu kan fortsätta tryna gott i spånen. Hela våren.

--------

Maggan, Bibbi och Alice tackar Husbonden för insatsen.