Nu tvingades vi att splittra lessonflocken. Det gick inte längre att ha de vansinnigt söta och näpna sydamerikanerna tillsammans. Vi har lirkat länge nog med Hökarängens Slalomklubb som vi också har kallat dem. Kära barn har många namn, Barbapapporna och Sju Små Dvärgarna är andra smeknamn på dem.

Januaribråket skulle väl i och för sig ebbat ut som tidigare, men säkert återuppstått gång efter annan som det har gjort i ett år nu.

Fjortis och hans Elvira, med namn efter fotringarnas nummer (14 + 11), har alltså flyttat ifrån sina kompisar. Fjortis har alltid varit ett orosmoment. Han har länge strävat efter att stjäla Kalles fru. Kanske är han särskilt attraherad av henne. Kanske är det bara en dominanshandling. Hur som helst har han aldrig låtit sig nöja med sin flicka.

Han har gått smidigt till väga vid dessa "frustölder", ja… blivit en riktig expert. I tider av djup harmoni i flocken har Fjortis successivt flyttat fram positionerna och plötsligt sitter han där med Kalles fru. Fruarna har tydligen inget att säga till om… Ajajaj, tänkte jag - nu blir det bråk. Det blev det… nåt såpass.

Två dagars skrik och skrän utbröt. Det var ett jagande och ett gapande när Kalle med näsan blodig, tufsiga hjässfjädrar och några vingpennor fattigare sökte återta sin hustru Kalla.

Vi har ju sett striderna tidigare och de har lagt sig efterhand, men nu kändes det mer bestående. De tankar vi haft på att avlägsna Fjortis från flocken blev verklighet. Nu måste lessonflocken få varaktigt lugn. Således bor Fjortis och hans Elvira i reservburen i väntan på egen häckningsbur för att se om de verkligen kan fatta tycke för varann på allvar, när de inte har andra störningar i närheten. Synd, men vi har inget val.

Som bloggare av äldre generationen finns många minnen från de gamla kära skrivmaskinerna. Det var ett helsikkes jobb när man skrev fel, särskilt före tippexens tid. Men blotta tanken på det småtrevliga knattret ger behagliga rysningar av nostalgi… Och namnen… Remington, Facit, Olivetti och den gröna Haldan.

Mitt första minne är mammas med skärpa framförda ord… "Du måste lära dig maskinskrivning, annars får du aldrig ens 1000 kr i månaden!" Det var 60-tal och hon hade förstås rätt. Jag var "mellan två skolor" och tiden skulle nyttjas till kurs i maskinskrivning. I brist på bättre argument fogade jag mig.

Vägen till bloggvärlden blev krokig. Hos Facit satt vi i rader och fumlade efter tangenterna med en skärm över. Man skulle klara att hitta dem utan att se. Och tidur…!! Jag hatade detta tidur! Avskydde att skriva på tid och slutade kursen i vredesmod. Fick ändå ett jobb med 1000 kr i månadslön, ren tur. Där användes mest räknemaskin… med färre tangenter.

Mellan två jobb som kartritare var det dags igen på allvar, hos AMU. Fick ett vredesutbrott (stresskänslig redan då) under ett skrivprov med massor av deltagare. Att jag sedermera skulle jobba som journalist kunde ingen tro då. Klarade provet...! Flyttade strax från Göteborg för att bli farmare. En begagnad astung Triumph från Försvaret blev min kära följeslagare i flera år, i hemmet. Många stenciler hamrades fram på den. Man lappade och lagade feltryck med rött lack.

Lärde mig alltså skriva utan att se tangenterna. Otroligt att hjärnan blixtsnabbt för över tanken till fingrarna. Känns som elektriska impulser. För mig känns "överföringen" annorlunda om jag skriver med blicken fäst vid förlaga än om jag har manus i huvudet. Kan det vara som att spela piano? Med noter… eller utan…?

På tidningsredaktionen fick jag övning. Närmade mig sedermera elskrivmaskinen med viss skepsis, man var ju ändå van vid ett visst anslag… Och nu sitter man här med dator…

Tangenternas placering har ändrats genom åren. I tidernas begynnelse satt de i alfabetisk ordning, vilket medförde långsam skrift och hoptrasslade bokstavsarmar. QWERTY-layouten (ordet utgör tangenterna längst upp till vänster) uppfanns 1867 av Sholes som placerade ut de vanligaste bokstäverna på vänster och höger hand vilket ger bättre flöde i skriften.

Gud nåde den som försöker ändra på tangentbordet nu, det vore tortyr. Det var illa nog när ÅÄÖ och kommatecknet hamnade på "fel" plats vid övergången till dator.