Nymferna har fått sällskap i sin Royal Suite där de en tid sett ganska ensamma ut på den stora ytan. Finkflyttningen blev äntligen av och sviten fylldes av liv. Nymferna som just hade glatt sig åt alla nya leksaker erfor att de inte fick vara ensamma om dessa. De avsevärt mindre finkarna är livliga och tar för sig, särskilt risfåglarna. Sånt är stimulerande för alla.

En milstolpe har uppnåtts. Det bar emot att dela på risfågelkolonin. Men… ska vi ha 104 fåglar får vi ju nyttja de utrymmen som finns. Detta var nåt helt annat än att sälja dem vilket är ett sorgligt bestyr. Nu har vi ju alla kvar! De flyttade inte längre än att de känner igen sig, de kan ropa till sina vänner och flyttade i grupp. Tolv vita risfåglar tydde sig till varann som bussturister på resa.

Pavarotti, äldste och kaxigaste kanarietuppen, fick också flytta. Med sig fick han fyra blekgula kanarieflickor som inte går att skilja åt annat än till namnen efter sina fotringar; Orange (bilden), Lila, Blå och Rosa. Fyra astrildpojkar hängde också med för att inte sabotera kanariehäckningarna som förra året.

Den brokiga skaran vilade fyra timmar innan humöret återvände och sången steg. Nymferna tjoade glatt, klart upplivade över denna happening. Inget är längre självklart, de får till och med motivera sina val av sittplatser för risfåglarna tar man inte där man satt dem. Dom testar alla gränser med sitt vänliga men frimodiga sätt och drar sig inte för att göra fula miner åt de större nymferna.

Njöt således av pippi-tv ikväll; från farstun ser man in genom deras stora fönsterruta. En riktig höjdare att följa installationen minut för minut. Där vilar inga ledsamheter. Astrilderna är oskiljaktiga och sitter tätt ihop. Trevligt att följa hur de vänjer sig bit för bit.