Nu måste nog bloggen vila lite igen. Utbrändheten slog till efter "kassaskåpskuppen" och här sitter jag overksam med en trött hjärna som inte fungerar som den ska. Skåpärendet är stilla just nu, kopia på vår polisanmälan efterlystes i dag och den lär vara på väg. "Hälsan tiger still" och "inga nyheter är goda nyheter" heter det vanligen, men med ett olöst ärende hängande över sig känns det inte lugnt på något vis.

Orosmolnen hopar sig och det är svårt att vara kreativ och tänka positiva tankar med en trött hjärna. Särskilt i dessa dagar när hela samhället är i upplösning och dysterheterna flödar hejdlöst ur tv och radio. Tar hemskt illa vid mig av allt elände som drabbar människor.

På tal om det så blev Väninnan vittne till upplösningen av ännu ett rullator-rån, det andra på kort tid i Byhålan. Hon satt i fönstret och såg gärningsmannen komma springande med handväska "modell tant" i handen. När denne blev upphunnen av en jagande man och två privatbilar var spelet över. Strax dök rullatordamen upp med två poliser. Handväskan återlämnades till den rånade damen och gärningsmannen forslades bort av polisbilen. Imponerande. Undrar om det var Medborgargardet som ryckte in.

Husbonden har sovit ut efter sista nattskiftet på ett bra tag. Nu tar han julledigt i tre veckor till kostnad av endast tre semesterdagar. Helgernas placering i förhållande till skiftschemat var för en gångs skull till vår fördel. Gud, så skönt att ha honom hemma en längre tid. Nu ska nog även jag kunna korpa åt mig någon sovmorgon ibland. Så underbart att mysa med hundarna i sängen nån enstaka gång och veta att någon annan tänder i kaminen och förbereder morgonosysslorna i fågelhuset.

Ha det gott, tills vi möts igen.

Du kära gamla Folkhem, vi sörjer Dig. Du världens bästa samhällsmodell, skapad 1928 efter en idé av statsminister Per Albin Hansson, framburen av en enig svensk arbetarrörelse i fack och parti under nästan ett halvt sekel. Först som en vision och senare som faktisk realitet när vi fyrtiotalister kom upp i mogen ålder.

Du skulle fyllt 80 i år, men nu är Du borta. Arbetarna svek sina ideal när de fick gott om pengar. Man sålde ut Dig till motståndarna som nu river de sista resterna av Dig, bit för bit och slänger delarna rakt i käftarna på Marknaden. Nu finns snart inget kvar. Endast förtvivlan, besvikelse och djup sorg återstår.

Jag vill att Du återuppstår medan detta ännu är möjligt. De sjuka och arbetslösa som snart sitter utblottade i fattigstugorna måtte tas in i den sociala omsorgen. Jag önskar att alla som tagit för sig på andras bekostnad känner ånger och inser människovärdets betydelse, att det finns det som är viktigare än att trycka ner andra.

I åminnelse av Dig återges nedan Per Albin Hanssons vackra vision om Dig för allmän kännedom. Må vi aldrig glömma de vackra orden om social omsorg, förr än vi anar behövs de igen.

---------------

Ur Per Albin Hanssons Folkhemstal 1928:

"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre.

Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.

Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.

Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur.

Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar.

Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt."

Golvpersonalen i Lilla Huset roar sig i dagarna. Sigrid Polis har kommit i höglöp och har många bestyr. Personlig hygien sköts extra noga, golv och mattor tvättas liksom sitt- och liggdynor och hon har ett evigt sjå. Som ung behövde hon aldrig tänka på sånt, det skötte husets övriga hundar för hon var ett mycket bortskämt barn. Lilla Hjärtat bara gick omkring och skvätte. Som vuxen tar hon fulla ansvaret för sin kropp.

En löptiks humör varierar som många vet, ibland går Sigrid i de djupaste tankar, ibland måste alla intressera sig för just Henne. Ulrik är på tårna och uppvaktar och larvar sig, han använder alla sina charmiga pajaskonster i frieriets konst. Han som för sex år sen hade ofantliga omsorger med tre flickor samtidigt fick en behaglig tillvaro efter kastreringen för sex år sen. Nu är han är med på noterna så länge han tycker det är roligt… och DÅ har han väldigt roligt. Sen kopplar han av och bryr sig inte. Dom är för goa att se, han njuter av livets nöjen utan stressigt tvång.

Men idag var det dags… han ville inte missa en sekund av Sigrids tillstånd. Och jag säger då det… hans nya medicin, Previcox*, har gjort underverk. Vid löpet i våras var han tämligen ointresserad när värken besvärade honom. Nu är han som ung på nytt. Han har bestigit henne oavbrutet under dagen. Ajajaj, tänker jag vid blotta åsynen. Han HAR ju faktiskt hoptryckta ländkotor… hur ska detta gå… Men nähähäedå, inget besvär. Det går hur bra som helst, ler han med hela ansiktet. Så nu styr Personalen På Golvet i dagarna tre. Dom hittar då alltid på ursäkter…

(Bilderna har många år på nacken, men västgötarna är sig lika år efter år.)

* Previcox är en ganska ny "dubbelverkande" hundmedicin i Sverige, enligt många den bästa mot värkproblem.

Tredje advent. Mildväder igen. Snön borta. Grymt trött förmiddag, kassaskåpshistorien har satt spår.

Ryggvärken kom som ett brev på posten när jag i olika nättidningar läste om regeringens villkor för att landstingen ska få pengar, såhär:

Vårdgarantin skrivs in i lagen för att få total kontroll över växlingen till privat vård. En miljard kronor avsätts som belöning till de landsting som klarar garantin genom att sälja vårdköerna till privata alternativ. Socialministern utesluter inte sanktioner mot de landsting som inte klarar garantin, men man börjar med morötter i form av kömiljarden.

Så är det tänkt att tvinga in växlingen till privata alternativ från en gemensamt ägd sjukvård med rättighet till vård för alla. Djävulskt uträknat.

Det hade varit bättre att ge pengar till landstingen NU så att de kan korta vårdköerna på egen hand!

Tårfyllda ögon när Rapport ikväll talade om alla som snart måste söka socialbidrag. Fy, vilket land vid fått.

Luciamorgon på tv ingår i Lilla Husets traditioner, i år med Malmös lucia som kom med facklor i båt och bland annat besökte vårdinrättningar. I år ovanligt lyckad sångupplevelse. Största behållningen var en uppvaktad man, både klok och vithårig i blinkande tomteluva som sammanfattade sitt julbudskap till svenska folket:

"Lucia är en fin och underbar tradition som vi ska bevara. Vi ska värna om varandra, hjälpa varandra och tänka på varandra. Och bevara kärleken till dem vi tycker om. Det är min högsta önskan."

Detta fina budskap både i innehåll och uttryck framförde han välfraserat, ledigt och lätt, så som jag inte kan tänka mig att någon politiker kan säga på ett trovärdigt sätt.

-----

Snön ligger kvar. Även tv:n var vit hela dagen. Vinterstudion är igång med det alpina. Inget jag följer men det ger trevlig atmosfär i Lilla Huset. Utförsåket klarar jag bara inte av, alla åker likadant i mina ögon. Men skidskyttet är tv-vänligt med tydlig grafik och så har vi ju våra svenska med. Man smälte ju helt för AK Olofssons mysiga bebisbild på geväret. Men att amma och tävla samtidigt… det hade jag aldrig fixat.

Avslutar med den tjusiga loggan för skidskyttet i Hochfilzen, en femuddig stjärna som liknar en skidskytt – helt suverän. Måste spridas.

-----------

Luciadagen fortsatte med korpparets uppvisning när de stärkte banden i god tid före häckningen. De svarta silhuetterna sågs seglande i rote över Lilla Huset i femton minuter, övandes olika turer under dova kro-kroanden och klonkanden. Tätt, tätt, ömsom över och under varann, ömsom intill varann i perfekt koordinerad flykt.

Gåsflockarna flyger dagligen över trädgården, ibland alla sjuttio tillsammans, ibland i mindre flockar under kraftigt 'vingesus'.

Läsekretsen önskas en fin Tredje Advent!

Hade närkontakt med sparvhöken en morgon. I mycket tidig gryning med svagt ljus kom han ljudlöst svepande från grindhålet och nuddade min kappa med ena vingen i lårhöjd innan han landade på en av fågelvoljärerna. Där satte han sig och vred huvudet mot mig. Det var ännu så pass mörkt att vi knappt såg anletsdragen på varann. Så stod tiden stilla i någon minut innan han kastade sig ut över åkrarna och försvann. En märklig händelse. Förvånad över hur tidigt han började jobbet.

För övrigt har jag kommit över mitt hökhat. Att man blixtrade till efter hökattacken på fåglarna i fjol är inte så konstigt, men nu har vi insett att det bara är unga hökar som under sensommar och höst försöker slå mot våra fåglar och de är inte så skickliga. De inser snart att det inte är någon idé och slutar efter några försök.

Eftersom vi matar vinterfåglarna har han hur många chanser som helst på dem istället. Vilket utnyttjas. Här sker nedslag lite nu och då och så ska det vara i naturen. Men våra fåglar får han låta bli.

... elva nätter före jul... Ja, vi tjuvstartar lite...

Lilla Huset har vilat ut efter den senaste tidens turbulens. Förunderligt. Bördan har lyfts från våra ryggar. Trots spik nykter kaluv kändes det som om jag tagit en redig grogg, var så där lugn och slapp och varm och go… utan annan hjälp än cappuccinon. Ett underbart snöfall i mildväder fick mig ut på Rundan för första gången på en vecka. Härligt. Alla negativa tankar som bortblåsta.

Väl hemma sjönk man ner i tv-soffan, läste länstidningen och sov strax djupt tills det var dags att laga lunch. Husbonden firade också med två skidtävlingar på tv, en före maten och en efter. Vi gav oss verkligen tid att koppla av. Av detta blev Husbonden så upplivad att han bakade saffransbullar och sockerkaka till På Spåret…mmmm.

Fådda blommor har slagit ut, aha… VIT amaryllis! Det är första gången för oss. Mycket vackert. Heter Alfresco (hadeco sonata hippeastrum) och ska vara miniatyrmodell. Att den sen rasat i höjden kanske får skyllas på braskaminen… fast lite mindre än De Stora Bamsingarna är den nog.

-----

Byhålans vackraste juleträd är en björk, ljussmyckad lagom till Byns Lussekväll. Det är elbolaget som pyntat och jag blev andlös av synen. Maffigt.

Jiippiie. Telia Bredband på väg till Byhålans "förorter".

Som jag väntade på detta i många år… Sen fick vi elbolagets bredband istället i ett par år och det har fungerat såå bra. Och plötsligt känns det inte så märkvärdigt att Telia äntligen fått tummen ur. Men visst är det bra. När Telia kommer till bygden är det ändå som ett lyft. Man räknas… på nåt sätt. Rena flaxen.

Det grävs och borras och sprängs längs hela byvägen. När det kopplas på vet man ju inte, men det närmar sig. Nu är vi väldigt nöjda med det bredband vi har, vi betalar för 2 Mbit och får 4. Men rätt som det är får vi valfrihet. Kanske kan vi ta Telia med tv-utbud och allt…? Men först ska vi lyssna av hur andra gör och hur kvalitén blir och så vidare. Man har ju hört att det kan bli lite darrigt på landsbygden. Ett lyft är det verkligen.

Ikväll njuter vi för övrigt segerns sötma. Har varit på polisstation och anmält säljaren av "f-nskåpet" för misstanke om bedrägeri. Lagt kruxet i någon annans händer så att säga. Lämnade en bibba med väl underbyggda handlingar som bevis. Och polisen tog faktiskt upp anmälan (!) vilket inte alltid är självklart. Bara det en delseger... Tjänstemannens bedömning var att detta bör hålla. Känns bra, även om det inte alls är klart. Återkommer till detta men NU vilar vi. Efter sju dagars stress och blodtryckshöjning.

På hemvägen fotades bredbandsarbetet samt en grupp kraxande kajor och kråkor där de letade nattläger, tyvärr alldeles för sent för optimal skärpa men… so what. Decembermörkret är som djupast nu, för på lördag är det Lucia.