Tro det eller ej, den här lille pippin har vid två tillfällen hamnat i vår braskamin. Inte undra på att han är sotig. Det var riktigt svårt att se vilken art det var. Grå som en gråsparv efter att ha virvlat runt i sotet, men vid närmare påseende kunde kindfläckarna skönjas. Alltså en pilfink.

25:e augusti var första gången. Trodde först det var marsvinen som kastade pinnar på varann för ljudet kom därifrån… Sen fick jag se den lille stackarn som studsade omkring i kaminen. Han hade alltså tagit sig ner via skorstenen, vispat ner i sotkanalen (sotspår syntes på golvet utanför) och sen måste han ha följt ljuset som kom in från glasluckan och letat sig fram genom en smal luftningsspringa.

Då tänkte jag inte på kameran utan öppnade snarast. Han flög ut via bakdörren och verandan.

Tre dagar efteråt hände det igen!!!! Ganska märkligt. Ja, man vet ju inte säkert men lika sotig, inte lika panikslagen denna gång och hittade tydligen vägen direkt till kaminen utan omvägen via sotningskanalen. Då hämtades kameran!
Tyvärr velade han runt på verandan och slog emot rutor trots att jag öppnat andra fönster och dörren. Han satt på gardinstången för återhämtning i minst en timme.

----

Inte nog med det… När jag släppte ut sotarpippin donkade det till i växthuset. Det var en HÖK som jagades på flykten  av svalorna. Han segnade ner på marken men kunde strax vingla iväg mot skogen där jag menar att han hör hemma.
Ordspråken "somliga straffar gud genast" och "synden straffar sig själv" kom väl till pass liksom "hämnden är ljuv". Tänkte den luttrade fågeluppfödaren som genast tittade till nymferna som skrikit till. Ha, dom går in numera när höken dyker upp. Kloka djur!

16 augusti var sista gången i år som tornsvalorna (tornseglarna) cirklade runt huset. De hade varit runt på trakten i sin stora flock och jag kände igen dem på ungarnas vassa skrianden när flocken på 30-40 stycken dök upp som för att säga farväl. Oooo, jag rös.

Ladusvalorna bytte boplats så sent som 20 juli. De flyttade från den trygga ladan till gavelspetsen på Lilla Huset. Trevligt att ha dem i trädgården och fasen vet… det kanske är tryggare för dom i alla fall. Vi undrar just om inte flytten berott på skat- eller kråkbesök därinne i ladan. Varför annars…?

Har gått och bligat nervöst på det där boet hela tiden. Pappan satt ovanför på vindskivan under ruvningen och kvittrade så vackert och jag kunde fota ostört från toafönstret på övervåningen. Båda föräldrarna har matat och nu är ungarna klara. Luften vimlade idag av vuxna svalor med "påhäng". Föräldrarna pep förbi boet i hög hastighet för att locka ut dem där de satt och kikade ut. Tårarna rann på mig när jag såg dem kasta sig ut på sina vingar… Efter några flygpass var det rast och vila på tv-antennen som vanligt.

Husbonden och jag har varit riktigt oroliga för det sena bytet av boplats. Undrat hur de ska hinna före avfärden. Men nu har jag läst på att äggläggningen sker i maj – augusti. Efter 15 dygns ruvning, ytterligare tre veckors matning flyger de ut och matas av föräldrarna en vecka. Så det ska allt hinnas med.

Förra året var de kvar till 12 september såg jag i min blogg. Där finns förresten en del flyttfakta att läsa HÄR.

Boet lär återanvändas för andra kullen och följande år så nu väntar vi redan på deras återkomst.

Bobilden med ungar från Wikipedia, copyright fotograf Walter Siegmund  2006.