Hehehe... jag har knappt hämtat mig än.

I går kväll råkade vi helt oförhappandes ut för invasion i fågelhuset. En hel drös med fågelfolk ramlade in för inspektion... helt oväntat. Gårdsplanen fylldes av bilar och folk bara vällde in genom grinden. Hann inte räkna, och glömde fota, men det var nog upp emot 20 pers och så många har vi aldrig haft här samtidigt förut.

Strax innan hade vi mötts på ett hemma-hos-besök med Fågelföreningen hos en annan fågeluppfödare ute på Slätta och inspirerad av detta hörde jag mig själv helt spontant bjuda in rubbet till en titt på vår anläggning. Dom nappade... och innan vi visste ordet av hängde dom på i karavan hem till oss. Kaffe och fralla fick vi på första stället så det behövde vi inte tänka på. Tur man hade höststädat...!

Mycket fågelsnack blev det. Frågor och kommentarer i en aldrig sinande ström. Och demonstration av vår egenhändiga uppfinning "fröblåsen" (se inlägg tidigare HÄR) samt det pågående nymfbygget. Något av ett eldprov eftersom flera av besökarna var mångåriga garvade "fågelgubbar" (de är oftast män, faktiskt) med mycken erfarenhet. Ödmjukt tackar man för deras lovord och beröm. Det kändes som en riktig happening, något utöver våra vanliga rutiner.

Äntligen... puh.

Nu kan man dra en lättnadens suck. Årets häckningar är över. Den sista lessonungen kom ut i morse, sista sexlingen är på pinne. Hellegod. Lika fin och duktig som sina syskon. Om jag sett rätt är det bara en pojke i syskonskaran och resten flickor.

De äldre som varit ute åtta dagar knaprar redan på hirskolv och har kommit ut i utevoljären där två av dem sitter i natt.

Detta var den största och bästa kullen hittills och väl värd att vänta på. Det var fantastiskt roligt att följa. Mor och far har lyckats väl och får vila ut och hämta krafter tills nästa vår.

Nymfbygget går framåt. Panelen sitter på och nu läggs golvbjälkarna.

Måste ta chansen att blogga om lessons natur när nu frågor samlats i kommentarerna :

Nä, jag kan INTE påstå att Lessons sparvpapegojor skriker. De är betydligt mer lågmälda än nymferna vilka tjoar och visslar rejält så det ekar i trakten.

Lessons mest trivsamma läte under vila påminner om ett småputtrigt kanariekvitter medan deras upprörda läte mer liknar högt sparvtjatter. Sparvar kan ju som bekant tjattra både ivrigt och gällt om det vill sig. Lessons är upprörda ganska ofta – särskilt under häckningen när dom hävdar revir. De är starkt revirhävdande. Många menar därför att de bör häcka i separata häckningsburar.

Vi strävar istället efter att skapa ett så naturligt liv för dem som möjligt så att hanarna kan flyga och umgås lite när honorna ruvar och matar (ruvar cirka 20 dygn + matar 30 dygn). Trots stark revirkänsla trivs de bra i flock, bara alla håller sig till spelreglerna och inte sitter på "fel pinne".

Ska man ha mer än ett par ihop under häckning MÅSTE de ha stort svängrum så att de inte stör varann och kan hålla sina holkar fredade från nyfikenhet och annat intresse. Vi har fyra par tillsammans på totalt 17 kvm och sätter upp två holkar inomhus och två utomhus vilket funkar. De trivs mycket bra tillsammans och verkar snälla, bortsett från lite käbbel om matskålar, sittplatser och "dumma ungar" som inte uppför sig.

Vi har av sakkunskapen blivit varnade för att hanar kan bita ihjäl egna söner inne i holken av konkurrensskäl men har inte råkat ut för det. Hanar kan också bita ihjäl andras ungar, sägs det. Det har vi inte heller sett. Kanske är det därför utrymmet spelar så stor roll? Hoppas det.

Däremot har vi förstått vikten av att ungarna är välutvecklade och normala och kan ta för sig när de kommer ut. Tafatta ungar som är efterblivna, ofärdiga eller handikappade testas och kan ta skada av den mobbing som uppstår. Medan de ungar som skriker, gör motstånd och kan komma undan snart lämnas ifred.

 ---------

På fråga från Nilla meddelas att vi utöver lessons har nymfkakaduor, risfåglar, kanarier, måsfinkar, sebrafinkar och guldbröstade astrilder och det finns många inlägg och bilder på dem under kategorin Fågelhuset.

Gläds i min enkla värld åt senaste veckans nytillskott i fågelhuset. Inte mindre än fem stycken sexlingar gröna lessons har kommit ur holken och befunnits väl. De är så kavata och duktiga allihop och klarade mobbens räder första dagen... ja, de gav igen! Livet som lessons sparvpapegoja har sina prövningar. Äldsta flickan har redan varit i utevoljären och själv gått in igen…! Mycket ovanligt så tidigt. Kavata, men blyga på bilden. Nu väntar vi bara på den sjätte som är några dagar yngre.

För de blå kusinerna i andra holken gick det inte lika bra. Den ena klarade inte första dagen ute men denna ser finfin ut och uppför sig perfekt. Snart är det helt färdighäckat för i år. Blir skönt med några månaders vila.

Häckningssäsongen blev lite utdragen i år för att lessons kom i gång sent. "Lika bra att låta dem göra som de vill så gråter de inte", som mamma sa om män.

Tusentals miljarder rullar och flyger runt vår glob i dessa dagar...

All världens banker skrapar botten på kassakistorna och lånar ut till den drabbade bank- och finansbranschen i USA. The show must go on… och DÅ finns det pengar!

Men att rädda sjuka och fattiga befolkningar från svältdöden går inte. Om det inte vore så allvarligt det hela, är ju spektaklet skrattretande. Samtidigt sorgligt hur Människan ställt till alltihop på Jorden.

Har äntligen ändrat det äckliga PPM-innehavet. Jippie. Den idiotiska pensionscirkusen har retat mig ända sen starten. En påtvingad gambling med sånt vi inte förstår. Här var vi dumma nog att välja fonder då det begav sig vid millennieskiftet. Vi skulle istället följt vårt hjärtas röst och låtit saken bero. För dem som inte gjorde något val gick det ju bättre.

Vi hade inte mer än valt så sjönk alla fonder. ÅTTA år med dålig utdelning på våra blivande pensioner. Grrr. Detta är tortyr. Så här får man inte göra mot folk! Och när fonderna nu äntligen hämtat sig tillbaka till vårt satsade kapital kapsejsar finanserna i USA! Hörde på radion i går att det inte var så allvarligt om man har "långsiktigt perspektiv" (TYP 20-25 år! ha ha) och bestämde mig... i kväll ska det ske!

Gick in på ppm.nu. Stirrade hysteriskt på sidorna. Begrep inte ett jota. Värdeutveckling och minustecken överallt. Vem är tänkt att klara detta? Letade bland räntefonder och fann till slut den sökta; AMF pensionsräntefond med lugn och stillsam utveckling. I Sverige. Ingen vinst direkt men inte heller förlust. Och slog till. Raderade de gamla och valde den nya till 100 %.

Det här hade jag aldrig klarat utan rosenroten. För ett år sen beställdes tid hos banken för rådgivning men jag lämnade återbud... orkade inte pga. utbrändheten. Hjärnan sov. Nu gick det bättre. Åtminstone tillräckligt för att stoppa cirkusen. Sov sedan gott som ett oskyldigt barn. Nu räcker det för vår del med denna påtvingade gambling.

Nåja... en liten en, men ändå.

Vännerna kom hit på wienerbröd och bakelse och firade bygget så långt. Det har faktiskt gått med rasande fart sedan bältrosen lugnade ner sig på Husbonden. Jag säger "lugnade ner" för visst smärta och obehag kan man få dras med ett tag.

Bygget känns lite brådskande för nymferna sitter internerade ännu, men å andra sidan slipper de påhälsning från höken. Inget ont som inte har nåt gott med sig. Nymferna talar med Husbonden genom väggen.

Väntar nu på takplåt och vindskivor till pappat tak. Nästa vecka läggs golv och isoleras i det nya rummet.

En lång historia om Kompisens ännu längre lidande i Dagens Sverige.

Anna-Lena VILL arbeta. OM det finns något hon kan klara av. Men efter tio års sjukdom och fem års trassel med Försäkringskassan är hon rätt mör. Nu har ärendet urartat till rena trakasserier vilket gjort henne ännu sjukare. Det känns mest som om man försöker knäcka henne.

Hennes liv är ett helvete, säger hon och hoppas att allt är en mardröm hon ska vakna ur. Men… hon vaknar aldrig. Ofta tänker hon att nu kan det inte bli värre. Men det kan det… och blir det.

Anna-Lena är 48 år, intelligent och klok med hög social kompetens. Hon är positiv, trevlig och verbal och nu beredd att framträda i media om det kan gagna saken. Hon menar att detta måste ut.

Hon är fråntagen precis allt. Lever på 7 555 kr/mån (halv tidsbegränsad sjukersättning och bostadstillägg) som tros upphöra om ett halvår. Trots att hon är sjuk har hon berövats sin hela sjukersättning, sin sjukpenninggrundande inkomst, sjukdomsutredning, arbetsträning och rehabilitering samt arbetsförmågebedömning. Och utöver detta… alla kränkningar, hela hela tiden.

Hennes läkare gjorde ingen kroppslig bedömning av henne under TRE års sjukskrivning. Han tordes/ville inte skriva fibromyalgi rent ut, men påstod ändå att han var specialisten. Hon fick själv begära RA-prov men har vägrats remiss till reumatologen för undersökning. Hon ville ju veta vad som drabbat henne.

INGEN ENDA GÅNG har A-L remitterats till specialist för grundlig utredning av värken.

På tredje året krävde Försäkringskassan arbetsträning. Första platsen var olämplig och avbröts i samråd med Fk. Anna-Lenas förslag på annan plats förvägrades henne. "Nej, det går inte, ta semester" sa Fk.

Dödsstöten var Fk:s konsult CAFA med s.k. "försäkringsmedicinsk utredning och arbetsförmågebedömning" på inalles TRE TIMMAR. De frågade om barndom och uppväxt. Frågade bl.a "varför har du ingen karl?". Kallade henne arbetsskygg och lat och sa att hon slagit dank i tre år.
Sa: "Ställ klockan tre veckor i sträck så löser sig alla dina besvär". Därmed var den s.k utredningen klar med utslag till Fk på 50% arbetsförmåga. Hon som hoppats så mycket av denna "utredning" var oerhört kränkt och grät hela vägen hem.

Fk tvingade henne till 50% tidsbegränsad sjukersättning och skickade henne till Arbetsförmedlingen. Hon fråntogs SGI (sjukpenninggrundande inkomst) och får därmed inget om hon är sjuk under arbetssökande.

AF sa: "Vad gör du här? Du är ju inte färdigutredd." De insåg ju att Anna-Lena var för sjuk för arbete och förstod att CAFA inte var rätt utredning utan bara en av alla dessa "konsulter" som Fk anlitade då.

I samråd med AFs sjuksköterska skrevs ett intyg som hjälp på vägen: "AF är inte den myndighet som kan hjälpa dig. Du behöver vända dig till vården för den sjukvård som krävs samt medicinsk rehabilitering". Detta nonchalerades fullständigt av Fk – och läkaren. Sjukvården svarade: "Du är ju halvt arbetsför. Ut och sök jobb!"

Hon hade fortfarande inget svar på vad hon led av och letade själv upp en sjukgymnast och bad på knäna om hjälp med undersökning för fibro som hon misstänkte. Han fann 17 av 18 "tender points" (för fibromyalgi).

Tipset från AF:s sjuksköterska om att söka sig till Gottfrieskliniken* blev en kick. Hon fick äntligen sin diagnos: "kroniskt trötthetssyndrom och fibromyalgi" samt förslag på behandling och medicin som skulle hjälpa henne till ett drägligare liv. Men kliniken får inte sjukskriva.

Hennes läkare VÄGRADE ånyo skriva remiss med orden: "nej, jag kan inte hjälpa dig för det är inte jag som diagnostiserat" - trots sakkunskapens råd om behandling. A-L har själv sökt sig till arbetsterapi och kurator för stöd och hjälp, men dom har ju inte makten…

Anna-Lena har anlitat advokat för att överklaga Fk:s rättsvidriga handlande. Hon hävdar att hon har rättighet till sjukskrivning på heltid under en medicinsk utredning och rehabilitering med arbetsträning. Men det är lång väntan i rättsinstanserna… Tydligen finns många Fk-ärenden på kö och "något" har hakat upp sig. Hon får då höra av Fk-personal och läkare: "Jaså, DET kan du lägga energi på!!!"

Arbetsterapeut, kurator, arbetsförmedling, advokat, sjukgymnast… alla "vettiga" människor hon kommer i kontakt med fattar inte hur hon har kunnat bli så felbehandlad. Men… dom har inte heller makten.

Arbetsterapeut försökte få in henne i en kommunal åtgärd för att "hjälpa ut personer som inte varit i arbete på länge", en slags arbetsförmågebedömning. Motsvarande f.d Fk:s utredningsinstitut och behandlingshem som numera ligger på kommunernas ansvar. Hon träffade sju personer för att "visa upp sig" - en rättighet för personer med dessa problem. Men nej… fortsatta kränkningar.

INGEN hade läst hennes journaler vilket hon gett tillåtelse till i februari. INGEN HADE LÄST NÅGONTING. Ingen visste vad fibromyalgi var. Ingen visste vem som ska betala för henne (försäkringsfrågan).

Men till vuxenpsyk ville dom skicka henne…!!! Hon tänker att det nog är några andra som behöver gå dit.

Frågor som ställdes vid mötet:

Hur ser din vardag ut? Har du försökt ta Alvedon? Hur har det kunnat bli så här? Så lite kan man väl inte leva på?

* Gottfriesklinken är en forskningsmottagning i Mölndal. Klinken får inte sjukskiva.

I Dagens Sverige är det så här.

Om du blir arg över kränkningarna heter det att du är frisk.

Är du glad någon dag är du frisk.

Är du ledsen är det bara en "normal krisreaktion i din ekonomiska situation"