Nymferna bygger ut ...eller rättare sagt Husbonden. Så här långt kom han före bältrosen. Större delen av "nuffornas" stora voljär tas i anspråk för ett nytt stort rum på 12 kvm, fyra gånger större än nu. Voljären förlängs givetvis motsvarande sträcka. Ett "win-win-scenario" alltså... hehe. För dem! Tröstar dem med rönnbärskvistar och annat pyssel och de har njutit för fulla näbbar under interneringen. 

Här sitter Kal med tjejen Ada. Kal (t.h.) börjar se riktigt fin ut men det har inte alltid varit så. Han har haft det jobbigt…

Kal plockades på fjädrar av mamma i holken. Några lessonmammor gör så. Troligen har de överdrivna omsorger om bebisarna vilket går illa när dessa lämnar boet och inte kan flyga. Även vingpennorna plockas i värsta fall. Andra mammor plockar "bara" barnens hals och rygg. Om de "bara" kan flyga och komma bort från mammas ömma omsorger utanför holken växer fjädrarna ut inom ett par veckor.

Först blir man rätt sur på såna här dumheter. Varför? Sen resignerar man och rycker bara in.      

Så här såg han ut för en tid sedan när han bodde med mor. Fortfarande plockad, men det hade varit värre…

Mor födde upp två bebisar i holken ute i voljären, båda gravt plockade. Den förste lämnade boet helnaken och vi fann honom död på marken. Holk med mor och unge nr två flyttades till reservburen inne. Ungen togs ur sitt fängelse till holk för att slippa plockandet, fick arbetsnamnet Kal och såg bedrövlig ut.

Kal hukade i sin frusna nakenhet, saknade holkens skydd och sökte sig ynkligt in i vrårna. Var inte van vid 'bar himmel' och tog tacksamt emot en öppen låda för att få tak över huvudet. Men Kal VILLE till mamma, han litade på henne. Så snart han kunde ta sig upp på nätet satt han hos henne igen. Och plockades. De var tajta. Genom den lätta "klädseln" såg vi att han matades, krävan var fylld. Småningom åt han själv men lät sig ändå plockas när han ville ha närhet.

Då flyttades Mamma till Pappa lesson som väntat länge nog och blev till sig av glädje. De kramas oavbrutet ända sen dess (hellegod)! In till Kal flyttade unga kusinen Ada som sällskap. Uppbrottet från mor blev ytterligare ett trauma för lille Kal som intagit en blyg attityd. Kal heter vid 9 v. ålder även Karl Nilsson (efter han som staplar bräder) och trivs med sin Ada. Hon plockar INTE! Fjäderdräkten växer ut och han flyger bra.

Karl Nilsson har inte haft det lätt. Han skulle gått en säker död till mötes om han inte flyttats till reservburens trygghet borta från flocken (mobben). Nu väntar vi på att han ska räta på ryggen och visa lite självförtroende.