När man har djur frågar de som inte själva är djurälskare "du tar väl ungar på dem också?".
När man föder upp djur (fåglar, marsvin, hundar m fl) frågar väldigt många "men går det här ihop sig? " eller "det är väl ingen vidare vinst på dom här?"

Vem har sagt att det ska gå med vinst när man har djur. Inte frågar man så om familjens barn...! Det är nästan som om man måste motivera sitt djurinnehav, som om man inte "får" ha djur om de inte bidrar till försörjningen.

Kanske härrör det från lantbruket där olönsamma nötkreatur slaktas ut, jag vet inte. Kanske kommer det från fattigsverige anno dazumal då allt arbete skulle ge bröd för mödan. Konstig kvarleva i så fall för sen dess har vi fått både reglerad arbetstid och semester.

Numera svarar vi:
- Detta är en livsstil och en hobby, vet du. Och en hobby måste få kosta. Vi har detta istället för utlandsresor till Fjärran Land. Istället för sommarstuga, båt och husvagn vet du. Istället för skidsemester, medlemskap i golfklubben, istället för dykarkurser och äventyrsresor.

Undrar vem som har billigast hobby?

... trots enstaka inhopp. Riktigt skönt. Med iråkade benkrämpor kan ändå inte datorn tas i besittning mer än kortare stunder i taget.

Gick fyra kilometer i går. I sakta mak. Försökte gå som Henry Fonda - om nån minns hur det såg ut. Funkade inte så bra. Vägen var nysladdad. Den ensamme vandraren fick det rätt kämpigt att försöka glida fram utan stötar och knyckar. Ögonen kisade mot det skarpa ljuset, det blev suddigt, mådde illa för jag inte ätit på en stund. Fick en känsla av stenig öken där jag raglade fram.

Ny metod prövas idag. Har haft ett par underbara timmar. Kan både sitta och gå i kortare pass – så långt. Använder nu en lätt framåtlutad knäande gång med små steg. Mycket långt från Henry Fonda, kan jag säga. Och långt från de raska promenader som lett till 13 kilos viktminskning. Storvulna planer om en fortsättning läggs på is. Man krymper liksom lite. Men är glad ändå.

Tjugo nymfer tjoar glatt medan jag dubbelvikt repar gräs till mina små "hästar", dvs marsvinen. Det FINNS äntligen gräs till dem. Sex gojbarn klänger i sina leksaker och det är harmoni i voljären. Barna ser för goa ut. De kastar sig med dödsförakt mot leksakerna, dinglar där i ett ben med huvudet neråt medan de letar upp nästa objekt, springer på gräset på korta ben, lite bredbenta som blöjbarn. Ursöta.
Klurar på hur man ska kunna återge detta. Inte lätt att fota miniatyrer i stor voljär genom dubbla nät.

Surfar runt på västgötska. Skogsfrun eller Skogsfrua på Dal som det numera står och Medresenärskan har på senare tid haft flera inspirerande bloggdialoger på just västgötska. En dialekt jag inte är född med men senare flyttat till, lever med och nu helt tagit till mitt hjärta. Således gick jag igång litegrann.

Folkskolläraren Sixten Västgöta-Bengtsson har ju dokumenterat denna dialekt både genom inspelningar i stôvera och i böcker. På Skaraborgsradion talas och hyllas skaraborgskan flitigt. Håller mig till denna variant av västgötskan, inte den som eventuellt talas i Sjuhärad.

En rolig detalj i skaraborgskan är att man skorrar på begynnelse-r-en men inte när de återfinns i orden. Nedan markeras skorrande r med versalt R medan oskorrade tungspets-r skrivs gement r.

Som regel skorrar skarabôrgar’n på Redigt, Riktigt, Roligt, Ros och Röta men INTE i sork, sort, bark, bort, fart, fort, bara, fara osv.

Ord med dubbla r behandlas lite annorlunda eller "annovesare om di får säja’t sjölva". Dessa skorras som regel inte, dock med vissa undantag till exempel orden: väRRe, stöRRe och fäRRe.

Det finns undantag från undantagen också. Det är när en del dialekt-ekvilibrister "sa göra’t rektit ordäntlit". Då kan även dessa skorras men för säkerhets skull avslutas ÄVEN med ett tungspets-r. Lite knepigt, men då läggs ett extra e till emellan. Såhär:

VäRRere, stöRRere, fäRRere. Rena tungvrickningsövningen.

För att inte tala om de riktigt skickliga som behärskar konsten att säga både skorrande R och vanligt r i direkt följd – och det har jag hört beskrivas av sakkunniga på Skarborgsradion: väR-re, stöR-re och FäR-re.

Har själv övat och funnit att det ÄR möjligt. Det första R-et ska nästan omärkligt glida över i nästa r. Vassego å öva!

Bloggen hyllar idag den förre politiske fången Nelson Rolihlahla Mandela på hans 90-årsdag. Minns väl hur sydafrikanerna taktfast sjöng: "Man-dela, Man-dela..."

Nelson Mandela är en fantastisk person med ett fantastiskt liv. Från 27 år i fängelse som terroriststämplad på fängelseön Robben Island till att fyra år efter frigivningen 1990 väljas till Sydafrikas president 1994-1999!
Han är den förste president att ha valts i Sydafrika i demokratiska val där hela befolkningen hade rösträtt. Mandela har belönats med över hundra utmärkelser, bland annat Nobels fredspris 1993.

Särskilt gläder sig bloggens vänsterhjärta åt att hela världen denna dag hyllar en kommunist. Ja, han lär vara det, påstår de som vet, t.ex Birger Schlaug, se HÄR. Det är lustigt, som Schlaug konstaterar.

Kommunist kan man tydligen vara på många olika sätt. Olika diktaturstaters maktmissbruk och vanstyre är en helt annan sak. Kanske är det dags att damma av det gamla "kommunistspöket" och se vad det egentligen står för.
Där finns inte många likheter med Mandela i alla fall, denne hyllade världsikon och världspolitiker.

Nelson Mandela är fortfarande sedan 1980-talet uppförd på USA:s lista över terroriststämplade personer. Det har förts långtgående diskussioner om att stryka honom från den i samband med hans nittioårsdag idag. Nog vore det dags.

Vissa källfakta: Wikipedia HÄR.