... vilket borde rendera smisk på rumpan. "Resan tillbaka" pågår ännu. Är långt ifrån hemma, dvs. vid acceptabel vikt även efter kommande rökstopp. Nu har pappas bortgång fördröjt det senare en aning men det kommer, det kommer...

Har dessutom gått upp ETT HELT KILO. Vägde i går morse 74 kg. Kollar vikten varje morgon och kväll. Har allt sett att det varit på gång. Det beror förstås på allt som inträffat. Vissa dagar har jag varit så trött att jag mest vilat för att inte jaga upp mig. Men vid 74 kilos morgonvikt går gränsen. Upp och hoppa!

Sedan i går har step-up-övningar inletts. Ganska avancerade som jag fann HÄR och det känns i lår och rumpa. Har en HÄRLIG träningsvärk vilket är det ljuvligaste lidande jag kan tänka mig. Därtill har grusvägsracet återupptagits så att gruset sprutar i kurvorna.

Vilken cirkus för ingenting... Ja, vi var faktiskt inte särskilt oroliga. Som Skogsfrun så klokt påpekade så var vi ju av med det, men ändå...  Ringde upp ansvarig tjänsteman hemma i bostaden, trots helgen. Ett mysterium hade ju inträffat och han var involverad. I högsta grad.

Han var hur tillmötesgående som helst och svaret satt han också inne med: badkaret hade trots allt flyttats till äldreboendets källare (vilket jag misstänkte). Karet är således i hamn och vi slipper se det guppa på Byhåle-ån. Nu slipper vi medverka vid hämtningen också.