Varm kväll. Undra på det efter ännu en varm dag. 30,1 grader idag. Sovit i flera omgångar. Skulle titta på tornsvalorna i baden-baden men ögonen slog igen. Tjuvstartade med matjessill, gräddfil och färskpotatis idag. Ja, vaddå... om sommaren tjuvstartar så får man väl hänga med. Har dock ännu inte begått grillpremiär men det kan bli i veckan.

Börjar vänja mig vid ett lägre tempo. Mañana, mañana... det kommer alltid en morgondag. Det är det enda sköna med ihållande sol och värme, att man inte behöver stressa. Man fortsätter i morr'n då solen också lyser. Fönstren ska målas - det får vi ta sen, veden ska in - orkar inte... Så där håller det på.

Däremot kommer jag aldrig att gilla värmen. Som om det inte räckte med tupplur på för middagen blev det en ny på eftermiddagen i FYRA timmar. Jobbigt det här. En förvuxen häck borde beskäras... Orkar inte.

Stannar ofta till och beundrar den här skulpturen när jag är i Grannbyn. Dels för att jag älskar hästar, dels för att jag älskar bygdens historia. Man förflyttas riktigt till svunna da’r när det hölls marknader mitt på Stora Torget.

Det är lite Döderhultarkänsla över skulpturerna. "Hästhandlaren" är gjord av Inger Karlberg, Härryda. Hon har även gjort "Potatiskorgen" och "Dansen", jordnära motiv med anknytning till den gamla bygdekulturen på Västgötaslätten. Samtliga står på torget mitt i byn, som t.ex även en sugga med kultingar. Ska ta kort på dem nästa gång.

Det gamla svartvita flygfotot i pappas samlingar gjorde mig rent euforisk. Här ligger "hela mitt liv". Försjönk i detta minst tre kvällar. Bilden kan omöjligt säga något för någon annan, men för mig… Allt.

I den övre röda ringen t.h ligger vår sommarstuga, i den nedre ellipsen t.v är gården där jag "jobbade". Mellan dessa båda ringar framlevdes mina sommardagar i flera år. På åkrarna hässjades hö, rensades kålrötter, leddes kor morgnar och kvällar, vattnades djur, mjölkades, reds eller kördes häst. Helst hade jag väl sovit över i stallet om jag fått men där gick gränsen…

Föräldrarna ville absolut ha hem mig till middag och för natten, annars såg de inte så mycket av mig. Jag "hade ju ett arbete att sköta". Visserligen obetalt, men för mig av största betydelse. När vi hade besök umgicks jag kortast möjliga stund sittande som på nålar, innan frihetens timma klämtade och jag kunde smita iväg igen.

På den förstoring av bilden som här inte kan återges syns små, små vita prickar i långa rader på åkrarna, "herregud, det måste vara hässjor! – MINA hässjor" tänkte jag och tappade andan. Att "mina verk" skulle fastna på flygfoto var ju ett under.

Fotot togs förstås av Göteborgs Stad före tvångsinköpet av all mark. Det var här min kompis och jag gick och ryckte upp utstakningspinnar för att hindra utbyggnaden. Och nu… är dessa åkrar ett minne blott. Här ligger nu radhus på radhus på radhus, ett litet torg med affär, ett äldreboende, vägarna är större med annorlunda sträckning… kort sagt, INGET är sig likt. Fotot är det historiska beviset.

Fiskarna är matade, fåglarna omskötta, marsvinen är tillfreds och hundarna avslutar sista sökrundan i trädgården efter utslängt godis. Kära nån, vilken energi... de gör bergis slut på mer än de får i sig. Morgonpromenaden avverkades i arla morgonstund och efter att ha jobbat med nya muskelgrupper är jag rätt mör... och nöjd. Snacka om GOTT SAMVETE!

Är just på väg ut för att lägga mig i baden-baden I SKUGGAN och titta på alla tornsvalorna uppe i det blå. Fler tornsvalor har anslutit sig och uppgår till dryga tiotalet. Husbonden sprider salt på vår dammiga byväg med liten handspridare. Pappas kompis ringde och ville köpa shoppern. Priset är avtalat och allt är frid och fröjd. Tänker strunta i solen och bara NJUTA! Ett gott samvete är bästa huvudkudden.

------

Önskar bloggens läsare en härlig dag i väntan på fotbollen.

Skickar med ett självupplevt litet stycke folkhumor som utspelas på Systemet i Grannbyn, för många år sen innan Byhålan "fick eget".

En ändlös kö ringlar sig fram i rusningstid, bara en kassa är öppen. Strax öppnas ännu en kassa och expediten som vill vara rättvis uppmanar bakre halvan av kön att flytta över.

- Vi kan väl börja med dig där i kepsen, föreslår hon och kunderna lyder. Efter en stunds underfundigt ruvande hörs så på bredaste västgötska en kommentar som får de tålmodigt väntande kunderna att dra på mun...

- Jaha du, Sven… dä va allt tur för däk de, att du hade kepsen på däk ida.