Lilla huset fylls alltmer av ting jag icke kan slänga från pappas bibliotek. Släpade i dag med mig bland annat dessa:

Ebbe Vilborgs bok "Latinska citat" som jag ändå tänkte köpa, Alice Lyttkens kulturhistoriska verk om den svenska kvinnans historia i tre delar, två gamla särtryck ur Karl Marx' Kapitalet, Göran Häggs "Praktisk retorik", släktforskarlitteratur och flera böcker med fina foton från det gamla Göteborg. Därtill bland annat ett filosofilexikon, ett om symboler, ett om litteraturhistoria och världsreligionernas födelse samt främmande ord. En barnbok från min småttingtid, flera av Västgöta-Bengtsson, några historieböcker och sådär håller det på...

Har tömt kassarna och försökt finna tillfälliga boningar åt alla dessa böcker och klockan har gått... Borde tagit te och knäcke för flera timmar sen och blev sugen. Märkligt vad gamla ostbågar kan kännas fräscha när suget sätter åt. Vet inte hur länge de legat i skåpet men de var åtminstone inte sega. Hittade också några vitlöksstarka snacks som också dög. Nä, nu får jag ta något vettigt i sena natten.

Denna lilla söta skrift från 1913, med det ursprungliga priset 25 öre, kunde jag inte motstå. Studentföreningen Verdandis småskrifter är ett stycke kulturhistoria. Detta lilla platta häfte i A5-format fanns också i pappas bibliotek förstås.

"Studentföreningen Verdandi bildades hösten 1882 för Uppsalastudenter 'hvilka omfatta tanke- och yttrandefrihetens grundsatser samt hysa intresse för allmänt mänskliga och samhälleliga frågor'. Dessa intressen ventilerades vid de offentliga diskussioner som föreningen arrangerade. Föreningen drev också bibliotek."

Verdandi som gav ut mängder av småskrifter kan man lära sig mer om HÄR. Citatet ovan kommer härifrån.

Fram till 1920 hade 235 nummer givits ut. Det avbildade exemplaret om Kristendom och moral har nummer 148.

Verdandi (= det som är) är även namnet på en av nornorna (Urd, Skuld och Verdandi) i den fornnordiska mytologin. Hon representerar nutiden. Nornorna bodde vid Mimers brunn vid världsträdet Yggdrasils rot där de spann ödets trådar. Källa: Wikipedia.

Ett bildfreak som jag kunde naturligtvis inte motstå den gamla boken om Luanda. Att Luanda är en stad i Angola där vi även har svensk ambassad, vet väl alla...? Utom jag. Afrika är en världsdel jag inte behärskar. Får knottror inpå bara huden av korsord som frågar efter "flod i Afrika"... Det finns hur många som helst. Ta t.ex Quembo, Cubango, Cuanza eller varför inte Chiqapa som alla ligger i Angola. Och då är dessa namn ändå ganska korta och utan dubbla konsonanter i förhållande till många andra i denna del av världen.

Boken som kom i min hand fanns förstås hemma i pappas rika bibliotek. Och jag kunde inte motstå de underbara konstverken däri med det där underbara gula ljuset som finns i Afrika. Till att börja med bara att njuta av, men bilderna kanske jag vill försöka måla av vad det lider.

Den som vill lära mer om Luanda kan läsa HÄR, en sida jag bara fann.

Kom hem med fyra papperskassar fulla med böcker av alla de sorter. Väninnan lassade in i sin bil hon också. Konstigt vad lite man orkar när man står inför alla dessa beslut. Två och en halv timme stod vi ut, sen var vi både törstiga och trötta. Nu återstår att argumentera för Husbonden varför just den och den och den boken ska få plats i Lilla Huset.