Sällan har vi haft så totalt sammanbrott på klipparfronten som i år. Av fyra maskiner var det endast  EN som startade när det var så dags, den eldrivna gula. Inte konstigt att vi har fyra, man kan ju inte lita på dem. Vågar helt enkelt inte lämna bort dem.

Jonsered med uppsamlare gick bra i många år men det blev tungt att tömma. Den har skakat sönder i vissa detaljer men har dugt som reserv. Tills nu… totalstopp. Klippo längst till vänster är nyast med konstig snabbstart i handtaget som skriker till med ett illvrål när man slår till. Det skär i öronen men "ska vara så", säger expertisen. Har varit skeptisk till den där tekniken hela tiden. Skriket låter inte seriöst. Efter två somrar stendog den.

Den gamla ärvda Klippo utan drivning har varit ett säkert kort fram tills nu… Totalstopp där också.

Husbonden har åkt bort och fram med klipparna till specialverkstad för att få rätsida på allt. Han hämtar en och lämnar en annan. Den nye fick de bakläxa på, den startade inte ens efter reparation. Tillbaka igen. Och Klippo som ska vara så pålitlig… Det här sliter på psyket.
Den gule hade vi just lovat bort till grannen men nu blir det inget av med det. Nänänä, vem byter ett säkert kort...?