Kan alls inte hänga några flera tavlor i Lilla Huset. Finns bara inte plats. Scannar och hänger i bloggens Galleri istället och arkiverar på CD samt i pärmar om originalet har sådant format. Här ovan en tidig pastell i A4-format av farfar Konrad.

Till vänster en akvarell föreställande pappa i tioårsåldern.

Gillar färgerna och den rena och distinkta stilen.

Fuktskador har gjort originalet lite buckligt men vad gör väl det.

Kan också sparas i A4-pärm. Faktiskt behändigt. Alla tavlor måste inte hänga på väggar.

Supertrött. Kan inte sova. Rubricerad snarkning är endast en from önskan. Somnade över huvud taget inte alls den gångna natten. Jo, klockan tre efter mjölk och bulle. Vaknade halv sex. Lyckades somna igen tills Husbonden kom hem halv sju. Jobbigt när Lilla Huset är tomt och ensamt.

Tankarna bara går runt, runt. Undra på det med alla grejer vi släpat hem. Minnen i allt. Inte så att jag gråter och snyftar, nä... tankarna bara virvlar runt. Det är inte varje dag man vakar hos en döende och händelsen var omtumlande, särskilt när det gällde ens egen pappa. Tur att man inte har så många anhöriga...

Snälla och tröstande kommentarer föreslår att drömmarna upphör när begravningen är gjord. Hoppas det, för nu går allt runt i huvudet. Begravningen är på onsdag så jag behöver inte vänta så länge. Sen får vi fly hemmet någon dag för att få nya intryck.

Inte blir det bättre av alla saker som ska tas om hand och alla beslut som ska fattas; slänga eller behålla, slänga eller behålla... Kan inte bara låta det stå heller för det blir också en press. Mycket saker är det... Ja, många andra har genomgått samma sak före mig - och klarat sig igenom. Det gör såklart jag också.

Men NU känns det som om det kan bli sömn i natt.... hoppas.