Så var pappas nya sittbadkar installerat. Nu är det bara fadern som ska installeras också... Sen är väl lyckan fullkomlig.

Var hos honom i dag på sjukhuset för besök hos ortopedservice. Som diabetiker erhöll han två par sandaler, ett för utebruk och ett för innebruk samt mjuka inlägg till dessa. Gratis. Val och beställning är nu lagd. Meningen är att han ska få med sig dem innan han åker hem.

Känns att man gjort en god gärning. Han behöver hjälp med kommunikationen. Ortopeden rev upp det vackert lindade bandaget för att se om där fanns sår (ett viktigt moment på diabetiker), så när vi kom åter till avdelningen fick personalen börja om på nytt.

En god gärning gjorde även Husbonden som ställde upp med skjuts för mig. Ja, det vill säga han vågar inte annat... Är rädd att jag ska somna när jag kör ensam. Sånt händer alltför lätt för min del.

I morgon åker jag med hemtjänsten till sjukhuset igen för vårdplanering inför hemgången. Ett fasa rännande är det. Måtte han snart komma hem. Blir lättare med besök då.

Maskrosbarn har man hört talas om men ...hundar. Sigrid och Ulrik är numera fullfjädrade specialister på att plocka maskrosor ur gräsmattan.

Det var Sigrid som började. Hon tyckte det var så trevligt och gott att gnaga på rötterna när man (läs: Husbonden) rensat ogräs. Hon övergick snart till att nypa av knopparna på de som sticker upp ur gräsmattan. Och nu har Ulrik lärt sig gilla "delikatesserna". Hur nyttigt det än må vara med maskrosvin och sånt har jag aldrig lärt mig gilla detta torrbeska, men smaken är som baken.

Bara att vänta på att kanaljerna sköter ogräsrensningen från början till slut.

Fick ett jättebra namnförslag från Alle på den lille gojpojken som kom ut i går.

Sture får det bli!

Associerar till Sturebadet efter hans plask i karet. Så här såg det ut då. Klart han ska heta Sture.

Han var ute en stund i morse också och inspekterade morgonbestyren i fågelhuset. När vi kom hem långt senare syntes han inte till, bäst att kolla i holken eftersom de vuxna varit ute under dagen. Man vet aldrig var ungarna kan hamna annars. Jodå, han satt där i holken bland syskonen och mådde gott. Man får ta det i etapper, tyckte han.

På bilden syns också tydligt det som skiljer hanar från honor, den koboltblå färgen på vingarna. Det var Ruth som frågade. Hanen har också en svagt blågrå streck från ögat bak mot nacken. Kännetecknen syns på bilderna från det ursprungliga inlägget 22 april.

Den blågrå strecken bakom ögat syns av förklarliga skäl inte så väl på de blå sparvpapegojorna, däremot det koboltblå på vingarna.