Ulrik fick spel för något hotfullt på gräsmattan i morse. Närmar mig med en enda tanke i huvudet... ORM.

Där stod han på respektfullt avstånd och stirrade stint ner i gräsmattan med ståndsskall precis som när han visade oss huggormen i somras. Upplösningen blev ett riktigt västgötaklimax. Hotet bestod av en ...bajskorv!

Han var så fånig så det blev rent löjligt. Inte ens när jag petade i gräset intill lät han sig bevekas. Nä nä nä, han vred skeptiskt på huvudet och sneglade misstänksamt på objektet. Det hjälpte inte att jag fick den i annan vinkel med en pinne. Han hade bestämt sig för orm. Till slut fick vi honom på andra tankar men han lommade allt dit igen och glodde misstänksamt. Hade han inte varit så blyg för kameran kunde det blivit en rolig bild.

HA! Har knäckt Siemenstelefonens "samtal väntar"!

Provade under samtal med tålmodig försökskanin. Istället för R-knappen (som inte finns) skulle man trycka fram menyn och i denna BLÄDDRA fram "besvara väntande samtal" eller "avvisa väntande samtal" vilket blev stressigt för det innebar Glasögon På. Om inte dessa varit till städes undrar man hur det skulle gått. Att pendla mellan två samtal med upp- och nedpilar var hur enkelt som helst, men att försöka avsluta ett av dem var hart när omöjligt.

Hade ett lååångt samtal med pappa som klarade att hålla tråden och även frågade hur JAG mådde...! Ett sundhetstecken. Han har intagit tre måltider i matsalen och känner sig piggare i huvudet. Det hördes! Hoppfullt. Förresten ringde han just nu för att önska godnatt. Hade haft dambesök på rummet och var riktigt upplivad.

Flängde runt på morgonen för att hämta deklarationsblankett hos en person på avtalad tid. Bygden stinker som aldrig förr. Någon har spridit hönsskit 'en masse' på åkrarna så att till och med bönderna rynkar på näsan. Vidrig stank tränger in i husen.

Dagens skönaste stund infann sig efter lätt rotfrukstlunch under solens värmande strålar i vårhörnet dit svepande nordvindar ej når. Slog på stort och målade tånaglar samtidigt (två lager färgat, ett lager klart). Efterlängtat men... höll flaskan snett och större delen av lacket rann ner på altanbräderna. Buhuhu, min älsklingsfärg som inte längre finns... jag bara tittade på den stora pölen och suckade av sorg.

Har under åren duttat på lite aceton för att hålla liv i lacket och så händer mig detta... Ledsamt. Någon gång måste ju bytet ske fast jag lyckades skjuta upp det ytterligare en tid genom att fånga upp merparten med borsten och stoppa ner i flaskan igen. (Bild på det som förlorades)

Trots incidenten lyckades jag hålla mig såpass lugn att jag somnade och vaknade med färg på både ansikte och händer - solbränna vill säga. Vajert.