Var alldeles varm om hjärtat i kväll när jag kom in från fågelhuset. Nu mår man bra! Ungarna trillar ut i rask takt hos risfåglarna. I går kom tre, idag ytterligare fyra (bild ovan). Och fler återstår, i en holk är det alldeles packat och man hör hur de ligger och snackar därinne, bökas och trängs också, kantänka.

Herreminje, vad roligt. Ååå, dom är så söta. Nu börjar det roliga, att få följa dem i deras utveckling. Genast blir det mer liv igen. Det var så dämpat när vi hade sålt alla ungar i december, så mycket plats till så få fåglar. Nu fyller det på igen. Här ska inte säljas för många i år. Nu ska vi ha så många som vi faktiskt har utrymme för. (Bilder: vaksamma föräldrar)

Sebrafinkungarna färgar ut så smått. Nästan genast börjar de försöka äta själva.

De är inte ute många veckor innan näbben börjar skifta i rött, sebratecknen framträder på bröstet och hanarna börjar spela och dra omkring med bomaterial.

De har en kolossal utveckling, rena födgenier. Därtill har de en tydligt drift att på egen hand föröka jorden.

Med anledning av föregående inlägg blev jag så inspirerad att jag förgäves letade på nätet efter texterna till nämnda kvinnokampslåtar, typ Befrielsen är nära, Å å å tjejer med flera från samma tid.

Texterna hittades ej. 

Under letandet hittade jag däremot möjlighet att köpa några samlings-CD med just Sånger om kvinnor. När jag ändå var i gasen slog jag på stort och beställde en efterlängtad Proggklassiker 1969-82 samtidigt. Med Hoola-Bandoola, Contact, Nationalteatern, Björn Afzelius, Mikael Wiehe.. och vad DET ska bli härligt.

Den enda jag faktiskt har av dessa är en LP med Contact, som sjöng Hon som kom över mon.

Så firade jag den internationella kvinnodagen.

"... vi måste höja våra röster för att höras,

men kan vi, vill vi, törs vi… ja, vi kan, vi vill, vi törs"

Jösses flickor. Kvinnor kan. Befrielsen är nära.

Ja, i alla fall närmare än förr, dvs. före kvinnliga rösträtten 1921. Annars står jämlikheten mest och stampar i vissa avseenden. Visst kunde det hänt mer, men när unga kvinnor ställer upp på manligt förtryck går det hela liksom i stå. Vilket irriterar en gammal 68-rebell som får vällustiga rysningar av nämnda fraser den dag som idag är: Internationella kvinnodagen.

Vaddå ställer upp? Jo, sexförtrycket i media som "kräver" och trycker på för obekväma stringtrosor, bygelbehåar, pushups och stayups och allt vad det heter. Man har ju hört småflickor som "är så förskräckta för att troskanten ska lysa igenom långbyxorna så man måste ha stringtrosa". Och alla sexiga underkläder för 3-4-åriga (eller ännu yngre) småflickor! Och bröstförstoringar och silikon och botox...

Kvinnligheten ligger inte i blottandet. Det var bl.a det vi kämpade mot i 1970-talets kvinnorörelse när många offentligt brände sina behåar. Vi lyckades till och med få bort alla porr- och herrtidningar från kioskfönster och livsmedelsaffärer. Det var tider det!

Sen tryckte det på under 80-talet igen med alla sommarlinnen som var så urringade i både ärm och framtill så man såg hela härligheten om någon lyfte sin arm. Och faktiskt var det så att gubbsjuka sportreportrar ohämmat dreglade om löparstjärnan Merlene Otteys "härliga motor" och filmade alla löpstarter med fokus på kvinnornas rumpor! Det försvann, men nu är förtrycket över oss med full kraft. Det går inte att stoppa.

MEN DET GÅR ATT VÄGRA LYDA!

Efter 70-talets framgångsrika kvinnorörelse trodde jag aldrig att jag år 2002 skulle få läsa i tidningen efter Nobelfesten hur "experterna jublade över prinsessan Madeleines urringning". "Madeleine hyllad för sin hylla" stod det med stor bild djupt ner mellan hennes bröst. Den gubbsjuka texten löd "den uppbullade bysten fick nog både tv-tittare och Nobelgäster att dra efter andan". Tror inte det. Inte de kvinnliga i alla fall.

Råkar veta, då jag sparat på ett klipp om nya EU-länder samma dag och Madeleine är på baksidan. Fann det i atlasen när jag letade efter Guadalupe som för övrigt är en ö i Stilla havet väster om Mexico.

Idag, på Internationella kvinnodagen önskar jag alla unga flickor samma härliga uppväxt som jag hade, klädd i skjorta eller tröja och långbyxor och inte kände sig tvungen att visa eller få sin kropp bedömd av allmänheten. Vi hade annat att tänka på än sex. Vi fick vara barn långt upp i tonåren. Det önskar jag jordens alla tjejer!

Lekt lite apropå ekorrbesöken vid fågelbordet.

Husbonden har varit på kurs. På jobbet. "Lean Production" heter det som nu ska följa på "Just in time", "ISO 9000" och allt vad de heter.

Det talades om japaner… förstås. Igen.

Det gör det alltid när industrin ska effektivisera. Har själv hört historierna när jag var i branschen för 17 år sen. Ger mig tusan på att det är samma historier som valsar runt som "goda exempel". Vederbörande japaner är kanske döda nu… ihjälstressade. Men de duger att berätta om för oss dumma svenskar.

Nu tvingades Husbonden och jobbkompisarna att leka flödes-spel (s.k. workshop!) med legobitar för att finna effektiviseringar, snabbare, rationellare, billigare…

Ett genialiskt sätt att få arbetarna att själva föreslå permitteringar.

Kunde inte motstå frestelsen att kolla på nätet… jodå… en massa floskler staplade på varann, totalt obegripligt, osammanhängande, blablabla… och detta går industrierna på… och betalar för…!

Konsulter som talar om det köparen redan vet och har mage att ta betalt för det.

Om nån vill kika på skiten går det bra HÄR. 

Två nya risfågelbarn har kläckts i fönsterholken, ännu för små för ringmärkning. Vi avvaktar några dagar. Honan fick så bråttom efter kontrollen, hann göra några fula miner åt en nyfiken kompis och sprang sen fort in i holken. Det såg för kul ut. Man får sig många goda skratt.

Helmut har två bebisar (gissar jag) och ytterligare tre ägg i boet. Det är en fantastisk hona, lugn, trygg och säker. Hon ligger kvar när vi vill kolla boet, lyfter bara lite på sig så vi kan känna men flyger inte.

Hennes trygga utstrålning drar till sig andra fåglar som vill ligga intill. I fjol hade hon stadigt sällskap av en måsfink som äggvärmare och barnvakt. I år har ungen Snöripa sökt sig dit för att vila sin onda fot (foten är bra nu, ingen skada synlig).

Googles har kläckt ett av två ägg, man känner knappt vad det är i boet. Bara nåt mjukt och varmt.

Gretchen har slagit sig till ro i ett bo där hon trycker hårt, hårt. Äntligen. Vill inte störa eftersom det är första året för henne och hon hade ett misslyckat försök tidigare.

Att nymferna ägnar sig åt rangordning står nu klart. Thomas är kung i år. Han har fräckt intagit Residenset, dvs. Pappis mest eftertraktade holk från i fjol och Pappi är lite stukad över tronskiftet och av att ha passerats av sonen.

Han och Topsy har paxat för nästa holk på rankinglistan men de tycks avvakta tills Thomas har parat färdigt och ruvningen går in i lugnare fas. Sak samma med Lillis och Isabell som vaktar "sitt" favorithus.

Det ÄR intressant med att ha dem i flock, ständigt nya varianter. Vi stör inte med fotografering i känsliga skeden.

Befinner mig i ett euforiskt lyckorus efter kvällens oförglömliga Så ska det låta som på nytt nådde de högre höjderna. Sitter här med ett stort grin över hela ansiktet. Fredrik Swahn.... jag säger bara FREDRIK SWAHN.

Är helt salig. Han är både Husbondens och min idol. Man blir bara andlös. En sån härlig kille med sin vilda charm och så talangfull.

Att både Sofia Källgren och Amy Diamond, två av mina andra idoler, också medverkade (samt Rafael Edholm) gjorde inte saken sämre. Det var en sånt där program där alla hjälptes åt och och lyfte showen, med ögonblickskomik och spontana infall. Det var skitroligt. Ja, jag skrattade högt och länge i min ensamhet (Husbonden jobbar) och bara njöt. Uj uj uj.

Enligt min mening är det bara ett fåtal program i serien som nått lika högt, ett av dem var där Robert Gustafsson och Martin Stenmarck var med.

Den som missade fredagens program rekommenderas att se reprisen eller på svt-webben! Det ska jag. Och Husbonden. Troligen spelar vi in det också.

Dagens promenad kunde äntligen genomföras UTAN handskar och med kapuschongen NERE. Riktigt skönt.

Därtill hördes det omisskännliga kvidande ljudet av tofsviporna som for över åkrarna som ett par nummer för stora tumvantar. Härligt. Det är ett riktigt vårljud det.

Likadant med ormvråkens genomträngande vissling som också hördes. Den har vi inte hört något av på hela vintern, eller vilken årstid det nu var... (hörde en meteorolog kalla den gångna årstiden för "o-vinter", det var det bästa han kom på.)

Ormvråkarna i norra Sverige lär flytta söderut, men knappast härifrån södra. Dock har vi varken sett eller hört dem på länge.

Grannfruns blåsippor i rabatten blommade så smått. Måste kolla om våra överlevt. De har liksom tynat bort år för år, trivs väl inte där de står.