Varning för långt och trist inlägg. Dagen har präglats av ett samtal från IBD-mottagningen* som har hand om min sjuka tarm, med påtryckningar om att medicinera med Methotrexat (cytostatika) för att dämpa inflammationerna i tarmen.

Är jag rädd eller… Jobbiga biverkningar kan förväntas, i värsta fall lever- och/eller lungpåverkan. Hur kul är det… Har vägrat och tvekat om vartannat. Prövade en annan cytostatika 2004 som i sällsynta fall kunde ge bukspottkörtelinflammation och vad fick jag…? Just detta. Då avbröts medicinen förstås, men nu kommer nya propåer… Undra på att jag är rädd.

Nu har stunden kommit när min Crohns sjukdom börjar bli allvarlig. Jag försöker låtsas som inget och tränger bort det så ofta jag kan. Har haft sjukdomen sedan 1995, är opererad tre gånger då man tagit bort en bit tunntarm varje gång, senast 2003. Min fjärde operation nalkas. Ju mer av tarmen som tas bort desto svårare kan det bli med näringsupptaget.

Crohns sjukdom är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom, där immunförsvaret ger sig på den egna kroppen, i tarmen. Min variant är den klassiska i nedre delen av tunntarmen vid övergången till tjocktarm med ständigt uppblossande inflammationer som läker ut, blossar upp i skov, läker ut osv. Vid varje läkning bildas ärrvävnad i tarmväggen vilken blir förtjockad, stel och täpper igen passagen allt mer för varje gång. Hos mig är nog passagen just nu som en synål på det smalaste stället, gissar jag.

Sjukdomen ger tröttande matsmältning, uppkördhet och ständiga diarréer som dämpas med medicin vilken ger muntorrhet och … karies vilket ger höga tandvårdskostnader. Sjukdomen isolerar för att man knappt kan vara mer än tio meter från toaletten i svårare perioder.

Man kan inte äta vad som helst. Förbjudet är allt som magen inte klarar att bryta ner t.ex.  skaldjur, musslor, citrusfrukter, ananas, svamp, paprika, samt skal från frukt och bär vilket omfattar mer än man tror. Det går att mosa och mixa en del. Men det finns ju mycket man KAN äta också, potatis, kött, fisk, rotfrukter, ris och pasta, bröd… men lite och ofta.

Det om detta. Någon gång var jag väl ändå tvungen att ta upp detta i bloggen, men släpper det här och nu. Fortsätter låtsas som inget så länge det går.

* IBD = inflammatory bowel disease = inflammatorisk tarmsjukdom.

Att somna är att dö en smula. Det är nog därför jag tycker det är så dödens trist att sova längre än nödvändigt. När jag vaknar är jag så himla glad att jag är vid liv. Kan då endast med yttersta svårighet och viljestyrka ta mig till sängen igen om jag råkar vakna föör tidigt.

Känner dem som med glädje kryper ner i sängvärmen igen, ju längre stund - desto bättre. Det fixar jag inte. När jag sover är jag död, menar jag. Vill gärna känna att jag lever, och detta sker ju bäst i vaket tillstånd. Kan inte alls skryta med att tillvarata den vakna tiden särskilt effektivt… men jag lever!

Är alltså en riktig morgonmänniska, är gärna uppe med tuppen. Är dessvärre en riktig nattuggla också. (Detta har säkert framhållits i bloggen förut, och i så fall är jag därtill en tjatig papegoja ;-p)

Ingen lämplig kombination att vara både natt- och morgonuggla, svårt att få tillräckligt med sömn. Säkert störtlöjligt. Från ett på natten till sex på morgonen ger bara fem timmars sömn. Då krävs en tupplur, en lutare, under dagtid. Tyvärr går man då miste om några dagtimmar, men om förmiddagen nyttjats bra känns det välförtjänt.

Böjelsen att vara vaken, att ha koll, KAN även vara det som hindrat mig från att bli alkoholist. Tycker nämligen inte om att tappa kontrollen, gillar inte att bli lullig, velig, se dubbelt, vara yr och må illa. Har aldrig förstått den som njuter av en fylla.

Inte så att jag är präktig, inte alls. Vi är bara olika. En period vaknade jag alltid tidigt på grund av stress. Rusade runt i huset , tände upp och drog igång dagen med jobb och plikter, gärna klockan fem. Löjligt!

Nu är det lugnare, flera koppar cappuccino, sudoku, radio… inget jobb före åtta-nio. But I’m alive!

Husbonden påstår att han alltid varit morgonpigg. Hm… men han sover gärna två timmar längre än jag. Men så är han vaken hela dagen och jobbar hårt. Säkert mycket sunt.

Om man är pigg när man vaknar, är man morgonpigg då?

Läser i bladet (AB) att "designprinsen" Carl Philip köpt sig (ja, hovet då) en specialsydd starta-eget-kurs på Frans Schartaus handelsinstitut i Kungliga Hufvudstaden.  Utan antagningskrav eftersom det inte är en ordinarie utbildning. Så är det när man är född med pengar och möjligheter, bara att beställa och hoppa in.

Tänk så många andra ungdomar som skulle behövt en liknande kurs, men inte har råd. Och varför ska prinsen ska starta eget över huvud taget? Han har ju redan sin försörjning klar. "Åt den som har ska varda givet." Lukas 8:18.

Har bilar midja? Robert Collin (Aftonbladet) analyserar Volvo XC60 D5 (vilka modellnamn…!) sålunda: "För organiskt, för böljande, för hög midjelinje". Håhå, jaja. Vet bara två gamla bilmodeller som möjligen kunde sägas ha midja, DKW:n och VW-bubblan. Det var då det, men nu…?

För övrigt gläds vi åt Peter Forsbergs comeback i NHL. Måtte foten hålla! Han är en sån fin kille.

Med marsnaren bitande i skinnet frös alla utomhusaktiviteter inne. Trots tre plusgrader huttrade vi. Dock sken solen och vi drog till Grannbyn för beställning av markiser... äntligen. Förra året var vi för sent ute och drabbades av evighetslånga köer. Hundarna blev glada för utflykten, ett avbrott i vardagen.

Att välja tyg var inte svårt, det var gjort på ett ögonblick. Två nya markiser och fyra längder tyg för utbyte av de gamla. Husbonden har för avsikt att byta tyget själv. Jag tror honom.

Byggvaruhuset lockar alltid till köp av annat. Vi kom hem med bilen full av dessertskedar, pastakokare (som jag inte vet hur man använder), mixer (nästan bara för att den är röd) och ett par kuddar. Största vitsen med detta var att Husbondens famn redan var  full när verktygsavdelningen passerades, hihi. Medfördes pizza på hemvägen.

Det ÄR bra med vintergrader på nätterna. Bra för naturen. Växterna får vila lite till. Bara att gilla läget. "Först marsnaren, sedan påskharen...";-0.

Vinden har dock redan vänt till plusgrader, sydvindar och snöfall i kväll. Känns bättre.

Påskris med fjädrar är på plats, för första gången på detta vis. Blev inte klart förrän framåt kvällen, därav bild utan lyster.

Tack vare denna utflykt blev inga andra sysslor på listan gjorda. Där står fortfarande 1) strykning av stora vita duken (saknar mangel), 2) frosta av frysen, 3) torka äggskal (till fåglar), 4) fotvård (ej på fåglar), 5) städa skrivbordet. 

"Det som inte blir gjort före tolv på dagen blir det inget med", så sant som det är sagt. På detta vis har strykbrädan stått framme en hel vecka. Nu står den kvar där tills jobbet blir gjort!

Äntligen parar de sig, Lillis och Isabell. Detta är stort! Efter fjolårets triangeldrama (läs HÄR och några dagar senare i maj) fick de ju aldrig till det.

Mellis lade sig då i hela spektaklet och gjorde anspråk på sin bror Lillis. När vi slutligen satte Lillis och Isabell tillsammans i egen kupé var de så störda att det aldrig blev något av. Dock etablerades en relation. När de återvände till flocken var de ett s.k sympatipar, ett par som håller ihop men aldrig häckat. Endast par som haft en kull ungar kallas häckpar.

När jag skulle in i fågelhuset med redskap idag hörde jag små glatt kvidande läten från nymferna så jag tassade försiktigt. (Förlåt här blir det kanske lite opassande...) Där satt de och parade sig, hellegod, och övriga flocken tittade på. Stängde dörren för att låta dem bli klara. Var just då osäker på om det verkligen var just dom två… men det var det. Himla trevligt.

Thomas och Lili har hemliga bestyr i en holk. Det är alltid någon av dem inne i holken, sannolikt med ägg. Thomas verkar ha spolat sin andrafru Sussi som förut både lagt ägg och ruvat tillsammans med sin tvillingsyster. I sådana fall brukar bara den ena honan få mata ungarna och det kan ju tänkas att Sussi tröttnat på att spela andrafiolen…. vem vet. Det klarnar efter hand.

Det gröna papegojparet håller också fast vid sitt projekt i holken. De saknas alltid en grön... hoppfullt.

Inte mindre än tre ekorrar besökte fågelbordet i parken i morse. Såg först en som närmade sig trädvägen och rann fram på nya promenadgrenar eftersom granen fälldes igår.

Plötsligt dök en andra korre upp och följde efter. När jag såg den tredje var jag tvungen att extrakolla… jo, de var tre! En stund satt två ekorrar samtidigt i fågelbordet och smörjde kråset. Talgoxarna smög fram intill och samsades om maten.

Nya frissan (nej, nygamla) klarade testet och åstadkom precis en sådan frisyr jag ville ha och visade med mina foton från särskilt lyckade klippningar.

- Detta fick du till bra, sa jag.

- Du hade ju med dig så bra 'mönster', sa hon.

Besöket blev dock dyrare än beräknat, men jag beställde en tid till så jag får tid att tänka över om det är värt det.

Fick uppsöka toan på Byn innan jag kunde handla. Drar alltid till Vårdcentralen för att uträtta detta ståndsmässigt. Om någon ifrågasätter beteendet hävdar jag stamkundsstatus, hehe. Hade tänkt dra omkring på Byn i det soliga vårvädret men isvinden ÄR bitande. Här gäller att ha varmt om ryggen för att inte få återfall. Ångrade mig och drog hem till kaminvärmen på stört.

Även Husbonden fick efter uppsättning av fågelholkar nog av isvind och hagel. När vi fått upp värmen och intagit ljuvliga gårdagsrester med stekt lever kände vi oss redo för ny utflykt och drog till Väninnans med semlor för en trevlig pratstund innan kvällspasset hos djuren (utan hundar = löpning). Det var verkligen längesen vi sågs mellan åtta ögon, eller tio om Toste inräknas. Han var såå lycklig efter stygntagningen och spelade upp alla pajaskonster på en gång.

Hade äntligen kameran med till ödeträdgårdens snödroppar.

Toste går från klarhet till klarhet. Han har idag varit hur duktig som helst. Stygnen efter operationen är tagna – utan sedering, vilket är stort när det gäller honom. Det måste vara ett tecken på att han blivit väl behandlad på djursjukhuset, han brukar annars stressfälla hos veterinären.

Tostes Matte avlämnade telefonrapport. Konvalescenten mår finfint men dras med några sviter efter sin traumatiska upplevelse av "medicinförgiftning", sjukhusvistelse och operation. Nu ska han leva på medicinskt foder (för högt njurvärde) och hoppeligen må bättre och bättre. Vi avvaktar med besök av kompisarna enär våran Sigrid löper. Krya på sig, Skoglar Toste!

En vacker och alldeles ny bjällerklang hördes över nejden i jämna intervaller när hackspetten trummade på grannens flaggstångsknopp! Hur i hela friden han kunde hålla sig fast där begriper jag inte men han har hittat ett alldeles eget sound.

Säsongens sista träd fälldes, en gran. Tyvärr det som ekorren och fåglarna gillar vid fågelbordet men… nu var vi trötta på att klippa uthängande grenar över vägen. Husbonden körde sågen och jag styrde med rep så det inte skulle hamna på staketet. Kvistning och kapning i ilfart medan det låg fällt över vägen och hindrade trafik. Det ena spänningsmomentet på det andra… vi hann.

I morgon testas ny frissa. Lite pirrigt. Kostnad: 85 kronor dyrare än min vanliga i Grannbyn, men skillnaden blir bara 35 kr om man räknar bort reskostnaden.  Skälet är inte miljöhänsyn. Nej, jag är bara störd av trixandet för att undgå hamna under saxen hos den praktikant som fördärvade min frisyr i somras. Hon är nämligen kvar på salongen i två år. Fasa!

Nya frissan är känd, nygammal om så vill. Gick där för sisådär 20 år sen innan nya vanor erövrades så vederbörande är åtminstone ingen praktikant. Planeraren i mig har plockat fram foton på lyckade klippningar för att visa hur jag vill ha det. Är man som jag utrustad med stjälvstripigt babyhår blir även nåt så enkelt som vanlig klippning till en känslig historia men det kan knappast bli värre än vad praktikanten ställde till i fjol.