Mänsklig idioti har fördärvat Earth Planet istället för att vårda den.

Mänsklig idioti tycks sakna gränser.

Ewas blogg i går gjorde mig uppmärksam på vad som hände i Sydney när man genomförde Den Stora Släckningen i går kväll "som en signal till  världens ledare att ta klimathotet på allra största allvar".

Och... vad gjorde de efteråt när allt tändes igen?

Firade jippot med ett hejdundrande miljöfarligt fyrverkeri!

Man tar sig för pannan... Och hur tolkar världens ledare detta, tro? Vad ger det för signaler? Vem ska alls ta detta jippo på allvar?

Världens ledare skrattar förstås åt dessa inkompetenta idioter som inte vet vad de demonstrerar mot. Ewa har bilden på spektaklet.

Utgrävningarna i hemmet leder till nya fynd. Fann några foton (1970) på den prickiga cirkushästen Maverick som köptes av min dåvarande arbetskamrat, engelska Pat Smith (vad annars...), som praktiserade i Sverige under utbildning till landskapsarkitekt. Pat är hon med den stiliga hållningen, typiskt engelsk ut i fingerspetsarna. Intill sitter jag på Ingrid med lantligt hängig cowboystil, som det kan bli när man inte drillats i rytteriets ädla konst utan envisas vara autodidakt. Har alltid fallit för gudabenådat snälla men lite trista hästar. Som Ingrid. Bara namnet…

Maverick var av knabstrup-typ och hade jobbat som cirkushäst. När kommunikationsproblem uppstod löste Maverick detta genom att istället göra cirkuskonster lite nu och då till allmän förnöjelse. En mycket charmig och intelligent häst.

Knabstruppern får sägas vara lite speciell. Den har sitt ursprung i Danmark med anor från 1800-talet. Används till rid- och sporthäst, körning, lite western och cirkus. Färgen som minst sagt är speciell heter tigrerad, INTE prickig. En senare tolkning till benämningen sägs vara att "jaguar heter 'tigre' på spanska". Knabstruppern är både en ras och en färg. En lång rad olika hästraser godtas för inkorsning.

För knabstruppern föreskrivs ingen bestämd storlek men man vill helst att den ligger mellan 148 - 165 cm i mankhöjd.

---- 

Har också hittat några gamla almanackor från min farmartid och sitter här alldeles matt. Vad jag höll igång! Får kanske återkomma till dessa.

Första dagen med sommartid består alltid av ett enda velande med klockor från början till slut. Eftersom vi haft sommartid i 28 år har man lärt sig åt vilket håll klockan ska vridas men det förföljer mig hela dagen. Att ställa om alla tiduren i fågelhuset är en särskild procedur och där får man ha huvudet med sig eftersom fåglarna inte ska gå upp varken tidigare eller senare utan följa normaltiden. Undra på att man blir snurrig. Videon är ännu inte omställd och inte bilen.

När sommartiden inleddes 1980 jobbade jag som nattvakt och jag minns att en av killarna vägrade gå med på sommartid. Han behöll normaltiden på sitt armbandsur. Undrar om han gör så än…?

Husbonden har jobbat med byte av markistygerna. Upptäcker att vi tagit lite galna mått. Ingen talar om för en vilka mått som ska tas när man beställer så vi gjorde några kvalificerade gissningar. Således är de för korta, men går ändå mycket bra att använda (fast det retar oss). Ett par är alldeles för breda så det får vi fixa på nåt sätt. Mot betalning förstås…! Man blir så trött.

Mot kvällen drog vi till Pappa som behövde hjälp med lite ommöblering i sovrummet. Tankarna mognar till beslut efter att han bott in sig. Resultatet blev till största förnöjelse. Det tyckte vi allihop. Så var det omställning av hans klockor också...

Snön försvann här under dagen som i ett trollslag. Fler tranor siktades mot blyertsgrå himmel. Ett par starar flyttade in i en av våra holkar. Undrar om de var födda i den?

"Och se så många blommor som redan slagit ut på ängen"...! Krokusen tog vid där de var före snön. Ett antal påskliljor ser ut att kunna bli något av. Och livet känns med ens lite lättare. Mjukstartade med 4 km-rundan efter snöstrejken.