Fågelperspektiv

Alla inlägg den 15 mars 2008

Av Margus - 15 mars 2008 22:08

Så har man genomlidit detta upphaussade skrikande som Melodifestivalen numera utgör. Från Lilla Huset på Prärien anses samfällt att RÄTT lått vann! Grattis Perelli! En värdig vinnare konstaterar vi nöjt. Låten Hero kan man ju till och med hoppas på i Belgrad.


Följer aldrig deltävlingarna nuförtiden. Orkar inte med mer än ett skrikjippo. Anser inte heller att den musikaliska kvalitéten motsvarar den upphaussade stämningen. Men det hör ju till allmänbildningen att kolla finalen, ja... är nästan en skyldighet, en plikt. Fast jag somnar alltid under röstningen.


Våra favoriter utöver vinnaren var väl BWO och Nordman. Men vad var Christer Sjögrens bidrag för något? Han gjorde väl vad han kunde, stackar'n men något banalare får man leta efter. Hur som helst utgör Kristian Luuk den största behållningen. Han är suverän!

Av Margus - 15 mars 2008 19:53


Kristdemokraterna (kd) vill lagstifta om tvång att hjälpa en medmänniska i nöd. Klart vi ska göra detta, men det är väl snarare empati, medkänsla, något som måste komma inifrån och inte kan kommenderas fram. Inte ens med hot om straff.

Skulle inte tvång med risk för åtal snarare få folk att verkligen lägga benen på ryggen för att inte bli ifrågasatta?


Tänk, att det gått så långt att man diskuterar lagstiftning för att folk ska hjälpa skadade och förhindra brott! Vill hellre tänka så här när det gäller begreppen:

  • "Empati betyder medkänsla eller inlevelse, det betecknar i allmänhet en förmåga att föreställa sig själv i en annan människas eller annan levande varelses situation". (enligt Wikipedia/Susning.se)
  • "Civilkurage är förmågan att upprätthålla sin åsikt, eller sitt agerande, trots att det inte är populär i det aktuella sällskapet." (enligt Wikipedia/Susning.se)

I vårt hårda samhälle som envist hävdar den egna individen mot omgivningen är det inte konstigt att medkänslan för medmänniskorna försvunnit. Skolungdom har av marknadsliberaler i årtionden uppmuntrats att armbåga sig fram, slåss för sin rätt, kräva respekt och "go for it". Tänkvärt.



Hur återfå empatin?

Undervisning i skolan om moral och etik är ett sätt. Uppfostran är ett annat. Föräldrar kan inte abdikera från sin uppfostrarroll, men hur klara den på ett naturligt sätt när man bara umgås med sina barn en kort stund mellan dagis och läggdags?


Kristendomsundervisning med Jesu liknelser om hur en god människa bör uppträda är fina rättesnören. Kristendomen har med tio guds bud lagt grund för stora delar i vår lagstiftning: du ska inte stjäla, inte dräpa, inte begå äktenskapsbrott, inte ljuga osv. Många fina regler där. Så långt medkänslan.



Hur återfå civilkuraget?

Som liten fick jag lära mig att genast erkänna ett busstreck och ta skammen och straffet. Det skulle ge gott samvete, hette det. Och det gjorde det! Man fick lära sig stå upp för vad man gjort. Det ger civilkurage.

Jag kunde inte få allt som "alla andra hade" för vi hade inte råd. Fick lära mig leva med det och stå upp för det. Det ger också civilkurage.


På den tiden tog vuxna del i det uppväxande släktets fostran. Vuxna brydde sig om vilket sorts samhälle man ville ha. Barn kom inte undan med dumheter och sabotage. Genast ryckte en vuxen ut och rättade till "så där gör man inte". Sånt händer inte nu. Skulle någon göra så idag blev den väl stenad...


Därtill var föräldrar betalningsskyldiga när barnen hade sönder glasrutor, saboterade eller stal. Det innebar att barn förmanades att hålla sig i skinnet, för mamma och pappa hade inte råd att betala. Den skyldigheten är borta.

Det fanns mycket som var bra förr och som kan vara värt att återinföra i anpassad form. Jag tror mer på uppfostran och undervisning i de här frågorna än lag och straff.

Av Margus - 15 mars 2008 09:57

Som liten fick jag höra att jag var ämnad åt lillprinsen Carl Gustaf. Inte från mina föräldrar, tack och lov, men från "faster". Hon var egentligen pappas faster och hade åldern inne för Svensk Damtidning* som hon prenumererade på. Den lille kronprinsen råkade vara ungefär i min ålder och hela landet frossade i prinsfeber. Så ock "faster" som dreglade över SD:s alla bilder på den efterlängtade arvprinsen. (Så många bilder man tvingats se på detta vackra barn!)


Så löjligt, tyckte jag. Störtlöjligt. Och slog för mig med händer och fötter. Men "faster" hade sina drömmar om "sin lilla prinsessa"...

Undrar hur många andra flickor i min ålder på den tiden som också ansågs ämnade för prinsen...?


Hur som helst har ju alla små flickor sina prinsessperioder, eller hade då i alla fall. Det skulle kanske jag också haft om det inte varit för "faster". Hon förekom min egen fantasi och med ens blev prinsessidéerna bara besvärande. Jag menar... prinsessa kunde kanske varit ok, men bortlovad åt en vilt främmande prins redan i ung ålder...! Det vände sig i magen på mig av vämjelse, så liten jag var.


Så när "faster" lockat (hon var ju frisörska) mitt vanligen spikraka hår till "prinsesslockar" sparkade jag bakut. Nä, jag ville fortsätta vara rakhårig, om det nu hängde på det. Och så blev det. Man är väl rebell...

* Svensk Damtidning har ett arkiv och många länkar till allt som rör kunglighet, om man är intresserad av det. Bild på lillprinsen lånad därifrån.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Mars 2008 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards