Nu har vi garderat oss. Husbonden ska till jobbet tidigt i morgon bitti och ta med tunna pannkakor från frysen. Vi kom på detta när vi gjorde kvällskaffe. Dialogen som utspann sig:

- Jag ska ha pannkakor med i morgon.

- Säg till mig om en stund ifall jag går härifrån, (rörandes i cappuccino, mumlandes...) pannkakor, pannkakor, pannkakor…

- Jag tar fram dem nu när jag hämtar brödet.

- Vi lägger dem i kylen över natten, eller hur?

- Men jag kan glömma dem där.

- Vi tar fram matlådan och lägger den tom på diskbänken, så kommer du ihåg.

Så där är det att komma upp i mogen ålder. Risken att glömma är överhängande. Alltid.

Hela, hela tiden får man överlista sig själv. Lägga ut mentala fällor att snava på. Minera morgonsysslorna med påminnelser. Hellre en för mycket än för få.

----

Mitt eget ständigt återkommande problem är frågan "låste jag dörren". Har kommit på ett smart sätt. Tycker jag själv. Jag pratar för mig själv. Min hjärna klarar numera inte för många intryck i taget. Det där med 'split vision' och simultanförmåga är numera ett minne blott (hehe).

För mig är det strängeligen förbjudet att tänka på mer än en sak i taget, dvs. när jag ska göra något viktigt som t.ex att låsa dörren när jag åker hemifrån.

Jag måste titta på det jag gör, tänka på det jag gör och helst även verbalisera det hela samtidigt. Således tittar jag på när nyckeln vrider om låset och tänker enbart på nyckeln just då, samt säger högt och ljudligt "nu låser jag dörren". Samma procedur vid fågelhuset och vad det än gäller. "Nu tar jag med mig kameran, väskan…" eller vad det nu är. Det funkar. Garanterat garderat.

Det gäller bara att komma ihåg att göra precis så också...

Tänk att det gått ett helt år! Oftast har det flutit på bra men visst har det funnits gånger man misströstat. Som t.ex i somras när datorn pajade och var borta i fyra månader! Vi löste det "professoriskt" med reservardatorn och långa sladdar så att det slapp vara tomt i bloggen.

Målsättningen var åtminstone ett inlägg om dagen vilket har hållit i princip, bortsett från datorstrul då.

Två pärmar har det blivit, knôkfulla med utskrifter av mina inlägg (se bilden). Faktiskt roligt att kunna titta igenom då och då. För att inte tala om när man letar efter något, hur var det nu med det eller det...

Är också glad åt att jag redan tidigt skapade kategorier för inläggen, det skulle ha varit betydligt jobbigare nu. Oerhört praktiskt med dessa.

Startade bloggen mest för att komma igång med skrivandet igen. Var utbränd hösten innan och satt här som en zombie med afasi, ja, det var i alla fall känslan. Ordförrådet kändes tömt, koncentrationen på noll, fick leta efter orden. Varje mening var jobbig.

Sen lossnade det mer och mer allt eftersom, men utbrändhet blir man aldrig fri från. Det kommer tillbaka var gång det "händer för mycket" i ens liv. Har också lärt mig hantera det bättre. Ta det lugnt, vila, "stänga av" flödet, slå av på "kraven" - inte minst sina egna, säga nej till andra och sig själv etc.

Tack alla besökare som tittar in, nya såväl som gamla! Tack för trevliga kommentarer! Det piggar upp. Så nu börjar jag på tredje pärmen, och rullar vidare då... Väl mött.