Den där kvinnodagen drog igång livsandarna. Härliga vittnesmål om tuff kvinnokamp ur verkliga livet har avlagts i kommentarerna till mina inlägg 7 och 10 mars. Vågar man hoppas att våra yngre medsystrar inser vikten av att fortsätta kampen? Den är inte över på länge än.

Själv spann jag loss i nostalgiminnen när den beställda CD:n med sånger från 1970-talets kvinnorörelse anlände i middags. Konvolutet har en härlig bild från den tiden. Texten på deras plakat gäller än i dag. Så långsamt går det.

(foto Claes Löfgren, MNW:s arkiv)

Och vilken lycka! CD:n innehöll även sångtexterna som jag saknat så!

Text till Befrielsen är nära: Margareta Garpe/Suzanne Osten, Musik: Gunnar Edander. Från Jösses flickor, 1975.

Så här sjöng vi alltså på tidigt 1970-tal:

Befrielsen är nära

tiden är nu mogen.

Nu vaknar vi kvinnor.

Å, alla kära systrar
dagen är äntligen här

Då vi ger varandra stöd
att ta det stora steget
att klara av vårt sista prov
fram till rosor och bröd
åt var och en efter dens behov.

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?

Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Och en dag ska barnen säga:

"tack mödrar det gjorde ni bra".

Ja, en dag ska barnen säga:

"denna mänskliga värld vill vi ha."

Men, kan vi? Vill vi? Törs vi?

Ja, vi kan! Vi vill! Vi törs!

Stora vita duken är äntligen struken och vikt.

Milde tid vad det var lätt när man väl kom igång... trots all dänkning på liten strykbräda.

Men så är det när tröttnojan sätter åt. Allt känns oöverstigligt, och sen ... som inkentinken.

Här krånglade bloggagratis mer än lovligt. *sur* Fick fälla in lilla bilden till slut.

Krokus och påkliljeknopp på gång i rabatten.

Ett annat vårtecken är att Husbonden följde med på dagens promenad vilken därmed blev längre än vanligt , hela åtta kilometer.