En alldeles ny blogg har startats, upplåten för Drabbades Egna Vittnesmål om hur Försäkringskassan hanterat de sjuka. Bloggen är öppen för läsarnas egna berättelser. Ett fantastiskt bra initiativ. De sjuka orkar snart inte berätta sin historia en enda gång till, efter att ha valsat runt bland läkare, handläggare (som ständigt byts...!) och igenom hela det sjuka systemet.

När övriga medier inte tar in deras många, många hårresande historier är detta ett genialiskt sätt att INTE låta de drabbades vittnesmål tystna eller falla i glömska. Här kan de ligga till allas beskådan i evighet och, hoppas jag, bli till ett uppslagsverk i statens psykiska terror mot medborgarna och om hur man konfiskerat människors rättmätiga ersättningar från vår allmänna sjukförsäkring.

Bloggen kallas FK Upprop och hittas HÄR.

Ooops... plötsligt hoppade kvigan,

och vad kom fram under henne,

en hare flydde mig på stigen.

Vi har funnit en lösning för bråkstaken Nacka i vår kanarievärld. Nacka har humör och platsade inte i Pavarottis harem. Bruno håller en låg profil och Loa har lagt ner alla ambitioner, men Nacka fick avvisas till nymfvoljären nu i häckningstider. Där har han bott ett tag men med siktet helt inställt på pappa Pavarotti som han tydligen vill förpassa till ett mycket varmt ställe.

Nacka bor sedan idag i Reservburen, tyvärr med uppsikt över Pavarotti men med sällskap av Gretchen och Minnie-Mini. Nu får han visa om han har en äkta instinkt för överlevnad, dvs. fortplantning, eller om han bara är en bråkstake. Upp till bevis!

Om vi tidigare vetat vad vi nu vet, dvs. att en del hanar kan vara särskilt svåra att ha ihop - trots stort utrymme, skulle vi behållit många fler av fjolårets vackra hanar. De kunde hållit varann sällskap i "stutabåset" inne hos nymferna. Ååå, vad jag saknar dem allihop och vi har ju faktiskt utrymme för dem. Så... nu har vi lärt oss det. "För sent ska syndarn vakna", heter det ju.

---

Helmut har två bebisar i sitt bo och Googles har en unge, såvitt vi ser. Pavarotti deltar i matningen. Moderskapet hindrar tydligen inte honorna från att susa ut i utevoljären när tillfälle ges.

Risfågelholkarna inspekterades idag och där fanns två x två ungar i skilda holkar bland en jäkla massa ägg. Vi håller tummen och hoppas de löser allt lika bra som i fjol.

Fantastiskt, underbart, så duktigt och … så himla roligt!

Är så glad för Susanna Kallur, hela Sveriges lilla fästmö, som äntligen slog världsrekord i 60 m häck inomhus.

När jag hörde nyheten fällde jag några glädjetårar. Man är ju så förtjust i henne, den underbara tjejen. Det är hon värd!

Tiden 7,68 lyder det nya världsrekordet som just idag i Karlsruhe knäckte Ludmila Engquists 18 år gamla rekord från 1990 med en hundradels sekund. Lycka till i OS, tjejen!

---

Jisses, en sån lyckad helg. Min andra idol, den unga sångerskan Amy Diamond, gick vidare till Melodifestivalen. Hurra för henne! Såg inte tävlingen för det brukar vara så mycket skräpmusik i deltävlingarna. Väntar till stora finalen och då får jag höra och se henne! Det blir kalas.

Egenkligen… !?

Egentligen finns inget ord som heter egenkligen, men man hör och läser det allt oftare och språkforskarna verkar inte direkt upprörda. Visst är det ledsamt och respektlöst att slarva så med vårt språk. "Egentligen uttalas /e'jän:tligen/" enligt Frågelådan hos Språkrådet (en utmärkt sajt).

Är utvecklingen likadan världen över borde den konsonantrika tjeckiskan snart raderas ut. Ta t.ex de tjeckiska hockeyspelarna Jan Hrbaty, Ivan Hlinka, Jiri Hrdina, Petr Vlk, den senare skämtsamt kallad "konsonantmannen" av kommentatorn Arne Hegerfors.

Språken är som dom är, det är kul och värdefullt och man måste bjuda till, menar jag. Sportkommentatorerna är föredömen och ett bevis för att det faktiskt GÅR. De bjuder till och bemödar sig i varje stund att ge de rätta uttalen på varje deltagare.

Förr var kolleger och ärter rätt. Nu har kollegor och ärtor tagit över, och det är ingen idé att kämpa emot längre. Man kan ju bli betraktad som icke språkkunnig... Om nån bryr sig…?

Häromdagen hörde jag en liten kocka på radion som var så till sig över att vara med så att hon med en femårings röst använde "grönsakor" i sin rätt… Så det kan bli…!

Värre är det nog att allt fler säger interjuv... Även journalister! Intervju är ju ett ord som just journalister har anledning att använda ...ofta. Säger man inte interju, så är det interjuv, i ett, i ett. Det var faktiskt länge sedan jag hörde det rätta intervju uttalat. Språkrådets Frågelåda vill inte veta av de felaktiga stavningarna när jag testar, tack och lov. Skönt att någon håller ställningarna.

Intervju kommer ju från engelskans interview och jag är övertygad om att de flesta unga säger rätt …på engelska. Vi ska ju vara så globala numera...

För att inte tala om en intervjuad företagsledare i 30-35-årsåldern (som dom ju är numera) som ideligen sa ordet "vettere" i varje mening. Och det gick så snabbt så det blev mest "vtre" varje gång. Jag satt storögd i bilen och glodde på radion, trodde inte mina öron. Vad säger människan? Vad är detta? Ofta kom det två gånger i följd också "vtre, vtre" och faktiskt även tre gånger "vtre, vtre vtre". (Då gick det bra med konsonanter…!) Detta blev riktigt störande. Bloggens läsare har förstås redan räknat ut att det handlar om det lilla uttrycket "vad heter det" som framför allt yngre personer sticker in när de funderar över nästa ord.

Jag tror inte den företagsledaren är kvar på sitt jobb, faktiskt.

Frysen är laddad med köttfärsbiffar. Äntligen blev dom gjorda! Både köttfärssås och starka biffar inom en veckas tid... hmm, det tar sig.

Efter en längre period som zombie funkar hjärnan lite bättre även om energin är dämpad... anden är svag, men köttet villigt, hehehe.

Mina Starka biffar är nåt jag vanligen försöker ha i frysen. Själv gör jag stor sats på 1 kg färs och får ut 24 biffar, men receptet nedan är för 400 gram ifall någon blir sugen att pröva. Det låter väldigt starkt när man hör ingredienserna, men för mig som inte mäktar med peperoni, tacos och salsa och sånt är dessa milda i jämförelse.

 Ingredienser, 4 port:   

400 gr blandfärs,

2 äggulor,

1 - 1½ tsk salt, 

2 krm svartpeppar,

2 tsk potatismjöl,

3 msk finhackad rödlök,

2 msk finhackad kapris,

2 msk finhackad saltgurka,

1 dl grädde.

---

Härligt väder under promenaden idag, jippie, och för varje dag som går närmar vi oss mars. Den vinter som skulle kunna dyka upp nu kan inte bli långvarig. Det känns trösterikt.

Trösterikt är det också att vädra åsikter och insikter med Väninnan i telefon. Härligt att ha någon likasinnad att ventilera samhällets och egna tillkortakommanden med. Våra samtal böljar fram och åter, mycket blir avhandlat och löst. Vilken underbar uppfinning telefonen är. Thanks to Graham Bell!

Trösterikt även att kunna ge bonusdottern råd i vilsna stunder medelst samma finurliga uppfinning. Och sen undrar man vart tiden tagit vägen...! Att prata i telefon tar väldigt mycket tid, men jag har blivit bättre... eller ...sämre (hur säger man nu ?) på detta. Förr om åren gick apparaten varm i ett, i ett.

Känslorna svallar ännu hett hos papegojorna vars bestyr mer påminner om partnerbyte. Dom är alla så lika att man inte vet säkert, vi har fyra gröna och fyra blå. Förut höll de ihop färgmässigt i paren, men nu har den luggslitne Papageno (längst ned i bild) fått sällskap av en gullig blå tjej som månar om hans blessyrer. Han tar motvilligt emot karesserna enär det nog ömmar från hans bula där han bokstavligt fått på skallen.

Den Luggslitne, nu kallad Skorpan (sårskorpan), har nog bestulits på sin fru Mamageno. Det är troligen inte så grymt som det låter ty lessonpapegojor lär inte vara så partrogna som t.ex nymfkakaduor. Har det sagts oss... vår erfarenhet är inte så omfattande, vi ser bara det vi ser.

Iakttog dem idag när jag tvättade reservburen som länge stått tom (puuuh, mycket damm var det).

Jo, Skorpan pysslas om av den blå tjejen som trycker sin lilla kropp tätt intill hans, flyttar sina små fötter i sidled med små, små steg tills det inte går att komma närmare. Hon är för söt när hon trycker sig emot och tittar honom i ansiktet; "bry dig inte om dom andra, du har ju mej". Hon pussar honom på näbben, lägger huvudet på sned och gör sig så intagande hon kan. Jag smälter vid åsynen.

Det var en populär utegångsdag för alla. Papegojorna brukar inte gilla annat än sol och värme men stack ändå ut i det milda grådiset. Skönt för somliga att få slippa åsynen av varann en stund. Svalkande duggregn kanske lindrar mot bulan…? Trist när de bråkar men de har så gott om plats att de bör kunna göra upp om relationerna själva. Särskilt när det inte är högsäsong för häckning, det var bara den där rackarns kokosnöten som startade alltihop. Sist och slutligen är det ju tjejerna som avgör vem de vill ha och Lilla Blå har kanske gjort sitt val. Vi får se…

Ännu en händelserik dag... ooo, så trött...    Proppen ur... go'natt!

Husbondens vårkänslor yttrar sig på detta speciella vis. Vinterns påtvingade stillestånd är då rakt inget för honom. Fram med motorsågen bara! Nu ska här bli ved till nästa säsong. En lycklig Husbonde är guld värt, även om han knoppar in i tv-soffan till kvällen efter det plötsliga syretillskottet. Knoppar på kvistar till både fåglar och marsvin är rena bonusen. 

Nu blir det mer av den här varan framöver. Det finns gott om asp i Parken som ska fällas, samt ett par stora tallar och björkar.

A man's gotta do what a man's gotta do, ... but a woman's work is never done" (en man måste göra vad en man måste göra... men en kvinnas arbete blir aldrig färdigt), om travestin ursäktas.