Ulrik och Sigrid leker (teckning efter foto)

 ------

Apropå hundar så har Toste opererats idag, allt har gått väl. Hemgång i morgon. Och bonusdottern lyckades sälja bostadsrätten, har flyttat till hus och blivit utmattad av bärande, sorterande och städande. Och själv är jag jättetrött - UTAN att ha flyttat. Kisar genom smala springor, orkar varken läsa eller se på tv. Stora Friheten kanske har slagit till. Så mycket man vill göra att det blir kortslutning.

- "Nä, dom här korten är nog inte godkända. Du har ju glasögonen på. Det är reflexer."

Mona suckade djupt. Mona lever i fel århundrade. Hon hade med stor möda tagit sig till Vägverket för fotografering inför körkortsförnyelsen. Det stod så på brevet.

Ett tag var det stränga påbud att örat skulle synas på fotot. Helt nyss dög det inte med fotografer längre utan Polisen skulle ta korten.

Det hade Mona helt säkert hört, och tänkte väl det var i tidens anda med nya besked. Igen. Hon löd villigt. Letade i telefonkatalogen efter Vägverket flera mil bort. Tog sig dit med viss möda. Och fann… en fotoautomat…!!

I den trånga kuren beskrev en röst från taket hur det skulle gå till, att stolen skulle snurras upp eller ned så att ögonen hamnar i höjd med markeringarna på en spegel, att man skulle sitta still när kortet togs.

Mona snurrade och prövade, snurrade och prövade. Hon följde rösten lydigt. "Nu tas första kortet". "Nu tas andra kortet". "Nu tas tredje kortet" osv.

Man lever i fel århundrade, tänkte hon trött. Less på alla förändringar och automatiska röster. Och aldrig får man svar på sina frågor…

Äntligen var Mona klar. Pustade ut och gick till personalen med korten vilka kritiserades för glasögonreflexerna.

- "Jamen, rösten sa inget om glasögon", försökte Mona.

- "Jo-odå, den tjatar om glasögon heeela tiden."

Mona suckade. Det var nog när jag snurrade på stolen som värst, tänkte hon för sig själv medan personalen till slut godkände reflexerna i allafall. Mona upplystes också om att det HADE gått bra med foton från fotograf. Hon hade missförstått. All möda i onödan.

På väg ut mötte hon en man som fått bakläxa på sina foton. Han hade slarvat med höjden på stolen. Ögonen var på fel nivå.

- "Vi lever i fel århundrade, du och jag", sa hon.