Dagens höjdpunkter i fågelhuset lät sig knappt fångas med kameran.

Mer än så här syns inte av kanarieungarna den första tiden. Huvudet som lyfts mot en förmodad mor dalar snabbt igen. Tre ungar finns i boet, en vecka gamla ungefär.

När mamma eller pappa kommer blir det annat ljud i skällan. Då både hörs och syns de för en kort stund.

Halsarna sträcks upp som tulpaner i rabatten.  Helmut matar, Greta Garbo håller koll.

Sebrafinkarnas ungar är grå och gråsvarta rakt igenom, ett utmärkt kamouflage. Vackra tycker jag. Denna kom ut ur boet med ett syskon idag, cirka tre veckor gamla.

Planeringen bröt samman redan i morse när det stod klart för mig att bokföringen skulle avslutas just idag. Men det var det värt! Sen var jag som fastnaglad vid datorn.

Framåt femsnåret var det klart och jag drog ut i skymningen på en rask promenad i en allt kyligare kväll. Halvmånen lyste min väg hemåt. Glömde reflexvästen men det spelar ingen roll. På mitt grusvägsrace kommer bara bonden på sin traktor och några andra spridda grannar... om ens det. Och dem ser jag långt före de ser mig.

Inne hos fåglarna hade två sebrafinkungar kommit ut ur sitt bo. Skulle just till att kolla Helmuts ungar och plötsligt satt de där mitt i vägen. En glad överraskning. Undrar vem som blev mest paff, de eller jag? Ännu gladare blev jag när Helmuts bebisar visade sig vara tre istället för två som jag först trodde. Nacki och Orange ligger i nya bon, vi hoppas bättre på dem än det som först misslyckades.

Tja... så var bokföringen klar. Bara så där. Som att knäppa med fingrarna. Så går det när revisorn griper in. Och som jag har gruvat mig för detta, och väntat och väntat. "Gör så, gör så och så..." sa han. Och jag följde en lång lista. Allt skulle nollas, bostadsrättsföreningen avslutas efter ett år i likvidation, fastigheten är såld.

I hela 18 år har jag jobbat med den. Först som ordförande när vi flyttade in, sen som ekonomisk förvaltare när vi flyttade därifrån. Det var jättekul i många år. Har lärt mig massor, bokföring och redovisning till exempel, lagar och förordningar.

Efter att Svenska Stålbadet på 1990-talet var över och banken skrivit ner lånen fanns det en god chans att det skulle kunna gå uppåt... men osämja och split utbröt. De sista åren var vidriga även om jag haft det på avstånd. Nu har man bara längtat efter att lägga det hela bakom sig. Det enda jag saknar är lönen. Bara sjukpensionen kvar.

Nu återstår bara utskrifter av bokföring och specifikationer. Att överlämnas för revision i nästa vecka. Sedan rensa hyllor och bankfack till en träff med likvidatorn, ajöss och goodbye. 

Sedan finns bara anekdoterna kvar. Fridens Liljor och Amen.