Risfåglarna har nu flera ägg i holkarna. Vi begriper oss lika lite på deras häckningsbestyr som förra året. De verkar vara kolonifåglar, vad jag kan förstå, fast vi inte har läst om det. Många risfåglar tillåts gå in i husen, typ storfamilj. Dock har vi ännu inte sett deras charmiga spel och friande i år... när vi är där vill säga... men så är de också lite hemlighetsfulla. De har en väldig trafik kring utvalda holkar, vid senaste kollen fanns två + sju + tio ägg i respektive hus. Vi får se vad som händer.

Med kanarierna är det lite darrigare. Gretchen lämnade sitt ägg efter programmerad tid, Orange kläckte en unge men den dog strax, Nacki hade "som vanligt" inget i sitt bo där hon låg och ligger från tid till annan. That’s life. Inte heller Helmut verkar få till det. Hon ruvar tre präktiga ägg, men jag tror tiden gått ut. Helmut var fjolårets duktigaste mamma med tre kullar. Googles ruvade två ägg och härom dagen kläcktes det ena. Pavarotti matar honan i boet, det är så rart. Vi håller tummen.

(Bild t.v Bruno. Bilden ovan kanarier, måsfink och risfåglar)

Men… kanariehanarna har inte heller sjungit så intensivt som förra året. Då bågnade väggarna nästan av sången som hördes långt ut på gården. I år fattas något.

Kanarier sägs vara bundna av sin ursprungliga häckningstid även här uppe i norr. Från jul och framåt brukar de vilja starta. Tidigare år lade de sina första ägg runt 13 januari.

Visst kan man spekulera om klimathot, väderförändringar, ur led är tiden och allt det där men vi har ju inte fåglarna för att de måste häcka. Vi tycker bara det är skoj när det går bra för dem.

När något fattas dem undrar man ju om vi kan bidra på något sätt. Kanske lider de, som vi, av att halva styrkan såldes så nyligen, i december. Bra gissning...? Solen har kanske varit mindre synlig, vad vet jag… Vi  avvaktar skeendet.

Som kommen från ingenstans var snöstormen plötsligt över oss med fullt pådrag under tre timmar. Det ven i skorsten och fönster, man såg knappt en meter framför sig och allt klibbade fast. Glömde bort ryggen och skottade en väg till fåglarna. När jag vände mig om var det fullt igen.

Det är lite småmysigt. Kappan hänger på avdroppning i duschen, i hallen bildas sjö efter stövlarna. Fågelbordet blev överbefolkat med ens, nu kom alla som skulle räknats in förra helgen. Det var längesen vi hade en sån snöstorm. Nu har den redan upphört, lika plötsligt som den kom. Kvar finns bara bilderna... och snön.

Och alla snöälskare kan vara nöjda.

Trött på alla beslut som måste fattas i stort som smått. Världen är galen... helgalen. Och kvartalskapitalismen är enlig min mening roten till allt ont. Varför kan jag inte få vila i rutinen på någon enda punkt?

Varje dag, varje stund, måste beslut fattas om elleverantörer, telebolag, försäkringar och villkor som ändras hela tiden. När man valt tror man att det är klart, hähähä... neejdå. Nya utbud, nya erbjudanden, nya villkor... hela, hela tiden. Klart vi mår illa allihop, mer eller mindre.

Två ting häromdagen:

Cappuccino intas istället för kaffe p.g.a sjukdom. Min sort är Nescafé med socker som jag haft i många år. Fick finna mig i att de tillförde mer skum som jag inte gillar, får skumma av varje gång.

Nu har vår butik inte längre sorten med socker. Får ta sorten utan socker och tillsätta själv. Således skummar jag av och tillsätter socker varje gång.

Nu har vår butik inte den sorten heller, däremot tjugo sorter av annat märke... Tjatar inte längre, orkar inte. Ids inte längre höra om chaufförer som plockar fel, produktnamn som ändras osv... Butiksägarna har samma problem som vi, men i ledet före.

Eau de cologne används sparsamt, men dock. Ingen expert, kan inte genren. Hade länge Colors, mångas favorit. Försvann bara. Finns inte. Ljudlöst, utan förklaring. Saknade länge, orkade inte leta nytt.

Samlade mig. Fann värdig ersättare i Betty Berkely. Helnöjd ett par år. När lagret skulle förnyas fick man en smäll rätt i ansiktet, utan förklaring. Bort med den.

Letade och prövade, köpte några jag sen inte gillade (money, money, money...), fastnade för Jovan White Musk. När flaskan tog slut...ja... då fanns den sorten inte längre...!!!!!

Nu fanns Betty Berkley Style. Till korset, pröjsade. Ganska nöjd. Det är några månader till låns, sen finns väl inte den...

Man är jagad. Så där håller det på....