Data-gurun har just lämnat huset efter en sejour på sju (!) timmar. Det skulle installeras en router* i Lilla Huset och det var tur vi hade bett proffset för IT-butikens råd att gå efter CD-manualen var inte lätt – inte ens för ett proffs.

I början försöker man vara med, tar del, hänger över axeln, tittar, känner igen sig lite grann, försöker lära sig… men snart tjorvar det till sig. Gurun knappar och klickar och letar, mumlar för sig själv "jaha, jaså, varför inte det då, jahaa, hmm…" Så långt allt väl, dom jobbar… både guru och dator.

Sen övergår knappandet till letande, det blir tyst, gurun inser att det blir jobbigt, hänger med huv’et, vilar detsamma i handen, sliter sitt hår, suckar…! Problem har uppstått.

Det där löser han snart tänker man, hänger med ett tag till, deltar med glada tillrop, hämtar kaffe… tills Stora Stilleståndet inträder.

Då... kopplas Turbosnillet på, han börjar på allvar slå i kataloger och undermenyer, söka på nätet, öppna det ena fönstret efter det andra tills skärmen är full med lappar man aldrig förut sett. Växlar oavbrutet mellan dessa. Det är nu den SVARTA SKÄRMEN MED OBEGRIPLIG VIT TEXT kommer fram. Övre divisionen = guruers Bibel.

Här ungefär inser man det är bäst att hålla sig undan, låta snillet jobba ifred och försöka syssla med annat vilket är svårt eftersom datorn är upptagen och allt annat känns oviktigt.

Gurun fiskar upp mobilen: "Du, hur pingar jag gateway si och så…" åsså en massa siffror…

Det krävdes en resa till Grannbyn för byte av trasig router, hem igen. Efter ytterligare två timmar och en rad uppdateringar fick vi ordning på routern.

Jag är tämligen medtagen och fattar ännu inte hur man använder den.

*Router är en slags dataväxel som medger internettrafik med hemmets två datorer samtidigt, och att kunna hämta dokument från den andra datorns hårddisk och vice versa samt kunna använda samma skrivare.

Mmmm...mums.... naturgrenar är det bästa vi vet.

Favoriterna är rönn och asp. Just dessa pinnar gnagde sex marsvin rena från bark på tre timmar. Dom bara ryckte till sig grenarna och mumsade på.

Superbra motion för gnagartänder, och mycket nyttiga vitaminer och annat får de i sig samtidigt. När pinnarna är rengnagda åker de in i kaminen.

På bilden Maggan, Alice och Wilma.

Alice och Wilma i famnen för en gosestund.

Ååå, tänk att jag lyckades med en rund bild, hehe... 

Buspojken Nacka (den gula t.h.) har utmärkt sig med ett sjujäkla humör. Han sjunger högt, vackert och ihärdigt! Utmanar pappa Pavarotti (röd t.v.) så att denne ser RÖTT. Nacka sätter sig gärna nära pappan, bredbent och med huvudet högt. Uppkäftig och beredd. Och pappan blir så ilsk…

"Nä nu jäklar", säger Pavarotti, "kan den uppstudsiga ungen inte hålla sig på sin kant. Och den har man matat upp...!" Pavarotti inser att han närt en orm vid sin barm.

Nacka har tillbringat några dagar i "stutabåset" inne hos nymferna och överblivna sebrapojkar. Sen tyckte vi synd om honom och han togs till nåder för ett par dagar. Han hälsades med glädje i kanarievoljären. Sen började de två antagonisterna igen som två stridstuppar.

Nacka som överlevde sin fotskada i somras och amputerade sina två skadade tår på egen hand har ju bevisat att han har ett helsickes go i sig. Det var bra då, men inte nu. Far och son tål varann inte.

Under jakterna hamnar de lätt i flickornas bon av misstag och det är en störning de inte ska behöva stå ut med. Idag gick det till handgemäng, ingen ville ge sig. Så nu är Nacka tillbaka hos nymferna igen. Synd.

Bruno är smartare. Honom fick vi med oss tillbaka när vi levererade fågelungarna då det visade sig att han hade en skadad tå som vi inte sett under infångningen. Bruno håller sig i skymundan och retar inte i onödan upp sin far, och i sin tillbakadragna tillvaro kan han då och då vänslas med det täcka könet. Smart.

Valp som mössa... kan det va' nåt..?

Kompisen har fått ljuvliga whippetvalpar och den som somnat på mammas huvud är bara föör go'. Så härligt bekymmersfritt det är att vara valp, och så många härliga syner man bjuds på kanten till valplådan.

Personligen fick jag tyvärr inte se så många valpkullar hemma hos oss. Får njuta av andras istället, det är alltid särskilt trevligt när det går bra.