Fågelperspektiv

Alla inlägg under januari 2008

Av Margus - 11 januari 2008 07:40

Reseminnena flödar vidare...

Jo, jag HAR faktiskt varit utomlands också på tidigt 1970-tal. Inte mycket, men dock..


VW-skåpet gjorde England och Skottland på 14 dagar. Oljetrycket försvann och bilen dog i en lång uppförsbacke. Sånt hände med bilar förr. Den stupade NÄSTAN nerför en brant i engelska Lake District i Cumbrian Mountains, när det var extra trångt med turisternas biltrafik i serpentinerna. Knäna skakade i en timme efter äventyret.

Glasgow, Edinburgh, Loch Ness.... Oooo, det vackra Scotland med böljande gröna kullar, highland cattles och lösgående får överallt.

Övernattade vid foten av Ben Nevis i Skottland där fåren på ett egendomligt sätt bökade sig in UNDER bilen på natten. Trodde det var folk som gungade på bilen! Njöt av små fiskelägen i Skottland med sina målade stenhus.

Såg Royal Agricultural show med tjurar och grisar i halmfyllda tält, klafsande i lera utanför, uppvisningar med välputsade shirehästar som drog gamla bryggarvagnar, hackneyponies som vagnshästar, Underbart….! Den stämningen är lätt att återkalla.

Upplevde Manchesters smutstiga industridistrikt, besökte väninna där som guidade på "weekley market", beundrade de gamla kyrkogårdarna, precis som på filmer, följde smala slingrande vägar mellan höga häckar och gärdsgårdar, där gick varken att stanna, köra om eller mötas. Fick fotografera genom vindrutan (tyvärr bara diabilder).

Gröna England är så vackert! Körde genom gamla stenbyar med halmtak. Stannade för fårskockar på landsbygden, väntade snällt och TUTADE INTE.

Ååååh, dessa gröna fält…! Gröna fält inramade av hagtornshäckar till fyrkanter. Besökte Woburn Safari Park strax utanför London. Missade såväl London som södra England, tiden räckte inte. Magsjuk på färjan hem.

Av Margus - 11 januari 2008 00:05

Jag har blivit utmanad av Fru Fundersam. Men är så egensinnig att jag bara nappar på EN ENDA punkt. Sån är jag... Jag bara triggade igång med reseminnen från en gammal PV 57:a och ett VW-skåp.

Har knappt varit  i utlandet, däremot sett Sverige ganska ordentligt. Minnesbilderna forsade fram som en strid älv och genast var jag 18 år igen… med framtidsvisioner och upptäckarlust. (Bilderna ligger tyvärr på dia.)

Bilade runt hela Vårt Land på den tiden då bensinen kostade 36 öre litern. 1960-tal, då svenskarna turistade och tältade i det egna landet och man hejade på alla med samma registreringsbokstav. O för min del. Var man riktigt långt hemifrån dög det med P och R också.

Lista med reparationsverkstäder medfördes, rätt som det var fick man köra in och fixa nåt som släppte på bilen… Tång och ståltråd löste det mesta på den tiden. Nu är det värre!

Såg alltså Sverige från Smygehuk och Ystad till Haparanda och Kiruna, övernattat vid foten av Kebnekaise. Varit uppe på Dundret och där skådat ut över Sjaunja och Muddus nationalparker och gruvstäderna Malmberget och Gällivare. Mäktigt.

Slogs med myggen på norrländska myrar, övergick därefter till potta i "husbilen" - ett gammalt VW-skåp med gasspis och hemsnickrad sovbrits och där luftintaget fick tejpas igen mot myggen. Medförde två renfällar och ett renhorn från Jokkmokks marknad. Såg Harsprångets kraftstation … och Malmbanan live i det gråa och imponerande Kiruna - staden som nu ska flytta på grund av rasrisk.

Körde i gränsskogarna utmed finska gränsen och Torne älv, körde över till Finland just där, kändes ovälkommet och kärvt, fort tillbaka efter tio öde mil till trygga Sverige igen innan bensinen tog slut.

Såg Åre med Kallsjön, Rättvik vid Siljan, Sälen och Idrefjäll i sommarskrud. Och Björnriket som inte bjöd på björn men väl en tjäderhöna med ungar. Drog en bit in i Norge, köpte is (glass) i Trondheim, fort tillbaka igen för de dåliga vägarna. Såg Njupeskär och Tännforsen, Stora Sjöfallet, åkte genom de vackra Värmlandsskogarna, såg Picassostatyn i Kristinehamn. Tiveden. Var på Öland vid Långe Jan och Ottenby fågelstation.

Det blev till en sport att korsa varje svenskt landskap och de flesta större städerna. dock INTE Gotland (för lång resa med färja).

Skåne är genomborrat åtskilliga gånger, har ibland tänkt flytta dit för klimatet och de lummiga norra delarna. Beundrade Glimmingehus och flera slott samt Norrvikens trädgårdar, Torekov och Båstad på Bjärehalvön, klipporna i Kullaberg, tältade i Falsterbo, såg Skanör med världens enda övergångsställe för gäss (bilden), kollade in Skånes djurpark samt Kolmårdens och Borås Djurparker när de var nyanlagda. Skansen också förstås (inte allsången). Åkte tunnelbana i Stockholm. Såg Varbergs fästning, Skrea strand i Falkenberg, Malmös underbara parker, Blomsterträdgården i Eringsboda, Blekinge. Kört genom i Smålands eviga skogar, besökt kusin i Växjö.

Göteborg med omnejd kan jag av födsel och ohejdad vana, släkten fanns i Bohuslän dit man åkte tåget.

Milde tid… vad vi reste på den tiden...!

Riktigt glad för den upptäckarlust som fanns då för med dagens bensinpriser skulle man inte kommit långt... Ändå finns så vansinnigt mycket mer att se i Vårt Land. Här på bôggda åker vi ibland på sightseeing fyra mil runt på småvägar, hittar massor med sevärdheter. Sverige ÄR fantastiskt.

Av Margus - 10 januari 2008 23:05

- Hmmm, få se... vilken ska jag ta nu...?

Gretchen (t.v.)som snart är ett år letar bomaterial för första gången i sitt liv. Går hon på instinkt... eller kikar hon kanske i ögonvrån på hur Googles (t.h.) gör?


Jättekul att vi fick några honor ur fjolårets kullar att spara på. Ska bli så intressant att se hur det går för dem. Greta Garbo, Gretchen, Minnie Mini och Piggy.

 

Vad månde bliva av detta ståhej?

I morgon tänder ljuset en timme tidigare i Fågelhuset, allt för att stimulera hormonerna. Så nu är det igång igen.

Av Margus - 10 januari 2008 22:15

Kanarieflickorna har trampat oroligt och letat bomaterial ett tag. Googles har till och med valt sitt favorithörn och börjat ett fåfängt bygge. När hon lade sig tillrätta där gav vi upp och hämtade häckningsredena. Vi har velat att de skulle vila så länge det gick för att hämta krafter, men naturen pockar på... Nu skulle det ske!

Jag hämtade en stor kasse med mossa ute på berget medan Husbonden satte upp tio kanariereden och sex risfågelholkar, samt en låda för måsfinkar. Det räcker inte märker vi. Måsfinkarna har blivit fräscha som sjutton och vill in i alla bon. Snickra mer...

Mossan placerades ut på golvet tillsammans med sparat hundhår, kokosfibrer, fjädrar från fjolårets slaktade kudde samt hö. Ojojoj, vad roligt DET blev.

Herregud vilken aktivitet som startade. Medan vi ännu höll på var kanarierna överallt och plockade i materialet, samla, samla, samla... och fort upp i redena för att pröva var man trivdes bäst.

Risfåglarna gjorde stora ögon och astrildpojkarna kikade nyfiket in i bona. Så synd, astrilderna har inga tjejer, fanns inga att få tag i då... men de håller varandra sällskap så fint i sitt killgäng.

Efter bara nån timme i lugn och ro sprang risfåglarna ogenerat ut och in i holkarna och kikade.


Nacki landade med stort lass och har lyckats få med sig alltihop in i boet. Astrilderna är sååå nyfikna.








  


Av Margus - 9 januari 2008 22:19

Visst är det paradoxalt!

Jag menar den aktuella rättegången mot den stackars Rödebypappan. Vem som helst av oss skulle kunna hamna i samma förtvivlade situation som han.

Åklagaren representerar samhället, folket. I amerikanska advokatfilmer kallas åklagaren för "the People", folket.

Visst är det ett rättsövergrepp när samhället först kan svika familjen i en stark hotbild och sedan väcka åtal för mord för en händelse som troligen inte skulle uppstått om samhället hade skyddat dem.

Pojken var förföljd, långvarigt förföljd och plågad, inte bara verbalt. Familjen hade vid FYRA tillfällen sökt hjälp av samhället, dvs polisen. Samhället ställde inte upp. Polisen tog inte händelserna på allvar. Samhället svek. Samhället klarade inte att ge medborgarna deras mest grundläggande behov, trygghet i det egna hemmet. Familjen stod helt ensam, utan stöd från samhället.

Sonen hade även fått ett mordhot. Ungdomsgänget hade varit på gården förr och trakasserat och vandaliserat. Nu kom de igen, beväpnade och hotfulla. Vilken annan förälder som helst skulle i den situationen bli traumatiskt stressad och desperat. Då gäller överlevnad !

Kan lätt tänka mig in i hur han kände sig. Det kan vi alla. På mig skulle sinnet runnit till, det kan jag lova. Jag hade sett ömsom svart, ömsom rött. Det är väl därför pappan får så mycket stöd från den allmänna opinionen.



Det finns en namninsamling på nätet kallad "Till förmån för pappan som försvarade sin familj i Karlskrona". För en timme sen hade den 6958 namn och det ökar hela tiden. Skriv på genom att klicka HÄR.



Från min alldeles vanliga allmänneliga point of view ska han frikännas, utan vidare påföljder. Han har ju bara utfört det som samhället skulle ha gjort. Han har fredat sin familj och sitt hem mot hemfridsbrott, mordhot, trakasserier, mobbing och han har räddat sin mordhotade son.

(Jag borde blivit försvarsadvokat... känner hur blodet kokar...)

Det är mycket förvånande att kvällens Aktuellt i sin s.k fördjupning helt felaktigt riktade in sig på pappans tillstånd, psykiskt förvirrad, mediciner, labilitet, ev. några klunkar whisky… Det är inte det som är grejen! Detta hade kunnat hända en fullt frisk och opåverkad vanlig svensk.

Av Margus - 8 januari 2008 23:56

- "Skriv inte så mycket om ryggskottet, det kan väl inte roa någon", sa Husbonden.

Njae, det kan väl hända. Men vad "får" man skriva då…? Varför bloggar man över huvud taget, tänker jag.

Alla bloggare frågar sig nog från och till varför man håller på. För mig är orsaken rätt och slätt en svårartad skrivklåda. Först och främst. Fast det varierar ju… ibland är det trögare. Har en sån period just nu, det märks inte här, eller…?

Starten

Med illusionen av en dagbok, en logg, webblog (blogg) i ordets rätta bemärkelse gick jag igång den 14 mars 2007. Ambitionen var minst ett litet inlägg om dagen men om jag missade, inte hann eller orkade varje dag så gjorde det inget. Besök eller kommentarer kändes just då oviktiga. Statistiken togs bort, avskyr stressmoment och tävlingar.

Hur blev det?

Har ett medfött behov att uttrycka mig, dela med mig av upplevelser och åsikter, goda som sämre. När lusten är stor pladdrar jag på. Ibland blir det mindre.

Den fasta läsekretsen är Svägerskan, Kompisen, Väninnan, Svåger med fru, Barndomsvännen och några ytterligare vänner. Bloggen blir som ett öppet mail till allihop samtidigt. Enkelriktad kontakt. Dom är inte alltid blogg- eller internetvana, men följer troget och tar del.

Besöksstatistiken har till min stora häpnad ökat stadigt. Inte viktigt men… intressant att följa och ett kvitto på att inläggen blir lästa. Tror jag skulle skriva ändå, för MIN skull, man vet inte.

Kommentarer

Fick snart kommentarer också… kändes konstigt… uppfordrande på nåt sätt, önskan om bekantskap, krav på återgäldande… stress… Stress behövde jag minst av allt. Men det är jättetrevligt också, en bonus, snälla ord, något man får "på köpet". De flesta är jättegulliga. Har på detta sätt hittat trevliga bloggar som är kul att hålla lite koll på. Men det hinner jag inte alltid. Är själv en dålig "bloggvän". Inte illa ment, inte nonchigt eller så, bara stressigt att hinna med. Har fullt upp med att leva mitt liv och skriva egna inlägg. Sen är jag trött eller behöver göra annat.

Har förstått att många sitter vid datorn jämt, skriver, läser, söker, hittar, kommenterar osv. Dom kanske är kvickare i huvudet än jag:-)

Ibland ser man bloggar som efterlyser fler kontakter med läsarna och lyckas. Gillar inte "bloggtoppen" som företeelse, varför ska man tävla…? I antalet besök, kommentarer, inlägg och jag vet inte vad…? Mår bara illa av sånt.

Läsare och skrivare

Är vi indelade i läsare och skrivare? De flesta besökarna i bloggarna är "läsare", medan blogginnehavarna är födda "skrivare". Olika typer av människor. En bra ordning. Hur skulle det t.ex se ut om en blogg med 1000 besök om dagen skulle få kommentarer från allihop…? Som skulle besvaras…?

Finns mycket att fundera kring…

Av Margus - 8 januari 2008 21:50

Hemtjänsten är bara såå fantastisk.

Dessa underbara människor som springer som skottspolar hela dagarna hos sjuka och gamla. I och ur hem, "gomorron har du redan kommit upp, hur har natten varit", alltid med ett leende och några uppmuntrande ord – trots begränsad tid. Dom byter stomipåsar, väcker och lagar frukost, tar fram kläder, klär på och småpratar. Går till än den ena än den andra, lyssnar på gamla som hör dåligt, pratar dåligt och ibland rör ihop saker, tar prover, ger medicin, hämtar soppåsar, lämnar matlådor, tvättar efter diarréanfall, ledsagar till läkare och sköterska och lägger om bensår.

Bilarna kör runt i kommunens alla hörn för att hjälpa till än här, än där, på landsbygden, i tätorten. Man smörjer, duschar, bäddar rent, diskar, städar, skjutsar till affären för inköp, lagar kvällsmat, ger medicin, lägger för natten, "go'natt och sov gott", rycker ut på trygghetslarm och hjälper folk som trillat, fastnat på toaletten eller bara är oroliga. Ett under av planering! Hur får dom ihop sina scheman…?


Detta blir till ett enda lov till Hemtjänsten. Hade vårdplaneringsmöte hos Pappa idag med hemtjänstchefen, sjuksköterskan och Pappas kontaktperson och fick mer insyn i verksamheten på grund av pappas ökade vårdbehov. Blir alldeles tårögd över hur smidigt och skickligt dessa "änglar" bemöter folk, med respekt för integriteten samtidigt som de stöttar och uppmuntrar och tålmodigt lyssnar på utsvävningar utanför protokollet. Vilken människokännedom! Hemtjänsten är inget mindre än Hela Sveriges Hjälpgumma för gamla och sjuka. Värda hur mycket som helst.


Är tacksam för att Pappa flyttat till servicelägenheten när detta hände, tacksam för att det inte blev värre men konstigt nog även tacksam för att det hände – just nu och på detta vis. Detta visade tydligt hur dålig Pappa faktiskt är och hur mycket hjälp han egentligen behöver. Och nu får han det, självklart och utan tjat.

Av Margus - 8 januari 2008 00:13

Att idka fotvård med ryggskott är ingen drömsyssla, det intygas härmed. Att bära fram baljan med vatten... ooohh, det känns... och en pall... samt lilla bordet med starka lampan på... åååhh, aaahh... Med små försiktiga rörelser gick det vägen.

Därtill blev nya pedikyrsetet prövat, vilket jag inte hyste några större förhoppningar om. (Fniss, tänker bara på sketchen med kulsetet...) Setet såg klent ut och det var liksom ingen kraft i maskinen, men det gick. Slipskivorna för valkar kan väl nästan slängas direkt, men slipstiften för naglar var okej. 

Fast det var darrigt att sitta i den ställningen, det var det. För att vara första gången blev jag riktigt nöjd. Framför allt med att det äntligen blev gjort.


Dock ville bilen inte starta när jag skulle möta pappa som kom hem från sjukhuset idag.  Ett litet ynka stön kom det bara. Batteriet hade gett upp. Bara så där... utan förvarning. Tur att Husbondens bil var hemma.

Så det var bara att skaffa ett batteri när man ändå var igång. Ingen idé att försöka lyfta det med den ryggen. Vad väger såna, tro? Herregud, det är kompakta saker det. Nu sitter det redan på plats, det tog inte många minuter för Husbonden att fixa det. Provstartat är det också. Gott.


Hemtjänsten mötte upp och pappa kom in med rullator och allt, parkerade sig nöjt i favoritfåtöljen framför tv:n för snabbgenomgång av post och räkningar, serverades te och smörgås, fortfarande med sjukhuskläderna på. Elva dagar hemifrån totalt, jösses vad tiden går. Men han har tränat upp den sträckning han råkade ut för, blodvärde och socker är i balans och i morgon blir det vårdplanering för fortsatt rehabilitering.


Undrar såå när jag ska våga promenera igen. Ryggen ännu opålitlig och vägarna är isiga. Ingen bra kombination om jag säger så. Det lättar väl någon gång. Utöver det go'a radioprogrammet med Slas (föregående inlägg) ägnades kvällen åt telefonsamtal och mail.

Nu har jag suttit för mycket och ska gå och lägga mig en stund för att sen kunna natta på riktigt, he he ...:-) Det blir då för tokigt. Go'natt.

HEJ, OCH VÄLKOMMEN !

      

  Visa presentation

Avdelningar i bloggen

Så var det då... denna dag

Sök i bloggen

ARKIV från start 14 mars 2007

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Januari 2008 >>>

   Underbar video från YouTube

  

Bra historiebok på internet

Mina länkar

Antal besök

Följ bloggen


Skapa flashcards