Har läst dödsannonserna i tidningen. Var inte med i dag heller, så det är dags att dra igång dagen.. hehe. (Nä, man ska inte skämta om döden.) Har nu skött fåglar och marsvin.

Snöblandat regn plaskar och skvätter, det blåser och stormar. Från arbetsplatsen vid datorn syns den gamla sälgen vagga betänkligt. Mysigt med heldag hemma, inga plikter som hänger på axlarna.

Svårt ställa om fokus när bokslutet sköts upp. Ryggskottet lugnar sakta ner sig, struntar i långa promenaden i dag också. Eldar i kaminen, töjer och stretchar nu och då, gosar med hundarna, bloggar lite.

Snart ska jag rensa arbetsbordet och samla mig för nyttigare saker.

Prövar ett personlighetstest jag hittade hos Ruth. Svårt svara korrekt när man en gång var på ett sätt men nu inte känner igen sig själv. Tyvärr stämmer utlåtandet nog ganska bra på mig. Egenskaper som inte är nåt att stoltsera med, men jag bjuder på dem ändå. Fast testet glömde att jag har känslor och empati också...;-)

Enligt testet är jag :

Utåtriktad, planläggande, och abstrakt tänkare

Är mycket intresserad av, vad som pågår i omgivningen. Gillar att prata med andra (nästan om allt) och att vara med, där "det sker".

Gillar att ha struktur och ordning i livet. Använder kalendern flitigt för att hålla koll på saker som ska kommas ihåg. Fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan omgivningen emellanåt uppfatta dig som lite dominant.

Fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Tänker logiskt och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor från samma värderingar som du bedömer dig själv.

---

stilla flyter dagarna

det regnar utanför

leriga är vägarna

i ryggen är jag mör

Tänker på en hemsk resa jag gjorde för ett antal år sen. En resa jag aldrig glömmer. Orsaken var ett styrelsemöte där jag faktiskt riskerade livet…

Har varit eldsjäl under 30 år av mitt liv och jobbat ideellt för SAKEN, så jag har lite erfarenhet av det. Det är inte klokt vad man satsat både tid och pengar när man tänker efter. Och livet… Som t.ex under skräckfärden ensam hem från ett styrelsemöte 20 mil bort. Mitt i natten, mitt i vintern med 25 minusgrader. Då var jag rädd.

Mötet drog långt ut på tiden. Mitt i natten var det dags att ta sig hem. Det var redan mycket snö och mer föll det. Min gamla bil var genomkyld och startade med ett nödrop. Värmefläkten tjöt ilsket och dog strax, jag frös i den iskalla bilen och rutorna frös igen.

Spolarvätskan frös. Såg därför inte mycket och ishalt var det. Fick köra långsamt och den redan långa resan tog ännu längre tid. Stannade titt som tätt, ensam på mörk landsväg i obygden, tvättade rutorna med snö från dikesrenen. Vägen låg öde.

Då var jag RÄDD, grät av ilska och förtvivlan och förbannade mig själv för att ställa upp på sånt där. Ilskan, kylan och rädslan höll mig garanterat vaken. Resan klarades men hemmet nåddes inte förrän klockan tre på natten.

Det var sista gången jag gav mig ut på sådant. Efter den resan satte jag gränser för reslängd och årstid i samband med möten. Ingen skulle behöva riskera sitt liv på det viset. Det är det inte värt.

Nu är jag ingen eldsjäl längre. Skönt att ha tid med sig själv och sitt eget.

Tre högersmällar på raken. Och det redan INNAN uppläsaren visat sig. Postrån. Attacker mot polisen. Skolor som brinner. Mord. Våldtäkter. Misshandel. Slavhandel. Man blir knockad redan innan nyheterna startat.

Var hittar man sin motivation efter detta? Och så här pågår det kväll efter kväll. Undra på att vi mår dåligt.

Samhällets sönderfall

får katastrofala effekter. Dels har samhället redan krackelerat innan vi fått det tillstånd vi nu har. Dels sprider det sig, ty varje någorlunda strävsam medborgare som ännu har ett uns av kraft kvar och ska repa mod blir knockad varje kväll framför Nyheterna. Man tappar sugen! Vad i helskotta är det som pågår?

Inbördeskrig i landet

Politikerna har under lång tid inte förmått ge oss några visioner, ingen framtidstro. Politikernas OFÖRMÅGA att leda utvecklingen framåt medför att folk blir frustrerade och tar egna initiativ. En del tar sina liv, andra griper till anarki (laglöshet). Vi är redan där. Vi har inbördeskrig.

Attacker mot Samhället

Vi måste inse det. Det är inget vanligt bus som pågår, det är KRIG mot samhället. I akt och mening att sabotera! Man ger sig på Polisen, kvaddar Polisens utrustning, man bränner ner skolor (en om dan under en period), Banker, värdetransporter och Posten rånas, man våldtar och misshandlar sina medmänniskor. Terrorister, kriminella och förtvivlade ungdomar Agerar Mot Samhället.

Inget händer

Vad gör politikerna? Inget. Jo... det läggs stor kraft på att klämma åt sjuka, deprimerade och arbetslösa, dom ska minsann få så dom tiger. Grupper som inte utgör nåt hot. Grupper som redan är slagna. Vad är det som pågår?

När det snarast vore befogat att sätta in militär för att försvara Samhällets gemensamma värden i detta inbördeskrig LÄGGER MAN NER FÖRSVARET och SKICKAR SOLDATER UTOMLANDS, till Afghanistan och andra platser.

Vad är det frågan om?

Nu är jag besviken och förgrymmad på svenska kennelklubben som tar ockerpris för boken som jag berättade om HÄR.

Har just hittat boken jag beskrev hos en nätbokhandel för 242 kr med fri frakt och bilagd faktura medan kennelklubben säljer den till sina medlemmar för 300 + 116 kr i porto och postförskott. Så gnidet och grinigt mot sina medlemmar!

Att jag fick betala ytterligare 75 kr berodde på att jag inte längre är medlem men det säger jag inget om.

Det är ju allom känt att mycket är billigare på nätet än vad andra butiker kan erbjuda, men... när en förening säljer till sina medlemmar borde man väl ändå bjuda till. Högst onödigt att köpa där alltså.

Fy tusan, vilken trist attityd.

Det kom ett brev om fågelmatning med anledning av fjolårets rapport till Ornitologerna.

"Bäste Fågelmatare och Fågelräknare" stod det. Ett väldigt trevligt brev med tidningen Fågelvännen, lite annan information samt ett nytt rapportkort inför helgens stora fågelräkning.

Det är tredje vintern som Sveriges Ornitologiska Förening driver sin stora kampanj "Vinterfåglar inpå knuten" med räkning vid fågelbordet under sista helgen i januari. Senast fick man in 11 250 rapporter från hela landet. Svenskarna matar fåglar som aldrig förr.

Man vill att ännu fler ska hjälpa till.

Och det är lätt, rapporten avlämnas på blankett HÄR. Genom fågelräkningen vid utfodringen bidrar vi till miljöövervakningen där SOF följer trender hos de fågelarter som tillbringar vintern hos oss.

Rapporten ska avse den förlängda helgen 25-28 januari 2008. Man räknar under en timme och rapporterar det högsta antalet individer man ser av en art under den tiden.

Hos oss ser räkningen ut att landa på 2 st större hackspett, 12 blåmes, 10 talgoxe, 7 entita, 2 nötväcka och 40 pilfink.

Andra matnyttiga tips om fågelmatning får man också på deras sajt HÄR.

Tro det eller ej... min besvärliga rygg har hållit sig väldigt lugn idag. Plötsligt, bara så där... Tacka för det när bokslutet inte längre är ett spöke utan en trygg bild. Revisorn ringde nämligen idag och lovade att vi gemensamt reder ut detta på ett par dagar senare i februari.

Ha...! Lite snopet efter den kraftsamlingen, men nu var jag åtminstone med i resonemanget.

Jaha, då har man ett par veckor på sig för mycket annat trevligt. Hmm... få se vad man ska sätta tänderna i. Marsvinen fick städat i rödaste rappet, pappas administrativa ärenden likaså, ringde nödvändiga myndighetssamtal (såå trist), bäst att passa på i medvinden.

På tal om det så har vindarna vänt, här väntas mildväder igen, snöglopp hela dagen. Gott. Försökte ta några bilder på vildfåglarnas utfodringsplats. Misslyckades kapitalt. Det bidde inget användbart. Börjat räkna dem inför helgens rapportering till Ornitologerna (se nästa inlägg).

Snubblade idag över min gamla SOLDATINSTRUKTION HÄST för kavalleriet (1942) i bokhyllan på jakt efter annat. Hur kan man snubbla i bokhyllan...hehe? Nå, jag gjorde så i alla fall.

Detta är den bok ur vilken jag lärde mig rida på bondens gamla häst POJKEN som jag hade till låns när vi inte arbetade på åkern. Boken var farfars och för mig blev den en guldgruva, en underbar liten handbok i fickformat. På 1960-talet fanns inte så många fina häst- och ridinstruktioner i bok och film som det gör nu.

Senare köptes både sadel och träns från Försvarets Överskottslager men i början var det barbackaritt som gällde. Tränset tog jag från selen och tillverkade "tyglar" av ett rep som splitsades* runt bettringen, allt enligt bild i denna utmärkta skrift. Mäkta stolt över den bedriften.

Vi upplevde mycket tillsammans, han och jag. Han blev min käraste vän. Har tidigare skrivit om honom HÄR.

Han var en tålmodig läromästare och jag gjorde många fel. Men Boken hade alla svar; skötsel, stallbäddar, sjukdomar, ridlära, seldon... ja, det stod till och med hur man drog upp hästar som gått ner sig i kärr, det behövde jag tack och lov aldrig tillämpa;-)

Vilka minnen!

Boken kunde jag  utantill, vi  övade och övade.

På baksidan sitter fortfarande några smutsfläckar med spår av hackelse som liksom etsats fast och dem tar jag inte bort, det är såå rart.

Visst gick jag ridlektioner på stora ridhuset i Göteborg också, men Fanjunkar'n och Ryttmästar'n som ledde lektionerna skrek så till den grad att det blev otrevligt för en nybörjare. Det var allt lugnast att öva själv ute på landet.

*Splits = hopflätning av ändar av tågvirke, t.ex för att förlänga en lina eller för att göra en ögla.

... är lilla fröken Storråda idag. Sigrid går här och småkvider, inte nöjd med något. "Eh eh eh iiii, öh öh yyy", småmuttrar hon och tittar under lugg vid sina förflyttningar i huset. Kan väl tro hon känner sig lite däven även idag, möjligen mörbultad i munnen. Hur känner man sig efter ett besök hos tandhygienist...?

Vi tror helt enkelt hon retar sig på att hon tappade garden igår vid sederingen hos veterinären. "Neej, det var det värsta, övergrepp på person, ni bara luras, ska aldrig mer lita på ER. Idag går jag inte med på något, bara så ni vet." Uppsynen är buttert misstänksam.

Med detta är Lilla Gumman såå lik sin mamma Hanna som inte heller gillade att tappa garden. Hon kunde minsann också gå och muttra på det här viset när hon var missnöjd. Hellegod.

Men... det bästa med västgötar är att de inte är långsinta. När känslan i munnen försvinner så är saken ur världen. Mot nya djärva mål.