Sju anhalter på två timmar. Raskt marscherat, tyckte vi själva och var riktigt imponerade av dagens insats. Men vänta... är sju ett lyckotal eller oturstal...? Det ger sig.

På Lanthandeln hittades två lakanset, undertröjor och kalsonger till pappa. Hämtades räkningar för utbetalning hos densamme, värkmedicin till Ulrik på Apoteket, komplettering till hushållet i snabbköpet, bröd på bageriet. Byggvaruhuset saknade just nu den elhyvel Husbonden söker men hade en verktygsväska i trevligt material, (modern variant av verktygslåda). Sist hämtades mer vildfågelfröer (tredje laddningen) hos Lantmännen.

Det flöt hela tiden, inga köer, korta avstånd, snabb service... ja, vi var förvånade. Husbonden fixade pannkakor i raketfart. På kvällen bakelser (jag åt bara en halv).

Vad firas...? Möjligen Konungens namnsdag, eller Husbondens (för sitt andranamn) eller att vi numera har ont i ryggen båda två. Jodå, även Husbonden åkte dit häromdagen (veden!) fast han är mer vältränad än jag så det blir väl inte långvarigt.

Ändå hann jag gå min promenad på förmiddagen medan "kaminfirman" monterade fast skorstenshatten som for av i stormen. Ny pluggar krävdes, de gamla hade släppt. Ibland går det undan.

Nu väntar tv-serien Om ett hjärta med Solveig Ternström.

Vi såg Vem älskar Yngve Frej på tv i går, efter Stig Claessons bok och med Allan Edwall i huvudrollen som skomakare Gustavsson. Och som vi njöt...!

Allan Edwall är helt enkelt underbar i alla roller han gjort. Vi insöp varje stavelse, varje andetag, varje paus och varje min med andakt.

Historien om hur skomakar'n satte upp en skylt för att någon skulle hitta in till de kvarglömda människorna i avfolkningsbygden och hur han av en plötslig ingivelse skrev Fornminne på skylten är fantastisk. En tänkvärd sannskildring om hur avfolkningen av landsbygden gick till och hur livet blev för dem som övergavs.

Men berättelsen är långt ifrån dyster. Infallet med fornminnet gav oväntade besök och "de bortglömda" fick några händelserika sommardagar. Stig Claesson (Slas) hade en underfundig humor mitt i allvaret och historien är full av poänger. Boken är precis lika bra både före och efter man sett filmen. Hoppas att många gjorde som vi och såg filmen som blivit en klassiker.

---

För övrigt har söndagen varit mer än stillsam. Så lugnt har vi inte haft det på mången god dag. Nordvästvinden drog kall runt hörnet och jag väntar bara på de goda syndvindarna som ska komma. Sov igen lite förlorad sömn på middagen, åkte och handlade, åt kassler till middag... That's it. Ibland får det vara stiltje innan man drar igång igen.

Det är nästan ofattbart hur mycket marsvin kan knôka i sig. Det är dom bra på. Dygn efter dygn, månad efter månad.

Hö i massor, morötter, gurka, salladskål (eller vitkål), sallad, äpple, tomat, majskolv (färsk) och lite pellets ibland samt grenar att gnaga barken av.

Detta är dygnsransonen hö, morot, gurka, salladskål för mina sex marsvin.

Hälften på morgonen, hälften på kvällen. Kanske tog jag för liten hömängd, ändå...

Marsvin äter jämt, praktiskt taget dygnet runt. De vilar väl fem-tio minuter, kanske en kvart, efter maten men sen mumsar dom igen. Småplockar sådär i höet, någon pelletsbit, några tuggor morot... sen vilar man igen, busar med kompisarna, tuffar runt lite, upptäcker saker, gnager bark på grenar, vilar munnen en stund, ett par klunkar vatten, några höstrån.... ja, sånt är marsvinets liv. Och det går åt en hel del. Utan att de går upp i vikt. 

Prasslandet och mumsandet är ett jättemysigt inslag i ett hem, även under nattens mörka timmar. Jag har haft marsvin hela livet och tror knappt jag kan vara utan det.

Dammsugare är numera gjorda för att man ska kunna utföra jobbet upprätt. Javisst, man börjar rak och slutar halvkrokig när huset är genomgånget… Varför? Har funderat mycket på detta. Är verkligen dammsugarstången anpassad för långa personer…? Jag tillåter mig att tvivla.

På släta golv är det enkelt, men på mattor får man allt ta i (särskilt vissa) och det gör man inte upprätt. Sen ska man ju ner under soffor å sånt och ibland är det faktiskt ingen idé att räta på sig mellan böjningarna. Är det därför man slutar krokig?

Dammsugning är en verklig prövning för ryggar, framför allt onda sådana. Snarare tortyr och därtill riktigt skadligt, menar jag. Det känns när man är drabbad, jag lovar. Själv brukar jag faktiskt gå ner på knäna. Idag var jag mer på dem än på fötterna och si… då kom stången i bättre arbetshöjd. (Tur man inte har ont i knäna… än.) Och sen tycker ju hundarna att allting blir mycket roligare när Matte går på knä… Vem är dammsugaren anpassad för egentligen? Mig eller hundarna…? Man undrar.

En dag för surfning på nätet. Svallvågorna gick höga i badkaren... ;-)

Den oväntade spilltiden i väntan på bokföringshjälp har använts rationellt till att söka sittbadkar och ställbar säng till Pappa som önskar sig dessa ting.

Blodsjukdom med lågt blodvärde och trötthet, psoriasis och diabetes... samt snart 85 år... ja, så är man värd att ha det gott.

Här har vi pejlat fram två lyxiga varianter av sittbadkar MED DÖRR, man förstår honom. Och en ställbar säng.

Ska det va' så ska det va'. Tänk att det finns badkar med dörr! Helt fantastiskt och utmärkt just för gamla personer - mindre fallrisk. Men det kostar närmare 30.000 kr.

Och just nu i denna stund väntar Vem älskar Yngve Frej på tv. En högtidsstund som ej får missas. God kväll!

Den här har jag njutit av tio gåner i sträck här på morgonen. En riktig glädjekick.

Skorstenshatten lämnade sin plats i stormen och hamnade på gräsmattan. En luftfärd på tio meters längd. 

Det är inte riktigt vad man väntar sig framför fötterna. Det tog ett par sekunder innan jag kopplade.

Tacksam för att den "bara" lyfts och seglat iväg utan att skada vare sig takpannorna eller verandataket i plast. Tänk om vi eller hundarna stått där! Tack gode gud! Järnbiten väger nog en 15 kilo minst. Inte gott att få i huvudet, inte nånstans för övrigt.

Här har den suttit som tak över skorstenen.

Om "kamingubbarna" slarvat vid installationen eller om godset var skört innan vet vi ej. Det får fastighetsskötaren (dvs Husbonden) inspektera en lugn dag.

När SMHI varnade för stormen förra helgen skedde inget. Nu sa man inte ett ord och vips var det hänt. Que sera, sera.

Kanarieflickorna samlade bomaterial och försökte bygga under hela julen. Genast när reden och bomaterial kom in för en tid sedan lade de sig direkt i var sina bon. Inte alla, men flera. Inte så många ägg, men Orange har ett, Googles två, Gretchen ett och Helmut tre. Alltså är det väldigt stillsamt i fågelhuset just nu. Flickorna ruvar. Inget är som väntans tider.

Gretchen t.v.      och       Googles t.h

Helmut i boet, bara hjässan syns             De bruna till höger är måsfinkar

Tyvärr har gamla Nanny lämnat in. Hon var dålig i höstas men repade sig och fann dessutom ett bo som hon trivdes med, flirtade med Bruno och så där. Men en morgon låg hon död. Då var det alltså nåt som var i olag ändå. Vi är inte direkt överraskade.

Därtill fick vi flytta undan ettårigen Nacka som blev till ett verkligt  orosmoment. Ständigt irriterade han Den Gamle Pavarotti, dels körde han ut Gretchen ur sitt bo...! Där gick gränsen för hur man får uppföra sig, så nu bor han hos nymferna och sebrahanarna istället.

 Risfågelriksdag. De ser ut att lägga upp planer för dagens sysselsättning.

Risfåglarna hade ett väldigt ståhej när holkarna kom upp. Krrrr-tjecke-tjecke-tjock kuttrade de hela dagarna. Hoppade ut och in ur holkarna, byggde och valde. Nu verkar det väldigt stillsamt även på den fronten. Man ser inte alla på en gång, några är därinne och grejar med sina bestyr.

Vi servar och avvaktar.