Nu viftar högerregeringen med feta löften för att locka ut sjukpensionärerna i arbete (hört i svt:s Rapport). Har bara väntat på detta. Det är väl nästa grupp "påstådda fifflare" som ska snuvas på sin rättmätiga försäkringsersättning.

I dag finns 400.000 sjukpensionärer som bedömts ha i det närmaste HELT nedsatt arbetsförmåga. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (hon som var utbränd i tre dagar) tycker "det är dumt att hindra dem som kanske vill och orkar jobba lite mer".

VILL…?

Den som är sjukpensionerad för att arbetsförmågan är HELT nedsatt, KAN INTE jobba hur gärna man vill. Ministern ifrågasätter alltså härmed Försäkringskassans bedömning för pensionen. Husmark Pehrsson tror att sjukpensionärerna trots allt har en arbetsförmåga, vilket nu ska bevisas.

- Vi ska INTE göra någon ny bedömning av deras arbetsförmåga, bedyrar hon dyrt och heligt.

• Man ska få tjäna minst 3000 kr UTAN att förlora någon del av sin pension.
• Man får jobba hur mycket eller hur lite som helst. Det kan handla om att jobba några timmar, en dag, full tid eller inget alls. Och rättigheten till pensionen ska inte alls omprövas.

Man är ju dum om man går på det här. Den som visar att man trots allt kan jobba om än aldrig så lite riskerar förstås att genast fråntas ersättningen, dörren slås igen obönhörligt.

"Man ska ju inte ha ersättning från staten när man kan göra rätt för sig " brukar ju högerregeringen upprepa vid alla andra tillfällen.

Personligen tänker jag på dialogen i Rödluvan och vargen:

- Varför har du så stor mun, mormor?

- Det är för jag ska kunna äta dig bättre, svarar vargen.

Farmor och farfar bodde hos släkten ett tag i Amerika ungefär vid tiden för min födelse. De funderade starkt på att emigrera dit eftersom farfar blev född i Boston på grund av en tidigare emigration i släkten. Släkten har alltså haft starka band med USA.

Men... de återvände.

Med sig hade de gådockan Peggy som sånär höll på att skrämma slaget på mig som ettåring. Dockan var ju lika stor som jag, eller kanske till och med större.

70 - 80 cm är en kvalificerad gissning så här i efterhand, och hon kunde alltså GÅ när man knyckte i henne på rätt sätt. Knepig teknik minns jag.

Den stora dockan fick således ställas undan, för att så småningom plockas fram när jag blivit äldre och mer härdad...;)

Här hade hon tydligen tagits till nåder.

Peggy är borta sedan länge, så det blev ett kärt återseende när Antikrundan härom kvällen visade en sådan docka, mest som avskräckande exempel (!). För att de är så vanliga och därmed värdelösa, antikmässigt vill säga.

Här ses farmor posera med dockan på bild. I amerikansk sidenklänning, den gula till vänster, stickad  dräkt till höger som jag nästan tror farmor hade gjort själv.

Experten var tämligen trött på dessa gådockor i papier maché som tros ha importerats från Sydeuropa i tusental. Papier maché är en slags pappersmassa som används för modellering.

Personligen tror jag inte att min docka från Amerika hade samma ursprung som den i Antikrundan. Min hade bland annat bättre formade fötter med tår och mer välformade ben, vilket jag inte såg på exemplaret i tv. Men strunt samma... det spelar liksom ingen roll.